Ni har säkert någon gång undrat hur en moshpit är. Tror ni det är otäckt våld, och folk går och dör stup i kvarten? Nej, det är verkligen något helt annat! Det är nog det roligaste som finns! Trots att jag inte gillar hårdrock/trashmetall/hardcore och sådant, så är den dag jag idag upplevt absolut ett minne för livet!
Ape Rape Escape rockade stenhårt, och en stor förjäkla moshpit bildades snabbt som katten. Jag stod där i moshpiten, tillsammans med Jonas och knuffades och slogs för allt jag var värd. Samtidigt som jag hoppade omkring och låtsades digga musiken. Jag var vild, jag ville regera moshpiten.
Men, det var verkligen inte jag som regerade moshpiten. Annat folk var hundra gånger vildare än vad jag var, så jag blev mest nedknuffad och uppdragen igen.

För så vänliga är trots allt alla "moshpitare". Dom drar upp en igen, om man faller. Detta är ett tecken på att moshpitar mest bara är låtsasbråk. Ungefär som en vildare sorts dans, där folk möjligen kan dö. Men dö, ja det kan man för fasen göra av allting! Och vad spelar en ynka död för roll, när det bor 9 miljoner människor i det stora Sverige?

För övrigt, den festivalen jag var på har min bror arrangerat helt och hållet! The Furious Monkey Festival heter den. Det var något helt underbart, trots att det fanns tillfällen som man bara gick ifrån för att man avskydde musiken. Men, det var ju att headbanga och göra hårdrock-tecken som var det roliga. Och framförallt moshpiten. Det är nästan värt att dra på sådana där skräpmusik-spelningar bara för att få vara med i en moshpit!

Trots att jag uttryckt allt som skräpmusik, är det ändå något jag uppskattade i musiken. Ungefär nästan bara Ape Rape Escape, där jag känner andresångaren och managern. I Ape Rape Escape går allting så otroligt fort och allting är skrikigt, men folket är så jävla på G, alltså! Alla är med och hoppar och skriker! Dom drar med sig publiken lika bra som hästögon drar till sig flugor! Ape Rape Escape var den stora publiksuccén, skulle jag vilja påstå. Absolut det bandet med grymmast stil och mest det som mina öron kan tänka sig. Ape Rape Escape-moshpiten är ett oförglömligt minne, kamrater! Att vara en slagsmåls-Måne är skoj.

Och, en sak till. Jag gick på festivalen mest för att se hur det skulle gå för min bror, med hans festival. Jag trodde nämligen inte så mycket på den, och anade att han skulle gå back. Men, nu har jag varit där och upplevt ett hårdrockar-drag jag aldrig upplevt. Och varenda jävel där inne kan jag påstå hade kul. Härliga initiativ, brorsan! Detta var verkligen någonting Karlstad's hårdare kulturmänniskor uppskattade! Och även dom utan den musiksmaken drogs definitivt med i draget! 

/Månen.