Kriminella och barn har inga rättigheter, tycker jag. Dom ljuger ju bara ändå!

Varför finns då KRIS och BRIS? Det vet nog bara gud. Och varför döper kriminella sin förening till någonting så opålitligt och kaosartat, när barnen  döper sin förening till något så luftigt?

Det finns mycket trassel här i världen. Barn borde diciplineras. Utan rättigheter vet dom sin plats.

Annars blir dom kriminella och hamnar i kris. Hehe.

Ge inte kriminella chans till revansch!

Jag har gjort en liten skiss på hur jag klipper gräs.

Jag gjorde en ganska betydelselös och anonym protest idag. Den stack inte upp så mycket, och var inte så värst uppnosig. Det handlade mest om att sänka den fysiska hälsan för min egen del.

Jag bestämde mig runt 00.00 igårnatt för att dygna. Det blev en toppenidé! Jag kom på att jag var tvungen att protestera mot att skolan har så onödiga dagar under sista veckan innan sommarlovet. Så natten inleddes med lite TV, fram tills det att klockan blev 03.00 Sedan drog jag ut på en liten longboardtur i soluppgången.

Jag smet ut, fint och smidigt. Lämnade inga tydliga spår. Sedan for jag till Karlstads fina gator, på min fina longboard. Jag upptäckte 03.45 att jag var den enda vakna själen i hela Karlstad. Det var det skönaste jag upplevt i mitt liv. Jag hade hela Karlstads torg för mig själv. Hela Drottninggatan. Hela världen var min!

Så lite småcoolt åkte jag på min longboard och kände mig som snubben i I Am Legend. Jag åkte lite longboard i fontänen i Karlstad. Den innehöll inget vatten på natten, tydligen!

Efter I Am Legend-upplevelsen så for jag till Norrstrands dygnet-runt-mack. Där köpte jag mig korv och läskeblask för 35 kronor. Raskt glufsade jag i mig mitt energitillskott, och fortsatte min glada resa genom natten.

Klockan blev närmare 05.00, och jag fick försmak på morgonlivet. Jag tog mig en Metrotidning, och slog mig ned på Soltorget. Där läste jag vartenda litet ord i Metrotidningen. Sedan for jag iväg på min longboard till Kvarnberget. Samtidigt lyssnade jag på en låt som handlade om en häxa..

Efter att ha åkt ned två gånger för en spännande backe på Kvarnberget ruskade jag upp mig. Jag slängde av trötthetens demon från axlarna, och var nöjd över att den inte lyckats släpa ned mig till sömnens träskbotten. Efter ett litet snabbt bråk med herr Demon, så slog jag mig till ro på en bänk. Där läste jag min Metro-tidning igen.

Sedan for jag iväg fram och tillbaka genom Karlstad några gånger. Upptäckte vilket nöje det var, så jag njöt i fulla drag. Klockan blev 06.00 Mersmak på morgonlivet! Människor strömmade runtom mig, likt avlönade makrillar en midsommarafton.

Detta tänkte jag: Wow, vilka människor alltså! Vem är uppe så här tidigt på morgonen?

Jag for till min skola, och satte mig på en bänk. Jag satt på den bänken från 06.30 till 08.20 Det var mindre trevligt, eftersom det var nära att jag somnade. 08.20 var en trevlig tidpunkt, för då fick jag tillfälle att prata med lite trevligt folk. Mina klasskamrater kom!

Efter det blev det lite suddigt i minnet. Jag blev så trött att jag knappt minns någonting av skoldagen. Hjärncellerna förökade sig inte i någon högre grad. Jag hade i alla fall en vanlig onödig sista-veckan-skoldag.

Ingen tog någon som helst hänsyn till min protest. Dom tänkte nog bara: Ojsan, där sitter han och ser plömsig ut.

Inte: Ojsan, här sitter han och kämpar för rättvisa, fred på jorden och högre lön åt majsbönder!

Men egentligen kämpade jag för avskaffandet av den sista, onödiga skolveckan. Jag kallade projektet Skoltrötthet. Fin dag!

/Månen.

Jag håller på att växa upp, slog det mig. Jag roas inte av världens smörgåsbord av festligheter längre.

Jag tror att jag är en tönt!

FAN!

Finns det någonting härligare än ljuvlig läskeblask, en försommarafton?

Har jag någonting att skriva om idag? Klurig fråga. Jag har i alla fall bestämt mig för att åka en backe i Grums på torsdag, med min fina longboard. Den är dödsbrant, så jag räknar med att gå åt på kuppen! Men det ska det vara värt, ty den backen är nog en riktig longboardbacke!

Åh, vad jag gillar longboarding, alltså! Snart har jag sommarlov också. Fantastiskt! Och jag kokar nudlar. Utan sås. För sås har man inte till nudlar, tror jag inte att man har. Jag har ingenting vettigt att skriva, så jag fyller bara ut det här inlägget med struts. Fan. Smuts, heter det. Nä. Strunt. That's the word!

So, what to talk about? Någon kanske noterat att jag lagt av med videobloggandet? Oh yeah, that's a creepy truth, even det! Jag orkar nämligen inte ladda min digitalkamera, och jag är inte tillräckligt filosofisk för att klura ut vad för vettiga saker jag har att säga.

Min skrivförmåga är sämre än in the good old days, och jag vet att Woodpig skrev att även han var det,  i sitt inlägg för några dagar sedan. Men jag tycker att även jag har rätt att klaga på min skrivarförmåga. Mina idéer är knappt värda en lerig salladsbit.

Idag är det den första juni. Det är väl hyfsat, antar jag. Någon fin kille vill bli känd, genom att kommentera min blogg med "vad fin blogg du har". Min vän Joakim ramlade på sin nya longboard idag.

Det var fruktansvärt roligt att se. Själv höll jag nästan också på att stryka med. Jag var så upptagen att se Joakims konstanta vobblande och slutligen även fallet. Så jag missade en blå bil. Lyckligtvis körde jag precis vid sidan om den.

Men Joakim är ändå den som var coolast! Hans fall var dunderfestligt att kolla på! Det var ett praktexemplar av ett komiskt fall. Men man måste vara uppmärksam i trafiken!

Nu har jag lärt barn någonting!