Jag satt och tänkte på det där med att om man hittar ungdomens källa, varför då pensionsspara? Och ska man ens gå i pension?

Att ha en offentlig dagbok gör den inte mindre effektiv för mig att använda som en analys av mitt eget liv. Eller jo, kanske en aning, eftersom alla mina hemligheter inte avslöjats. Men annars kan man se tillbaka ända till år 2007, och se alla mina tankar. Jag funderar ofta på om jag blivit vuxnare med den tid som passerat, och jag kan nog bekräfta min misstanke. Nu, dagen efter en av mina bästa vänners artonårsdag, inser jag att jag är en del av samhället. Jag har anställning, körkort, flickvän, dricker kaffe halv tio och tre och har inte längre ett så roligt liv. Förr klarade jag mig med en begränsad budget, men nu får jag plötsligt räkningar som täcks med hjälp av övertidsarbete och extrajobb. Sedan får jag mycket pengar över, som jag inte vet hur man förbrukar, för jag vet inte längre hur man har roligt.

Bara föregående stycke visar på vilken jävla vuxen jävel jag blivit. Inte en enda ironisk kommentar, och ändå var jag förr typen som var rolig. Inte ett ord om den surrealistiska värld jag sökte mig till förr.

Det jag vill avsluta med är att den första meningen jag skrev fick svar, genom denna rannsakning av mig själv.

Tack.

/Den vuxna.

Jobbar. Har inte tid.