Vi har en KIS på skolan. (Kamrat i skolan, för dom som inte vet). Eller, rättare sagt två KIS:ar. Men nu är det bara en jag ska prata om.
Denna Kamrat I Skolan utförde jag samt mina kamrater ett test på. Jag var självklart den som skulle bli strypt.
Vi gick fram till våran käre KIS och jag lät mig bli strypt, samtidigt som jag utan syre och med aningen nedplattat stämband, med allt för trånga luftrör från hals till lunga försökte säga: "HJÄÄÄLP, killarna stryper mig, KIS, KOOOM, KIS, hjäääälp, jag döör!"

Våran KIS reagerade inte så mycket, utan skrattade mest. Den annars så blyge saten skrattade bara! Förbankat dålig stil av henne, där försigår väl skådespelad mobbing för fulla muggar och hennes jobb är att döda mobbarnas instinkter! KIS:aren är en konstig sak som bara får dåliga, onödiga, underbetalda arbeten som ingen egentligen behövs som. Nu ska jag berätta för er, vilka arbeten denna nuvarande KIS har haft på våran skola:
Skolbibliotikariens assistent.
Diskare i matsalen.
KIS.

Denna KIS:aren kan jag , utan varken underdrifter eller överdrifter faktist säga är socialt efterbliven!
Och, för övrigt! Vem sjutton behöver en assistent till en bibliotikare på ett skolbibliotek, på högst tre kvadrat?

Det testet vi utförde på henne var faktist endast till för att se hennes reaktion, när hon såg pågående mobbning precis framför sig. Ja, vi visste att hon inte skulle ingripa, för hon är för socialt efterbliven och blyg, för den uppgiften. Hela testet borde filmats, för att sedan lämnas in som bevismaterial inför rektorn! Hon borde ingript, den där blyge, socialt efterblivna stackars människan. Men, hon stod ju och kollade på, det är ju det som räknas!

För övrigt, våran andre KIS:are ser ut som en alien. Han har en stor hjärna ser det ut som. Och röker diskret på skolgården, det gör han också!

Idag har jag dessutom förberätt en överraskning och gjort ett bus. Jag avslöjar inget av ingetdera.
Jag åkte för övrigt bara in till staden för att göra denna lilla överraskning och köpa glass. Kulglass i strut!

/Månen.

Jaaa! Gissa vilken dag det är idag? Det är torsdag! Och gissa vad som är bra med den dagen?
1. Den är snart slut!
2. Man får Kalle Anka-tidningen!

Jaa, jag har längtat ända sedan förra torsdagen på att få min kära Kalle Anka-tidning! Äntligen, äntligen! Ja, nu har jag äntligen någonting att fördriva min tid med i sisådär tjugo minuter! Men just nu, har jag faktist bara läst två serier. Jag ska spara resten till kvällen, då jag kan använda den till att förstöra min energi i ögonen, så att Kalle Anka-tidningen kan utnyttjas till att jag - om möjligen - skulle kunna få lite sömn denna natt. Många nätter är det sisådär med sömnen, det hoppar fram och tillbaka. Sömnen är inte längre ett faktum för mig på nätterna, däremot om dagarna efter skolan så kan jag sova en aning. Vilket förstör min dygnsrytm något helt otroligt.
Det hela beror på att jag är för full av energi på nätter, och dessutom tänker jag så in i böfvelen mycket just när jag ligger i sängen.
När jag ligger där och kanske läser någon bok, så börjar tankarna helt kopplas på någonting annat. Och, vips har man kopplat ihop sina egna tankar med boken och fattar längre inte ett jota av boken.

Ett exempel var när jag tänkte ut alla röda fåglar jag kan. Och så läste jag om en iller. Direkt kopplade jag illern till att vara en röd fågel. Jag fick liksom hjärnsläpp, och visste inte direkt vad en iller var. Men till slut uppfattade jag att en iller är en söt, avlång liten pälsig sak. Och för övrigt, den illern jag läste om var vit och heter Fru Luna. Boken jag läste om detta i heter Jan Ewo - Månen suger. Mindre smickrande titel, måste jag säga. Men det är som tur var inte mig det handlar om. Det är det där stora klotet som snurrar runt jorden och reflekterar tillbaka solljus på nätterna. Det klotet är det jag pratar om.

För övrigt, ni kanske trodde att det var måndag som var min bästa dag. Det är det inte, trots att det faktist är min egna dag! Helt döpt efter mig. Ändå uppskattar jag inte måndagar. Dom påminner mig om att jag har hela 5 dagar kvar av skolan, som jag, laglydig som jag är, tvingar mig själv att gå på. Måndagar är dock rätt slappa, och väldigt anpassade efter just mina slapphets-behov. Sovmorgon, plus att man slutar klockan 14.00

Sedan, så har jag efter hot av mina kusiner blivit ombedd att skriva någonting om dom. Så, jag kör väl i vind.
Mina kusiner är söta små saker på.. Öhhm.. Några år.. Typ 9-11 och 6-8. Är inte riktigt säker på deras ålder, men. Det kvittar i detta samanhang. Här ska jag bara berätta om.. Hmm, ja vad ska jag egentligen berätta om dom?
Dom är bra att ha, lagom små, lagom Göteborgiga.
Just det! Dom bor i städernas stad! Göteborg! Musikens stad, havets stad, fiskarnas stad, och framför allt: Claes Malmbergs stad!
Claes Malmberg är ju. Han den där personen. Aningen tjock, jag tror att han är komiker och så. I ärlighetens namn, jag har på ett ungefär bara en aning om vem han är. En skådespelare som bor i Göteborg.

Över till Kalle Anka. Kalle Anka har jobbig röst på TV, därför föredrar jag serier. Där kan man själv fantisera ihop en vettig röst till honom. Den rösten jag föreställer mig på Kalle är extrem bas, som i vissa fall kan gå upp i falsett. Målbrott skulle man väl kunna besrkiva det som. Nej, det blir alldeles för jobbigt att fantisera ihop den rösten på Kalle. Låt oss behålla Kalle, utan rösten. Med bara pratbubblorna.

Andra dagar Månen uppskattar:
Tisdag - Nej, inte så värst.
Onsdag - Det närmar sig lite helg, så. Visst!
Fredag - HELG!
Lördag - HELG! Kalas hela dagen!
Söndag - Skola imorgon, men ändå! HELG!

/Månen.

Jag är lite hungrig, så jag ska då bankemig inte skriva detta inlägg på längre än en halvtimma, senast inom en halvtimma ska jag ha bakat mig ett par fina bullar att småtugga på!

Och förresten, jag har gått in i en djup depression för att alla hatar mig. Kanske har jag Down's syndrom också?
Jag har ju trots allt smala ögon, och en konstig attityd till allting. Därför ska jag ta reda på om jag har Down's syndrom och få alla att älska mig! Jag ska dela ut gratis O'boy inklusive sugrör i matsalen, hade jag tänkt!
Men det kan bli vilken dag som helst, eller aldrig. Aldrig blir det endast om jag gått ur min djupa depression. Så då får ni hoppas på att det aldrig blir O'boy-utdelning i matsalen!

Jag är så förbankat hatad. Av speciellt tjejer! Endast för att jag en gång, en SO-lektion råkade häva ur mig: 95% av alla flickor är fjantar!
Jäklar vad jag fått lida för det, alla avskyr mig! Men det är småkul att vara hatad! Jag kan nästan rekomendera det till er, kamrater! Pröva någon gång att glömma gröt i skåpet, häva ur en kommentar som får folket att hata dig, döda en fridlyst räv, rädda en gangster från fängelse o.sv o.sv
Det finns miljontals sätt att bli hatad på!
En till orsak till varför jag ingått i en djup depression är att jag tappat bloggläsare. När man tappar bloggläsare tappar man också livslusten. Ja, så är det, kamrater!
Är min smörja så ointressant att det kan vara dagar då endast 11 personer besöker denna blogg? Och inga kommentarer får jag heller! Jag skriver nog detta helt i onödan, inte ens en enda fjuttig procent av Sveriges befolkning är det ju som besöker denna blogg varje dag!
Kör hårt, en dag blir du lika oälskad som jag! Och fy sjutton, så jag är stolt över det!  Det är nästan så att jag gillar att vara ett hatat Down's syndrom-barn!

Men, ack så trevligt det skulle vara att bli uppskattad någon gång sisådär var nionde dag. Det skulle stimulera mina hjärnceller, och min uppskattning till er skulle öka med kanske 87% om du har tur, det vill säga. Om du har otur kanske den bara skulle öka med 70%. Men fy skam, den som ger sig! Så uppskatta på bara, kamrat, så skjuter nog snart dessa procent i taket, och till slut kanske den når hundra procent!
Då handlar det nog om att jag älskar dig.

Över till Down's syndrom-effekten jag hittat på mig själv:
Alltid, ja, alltid påpekar mina "kamrater" mina kinesögon. Smala, fula och kinesiga. Inte för att det är något fel på kineser, men just på mig ska det tydligen vara så förbankat fult. Flickor ryser ragg, men det gör jag också av Down's syndrom-barn. Så det så!
Sedan så har jag konstiga idéer och påhitt. Jag är helt enkelt störd i huvudet! Men inte ska jag klaga för det, ty mitt liv är då så mycket festligare än många andras!

Ett litet tecken på att jag inte är ett Down's syndrom-barn är dock att jag inte går på särskolan. Men, vem vet? Jag kanske är ett experiment-Down's syndrom-barn? Jag kanske blivit placerad i normal klass för att filmas och hånskrattas åt, av en värld jag inte vet existerar? Allt folket runtom är inhyrda skådespelare, som vägrar tala om för mig om mitt syndrom. Jag är helt enkelt ett barn som aldrig kommer att få veta om mitt syndrom, alla andra bara döljer det och handskas med mig som om jag vore normal. Någorlunda normal, i alla fall.
Fy fan på er, människor där utanför den värld jag känner till! Är det så satans kul att hånskratta åt en liten äcklig pojke, som till och med kanske har mjäll?

Förresten, Down's syndrom-barn vet nog inte om att dom är mentalt handikappade och hur fula som helst? Dom kanske tycker att sina Down's syndrom-kamrater är dom normala, och att ni (människorna, minus mig) är dom mentalt störda. Down's syndrom-barnen kanske tror att deras värld är den enda vettiga. Den värld som endast består av sparkcyklar med stödhjul, rullstolar, cykelhjälmar och assistenter.

Då måste jag vara ett smart sådant barn. Jag har nämligen inte varken cykelhjälm, rullstol (dock vill jag ha, fy sjutton vad jag älskar rullstolar), assistent. Dock har jag sparkcykel, men jag har faktist den grymma modellen! Den utan stödhjul! Det är med stolthet i ryggraden jag kan meddela er detta, kamrater! Inga stödhjul på min sparkcykel, inte!

Förresten, det där med att 95% av alla flickor är fjantar stämmer inte! Det var bara något jag sa för att göra min klass upprörd, det är ungefär bara 20% av flickorna som är fjantar.

Ha en fin dag, så syns vi kanske aldrig mer!

/Månen.

Vilken toppendag, alltså! Jag har hittat två pennstumpar i korridoren, och jag har sett en cool 70+-snubbe med skepparkrans. Underbarare kan väl dagar inte bli? Nu ska jag börja förbereda en liten lunch till mig själv, så snart detta inlägg blivit färdigt. Lunch! Ytterligare ett tecken på toppendag!

En annan sak som är toppen med denna dag är att jag inte fått höra orden "ditt fule fanskap, gå och dränk dig" en enda gång! Vilken underbar dag! Däremot har jag blivit kallad Grötbombarn, men jag ser även det som ett tecken på en toppendag!

Grötbombarn har en positiv klang, det visar att det är jag som styr gröthandeln, alternativt även grötbombningen. Jag, jag är grötkungen! Det är jag som regerar era näsborrar, när ni förslavade (under min uppsyn) arbetar hårt under stor press med att tillverka nyckelringar med söta hundar på, detta gör ni endast för att slippa den vidriga stanken av möglig gröt. Sedan säljer jag dessa nyckelringar för en billigare penning än hos konkurrenterna. Konkurrenterna måste nämligen betala sina arbetare som tillverkar hund-nyckelringar, medan jag bara behöver köpa ett nytt grötpaket sisådär en gång var femte månad för att få mina arbetare att arbeta. Efter fem månader antar jag att gröten torkat i så stor mån att den faktist tappat lukten. Det är därför jag anser mig själv behöva köpa ny gröt ungefär då.

Men tillberedningen måste ju göras i förväg! Inte kan jag köpa ett alldeles färskt grötpaket den femte månaden! Därför köper jag det ungefär 2 veckor innan den femte månaden, låter det stå i några grader över normal rumstemperatur och bara invänta det vita guldet, som manipulerar mina stackars slavar att arbeta. Det är det vita möglet jag pratar om! Nej, kamrater, jag hade heller ingen aning om att mögel kunde vara vitt, förens jag förstod att den grötförpackning jag hittat i mitt skåp faktist möglat utan att vara grönt!

Nu kom jag att tänka på en sak. Grönt och gröt låter ungefär likadant i orden, borde då inte möglet som bildas på för gammal gröt vara grönt, endast av den orsaken att matcha? Så tycker jag att det borde vara!
Mer grönt mögel åt gröt!

Jaja, jag kan endast sammanfatta denna dag med ett enda ord!
Toppendag!

Jag behöver inspiration. Jag behöver den för att kunna skriva detta inlägg. Någon form av musik kanske skulle kunna tänkas inspirera mig. Jag testar.
Nu sätter jag på iTunes. Oj, vad drygt det går. Snart så, då kommer min vackra musik. Då kommer bara det lilla bekymret att jag måste välja vilken låt som kan inspirera mig mest. Det beslutet kommer snart, då mitt förbankade iTunes öppnat sig. Snart får ni veta det, kamrater! Snart.. Babyshambles - Delivery, blev det. Det är ju bra! Nu ska här skrivas musikinspirerat blogginlägg!

Nej, jag vet inte om jag vill skriva om musik idag. Därför skriver jag om någonting annat. Jo, jag kan berätta att jag faktist kommit i tid till skolan idag! Det ni!

Jahaja, där tog Delivery slut. Nu ska det bli spännande att se vilken låt som kommer. Åh, så härligt! Det blev Babyshambles - Carry On Up The Morning. Babyshambles är förbankat bra, alltså! Dom kan det där med att tillfredsställa ett par pôjkvaskeröron! Men, det kan all musik jag har på iTunes. Den mesta i alla fall. Det finns visst skräp som råkat hamna där av ett misstag, någon gång kanske i december.

Förresten, ni kanske undrar varför det tar hela 2 minuter och 44 sekunder för mig att skriva dom två första raderna? Jo, svaret är så här: Ibland stannar skriveriet upp, fingrarna, handleden och hjärtat stannar till, för att ge hjärnan en liten tänkarpaus. Dom behövs för skriveri, ibland. Vissa tillfällen flyter det hela på likt en fisk som flyger över Grand Cannyon. Vissa tillfällen står det helt still, likt en liten, liten pinne som fastnat i drivhjulet till en ångbåt.

För att det ska flyta på som den flygande fisken krävs tankar. Och inget dåligt material, det är verkligen inte det jag pratar om. Dåligt material är saker jag helst undslipper, när jag sitter här och skriver. Jag kräver bra material! Om det händelsevis skulle bli kortslutning, och jag skulle sitta här och kludda ner dåligt material, ja då kanske jag skulle kunna straffa mig själv en aning.

Jag skulle till exempel kunna lägga jättekall Magnum-glass på pannan. Då får min förbankade hjärna sig en ordentlig omgång! En omgång, då hjärnan ska skrynkla sig i pina och be om nåd! Sedan gör den inte om misstaget längre, och så var det bekymret ur världen!

Så där, nu har jag berättat för er lite om "bakom kulisserna", att det faktist inte är en stackars negerslav utan funderingar och tankar, som bara får en strikt tillsägelse att skriva detta! (Annars, om han inte gör det, får han ett piskrapp i tinningen). Det är faktist en pôjkvasker på hela 15 år, som sitter och skriver denna meningslösa sörja, och inte får han betalt för det heller! Dock undslipper jag piskrapp, till och med dom få dagar jag inte skriver! Vad härlig världen är, alltså!

För övrigt, nu lyssnar jag på Bad Cash Quartet - Amuse You!

Kamrater, jag missade visst att skriva inlägg igår. Jag missade med hela 32 minuter också. Sjutton gubbar.

Det hela berodde på att jag var i min grannes hus och körde krig med otroligt häftiga plastgevär, som sköt plastbollar som man ungefär skulle kunna jämföra med pingisbollar. Mjuk plast på utsidan, tomrum inuti.
Oj, så roligt jag hade.

Men, anledningen till att jag kom tillbaka, och att jag inte var kvar där hela mitt liv och roade mig vilt, så som jag pysslat med under kvällen, det var att Flippan egentligen skulle vara hemma klockan 00, och jag var lite sugen på mjölk. Så Flippan och jag bestämde oss ungefär 5 i halv ett att han skulle gå (nej, cykla) hem till sig, och jag skulle dricka mjölk. Så jag drog också hem.

Sedan har jag klurat lite på hur ormar egentligen parar sig. Jag har inte sett någon orm med.. snorre. Och ingen orm med hål heller. Så, den som kan det där med ormar får gärna få berätta det för mig. Jag är intresserad.
Likadant är det med maskar.

Visste ni, att restavfallet som blir över när man gör legeringar av metaller kan användas i att beblanda asfalt med! Det var nytt för mig med, ska ni veta. Jag hade ingen aning om att det var legerings-rest-avfall man traskar på. Alltid lika trevligt att lära sig saker. Man lär sig något nytt varje dag.

Nej, det stämmer verkligen inte! Jag har då inte lärt mig någonting varje dag, jag lär mig då inte ens något nytt varje dag i skolan! Så det så!
Exempel på dagar då man verkligen inte lär sig saker:
1. Sov-dagar. Då man sover hela dagarna
2. Dagar då man har en låg inlärningsförmåga, så som på röda dagar och speciellt nationaldagen.
3. Dagar då man kanske ligger i koma.
4. Dagar då kanske gruvarbetarna i Skellefteå strejkar, på grund av äckligt socker i kaffet.
5. Dagar då allt blir fel. Men, som sagt var. Man lär sig av sina misstag.

Man lär sig av sina misstag? Nej, det gör man heller verkligen inte!
Exempel på misstag man inte lär sig av:
1. Om man trampat på en sten där det var en inbyggd fälla med vassa spikar som gör jätteont att landa på.
2. Om man råkar skjuta en söt liten kanin istället för en hjort på älgjakten.
3. Om din faster dog på grund av att du råkade hälla röd rädisa i salladen, och just denna dag råkar det vara giftig röd rädisa.
4. Om fåglarna sjunger vackert i träden, och så överröstar du dom med din nya grammofon och så kommer en fågel-kvitter-älskare och säger till dig på skarpen att du inte får överrösta söta små fåglar med din nyinköpta grammofon.

Det var bara ett par exempel. Men, nu är jag trött på detta. Trött på mycket. Jättemycket. Till exempel är jag trött på retsamma taskmörtar, ekonomiproblem, talibaner, cowboy-hattar och smurfarna.

Fyfasen vad smurfar är fula! Jätteblåa och äckliga! Ändå, när jag var mindre, såg jag "Smurfarna - Smurfgröten" på video hur mycket som helst! Och, nu när nostalgin växer fram lite smått, så tänker jag lite på att smurfarnana inte är så fula. Dom är egentligen rätt söta, och hon den där smurf-flickan är ju råsnygg! Jäklaremig vilken tös! Vilka höfter, vilket hår! Vilken röst! Ja, en sån tös är något att skryta med framför pôjkvaskrarna!
Men nu är det ju så att man inte har flickor för att skryta med. Man har jänta för att vara lycklig/olycklig/uttråkad.

Om ni vill veta mer om hur min dag har varit, kan ni gå in på min blogg imorgon. Då kanske jag skriver någonting om hur den dagen varit.

/Månen.

Ja, om Hitler regerat nu, hade det över huvud taget funnits en religion som hetat judendom? Äsch, det vette fåglarna. Helt ointressant i mina ögon.
Någon gömd liten judestackare hade väl gömt sig i någon byrålåda i en lagerlokal någonstans utanför överskottsbolaget i Edsvalla.

Men, nu var det inte en religion som skulle kunna vara utdöd om Hitler fortfarande regerade, som jag skulle prata om.. Tror jag.
Eller, jag vet inte riktigt vad jag ska prata om.

En förtjusande dag gav min bror mig ett par värdekuponger på Burger King. Eller, värdekuponger och värdekuponger. Man fick en extra baguett om man beställde en baguett-meny. Samt lite mer liknande kuponger. Glad som jag blev, planerade jag in en dag att käka burgarbaguetter på. Den dagen som planerades in var denna dag. Fredagen den elfte januari. Glatt, efter den tröttsamma skoldagen tog jag bussen in till staden, med min högt värderade kamrat Flippan. Där köpte jag ett bälte som matchar ett av mina par kalsonger, samt mina skor. Och ett par hörlurar till min iPod, eftersom mina förra hörlurar råkade råka ut för det fruktansvärda att hamna under en Axeburks-låga. Inne i den vackra staden Karlstad, där köpte jag också min Grilled Chicken Club-meny, samt en till baguett som Flippan fick sätta sina käftar i. För övrigt höll jag mina fingrar i styr, och tryckte inte på en enda knapp i staden! För jag hittade inga knappar att trycka på. Så tråkigt det kan vara ibland.

Äsch, allt för tråkigt för er bloggläsare att veta. Alldeles för tråkigt! Om ni vill veta hur snyggt det är att ha ett bälte som matchar kalsongerna (plus skorna) så säger jag att det är toppensnyggt! Kalsongerna och bältet smälter ihop så bra, så att det ser ut som om jag har en enda stor kalsong på mig. Toppen!

/Månen.

Kamrater, nu ger jag er extraläsning! Helt plötsligt poppade en tanke upp i huvudet på mig. Värd att skrivas blogg om.

När jag får en vettig tanke, ett argument. Ett argument så starkt att det skulle kunna användas i regeringen, främst Folkpartiet är det nog jag tänker på. Dom bryr sig mycket om skolpolitik och så. Argumentet var klockrent, stenhårt. Det borde ha grävt sig en vacker plats rakt in i hjärtat på alla människor. Alla människor med lagom vett i skallen. Detta argumentet anklagas för att vara elakt, och helt plötsligt har man startat en mindre debatt. Alla flickor i hela världen, samt alla känsliga pojkar i hela världen (ungefär 7 skulle jag gissa på) - mot mig.

Argumentet bestod av skolpolitik. Helt plötsligt hävde jag ur mig:
-Jag motiveras inte riktigt att jobba i skolan, när jag tänker på att dom efterblivna klarar sig helt galant i Sverige, utan att varken jobba eller gå i vettig skola!
(Alla tjejer i världen plus dom sju känsliga pojkarna, okej då, inga känsliga pojkar för dom bor i kanske Kenya, Novosibirsk, Gdansk, Madrid och andra utspridda ställen i världen, eftersom det bara finns sju känsliga pojkar är det inte stor chans att alla placerats i Skåre).
- Fyfan vad du är elak mot dom! Dö under mina fötter, din glupska, klåfringriga, råstörde rasistiske lille fjant!

Jag förstod inte vad exakt som var så taskigt, jag menade mer att man skulle sänka bidrag och sånt tjafs till dom efterblivna.

Jag tycker bara att dom har allt för slappa liv, utan att prestera någonting för att leva. Så vill jag också leva, och det är just därför jag slappar i skolan. Jag slappar för att vara som mina förebilder - dom efterblivna. Jag vill leka livet som en dans på röda rosor, att slappa i en lägenhet med sju vänner och fjorton assistenter som skjutsar mig överallt i rullstol och matar mig med färdigtuggad mat. Och fritt få snurra på sina armar i den sköna syrefattiga luften. Att sitta där i sin rullstol, och bara njuta av den varma januarisolen. Slappt, sa räven när den solade och drack Pina Colada i den brännheta solen på Canarieöarna.

Det jag vill säga kortfattat är - Sänk bidrag till efterblivna, så motiverar ni (Sveriges regering) mig till att börja arbeta i skolan, och inte sträva mot att leva det slappa livet som efterbliven!

/Månen.