Kamrater, nu ger jag er extraläsning! Helt plötsligt poppade en tanke upp i huvudet på mig. Värd att skrivas blogg om.

När jag får en vettig tanke, ett argument. Ett argument så starkt att det skulle kunna användas i regeringen, främst Folkpartiet är det nog jag tänker på. Dom bryr sig mycket om skolpolitik och så. Argumentet var klockrent, stenhårt. Det borde ha grävt sig en vacker plats rakt in i hjärtat på alla människor. Alla människor med lagom vett i skallen. Detta argumentet anklagas för att vara elakt, och helt plötsligt har man startat en mindre debatt. Alla flickor i hela världen, samt alla känsliga pojkar i hela världen (ungefär 7 skulle jag gissa på) - mot mig.

Argumentet bestod av skolpolitik. Helt plötsligt hävde jag ur mig:
-Jag motiveras inte riktigt att jobba i skolan, när jag tänker på att dom efterblivna klarar sig helt galant i Sverige, utan att varken jobba eller gå i vettig skola!
(Alla tjejer i världen plus dom sju känsliga pojkarna, okej då, inga känsliga pojkar för dom bor i kanske Kenya, Novosibirsk, Gdansk, Madrid och andra utspridda ställen i världen, eftersom det bara finns sju känsliga pojkar är det inte stor chans att alla placerats i Skåre).
- Fyfan vad du är elak mot dom! Dö under mina fötter, din glupska, klåfringriga, råstörde rasistiske lille fjant!

Jag förstod inte vad exakt som var så taskigt, jag menade mer att man skulle sänka bidrag och sånt tjafs till dom efterblivna.

Jag tycker bara att dom har allt för slappa liv, utan att prestera någonting för att leva. Så vill jag också leva, och det är just därför jag slappar i skolan. Jag slappar för att vara som mina förebilder - dom efterblivna. Jag vill leka livet som en dans på röda rosor, att slappa i en lägenhet med sju vänner och fjorton assistenter som skjutsar mig överallt i rullstol och matar mig med färdigtuggad mat. Och fritt få snurra på sina armar i den sköna syrefattiga luften. Att sitta där i sin rullstol, och bara njuta av den varma januarisolen. Slappt, sa räven när den solade och drack Pina Colada i den brännheta solen på Canarieöarna.

Det jag vill säga kortfattat är - Sänk bidrag till efterblivna, så motiverar ni (Sveriges regering) mig till att börja arbeta i skolan, och inte sträva mot att leva det slappa livet som efterbliven!

/Månen.

Sympatisk liten trevlig farbror, verkade det vara. Den mannen jag lyfte på mössan för imorse, och sa g'morrn! Mystisk liten farbror som är ute och promenerar för sig själv, när klockan bara är ungefär kvart över åtta, måste jag säga. 10 över åtta börjar skolan, men jag var en aning sen. Dock pyttelite sen. Mycket mindre sen än vad jag brukar vara.

Dom gamla. Det är dom som är dom trevligaste människorna. Det är dom man vill vara hövlig och trevlig emot. Det är ungefär bara 19% av dagens ungdomar som är av ett hyvens virke, sådana ungdomar som man bara vill nypa i kinden och säga: Trevlig dag, kamrat! till. Antalet pensionärer och åldringar man tycker så om är antalet 91%. Enligt min statistik, som jag egentligen bara baserat på min fantasi.

Skolavslutningen i nian, det är ett sådant tillfälle som ungdomar inte betér sig som dom borde. Då är alla ute och super, och 30% dör av alkoholförgiftning, enligt min statistik (ett annat exempel av den statistik jag hämtat direkt från min fantasi). Själv ska jag inte supa på skolavslutningen, jag och några kamrater har nämligen bestämt och nästan bokat en tur med guide i Boltziushemmet istället. Boltziushemmet är ett litet sorts museum som finns här i Skåre. Skåre är då stället där jag bor, för er bloggläsare som inte vet.

Boltziushemmet är en liten boning, där myter säger att det bott en man som kunde hela personer. Läka dom från skador och sjukdomar med hjälp av guds makt. Boltzius verkar också vara en sån där mysig liten farbror som man vill nypa i kinden och säga "trevlig dag, kamrat" till. Jaja, vilken pangdag det kommer bli. Skolavslutningen i nian. Vilken otrolig röjardag, jag och mina kamrater kommer vara dom niorna med mest kroppskontroll den dagen. Det är en sak som är säker. Fyjäklaremig så jag ska små-le åt mina kamrater som ligger i diken och spyr. Då ska jag gå fram till min käre kamrat och påpeka: Du, kamrat! Jag tror faktist du mått bättre av att följa med till Boltzius-hemmet! Sedan skulle jag kyligt och hånskrattande lämna kamraten där, med ambulanspersonal som magpumpar den stackarn.

/Månen.