1914 var ett år då man hängde människor som begick det hemska brottet mobbning, och det var mobbaren Per mycket medveten om. Men han kunde ändå inte sluta trycka upp sina klasskamraters potatismos i ansiktet på dem, och hånskratta åt att de såg ut som smältande smörmonster (det är smör i potatismos). Efter att han gjort detta lilla bus, så letade han upp alla dvärgar han kunde hitta, och gjorde kalsongryck på dem, tills kalsongerna såg ut som storlek M.

Rektorn på denna skola där all denna mobbning försiggick, var en mycket begåvad älg, som studerat barnpsykologi och kognitiv betéendeterapi (KBT), och denna älg hade faktiskt varit producent åt Dr Phil, år 1904. Med dessa meriter ansåg han sig lämpad för att genomföra hängningen av Per. Så älgen begav sig ut i skolan och frågade varenda dvärg med kalsonger i storlek M, om vart Per befann sig. Alla dvärgar pekade på andra dvärgar, och man såg en tydlig rädsla hos dem alla. Per hade nämligen gjort sig själv osynlig!

Nu sprang Per runt, helt utan möjlighet för någon att se var han befann sig, och skapade brunrännor i kalsonger som bara några sekunder tidigare rentav sett ut att ha tillhört Kungen, eftersom de nu var i storlek Medium istället för Extra Small. Ja, på denna skolan hade man nämligen Hovets logga på kalsipperserna, men det fick ingen annan mäniska ha, men eftersom dvärgarna hade storlek XS, så tyckte inte kungen att det gjorde någonting, för ingen skulle ju någonsin kunna blanda ihop hans fillifjopps med så små kallsingar. Men nu var det alltså gjort. Någon (i detta fall Per), hade tänjt ut dvärgfillingarna med det kungliga emblemet, och gjort dem normalstora.

Kungen blev upprörd över denna nyhet, och började raskt avliva varenda dvärg som bar kallsippers (och eftersom dvärgar är som vilken människa som helst), så bar alltså alla kalsippers. Detta var Per nöjd med. När Per blev nöjd, så glömde han att fokusera på att vara osynlig, och blev helt plötsligt synlig. Då hittade älgrektorn honom och krävde omedelbar hängning.

Per bad en stund om att få styrka från sin gud, Mobbvard, för att klara sig igenom hängningen. Mobbvard lovade Per att han hade en plats i himlen.

Men lita aldrig på en mobbare! Mobbvard höll fingrarna i kors!

Sensmoral: Dvärgar är som alla andra och lita inte på dumma männniskor. Är en människa taskig - Lita aldrig på honom/henne!

Snart närmar sig Halloween, men jag drar till Spanien över denna förträffliga helg. Hur kan jag missa hederligt gammalt halloweenfirande för något så tråkigt som ett land vid Medelhavet? Ja, inte vet jag det, men spöklik stämning kan jag skapa innan jag far, i alla fall.

Här kommer ytterligare en spökhistoria.

Svanken dallrade på patrasket som råkat äta några kakor för mycket. Hennes tatueringar var inte direkt binära koder till ett Schweiziskt bankkonto, utan bleka drakar och fjärilar. Patrasket tänkte kila ned till budgetaffären några kvarter bort, men självklart gick hon inte denna sträcka själv. Hon red på sitt lodjur, som sedan anställningen tagit vid fått allt grövre ryggsmärtor. Lodjuret gnydde lite när de dallrande låren la sig runt hans päls, och sedan kom den fruktansvärda tyngden, då lodjurets rygg alltid knakade till lite och hans mage började släpa i backen. Denna dag hade Patrasket lagt ut sin samling av plastiga drakstatyer på golvet, och lodjurets mage släpade sig fram över deras pilvassa ryggkotor. Lodjuret släpade sig över hallen och sedan tog den ett skutt ned för trappuppgången, ur det niovåningshus Patrasket bodde på. Eftersom detta lodjur hade specialiserat sig på glidflygning, cirkulerade den ned för spiraltrappan och ut på gården.

Vid landningen rev lodjuret upp en meter djup grop, men han var van. Patrasket brukade ju åka till LIDL rätt ofta. Patrasket gjorde den sedvanliga gesten att med hjälp av sin kindpiercing klösa lodjuret i ögat, för att han skulle börja galoppera framåt. Han grävde sig upp ur gropen och sprang så fort han kunde till LIDL.

Väl inne i LIDL hittade han fleecetröjor som han ansåg att det skulle passa Patrasket. Hon blev arg, och ifrågasatte hans klädsmak. Hon tyckte nämligen inte att det turkosa fleecetyger matchade hennes chockrosa stringtrosor i storlek "väldigt mycket fetare än normalt". Lodjuret bestämde sig för att klösa lite i hennes navel, och bad sedan en dvärg ur personalen att leta rätt på något superlim. Dvärgen fixade superlimmet, och lodjuret kastade av Patrasket från sin rygg, styckade henne och kastade upp köttet på kassadisken och betalade köttet med samma kilopris som för syltad rödlök. Patrask i kombination med superlim ser nämligen ut som syltad lök när de dött.

Efter denna bravad, applåderades lodjuret av dvärgen som hämtat superlimmet. Lodjuret blev misstänksam, eftersom handklappningarna lät mer klonkande än klappande, och kastade sig på honom. Han rev av dvärgen sin mask, och det visade sig vara en älg som INTE ALLS JOBBADE PÅ LIDL EGENTLIGEN, DET VAR BARA EN DVÄRGFÖRKLÄDNAD!!!

Och nu, alla barn, har jag lärt er att man måste se till att ha bra arbetsvillkor, om man ska ta en anställning. Om ni inte anser har en bra arbetsgivare, så vänd er till facket. Arbetsmiljöfrågor kan tas upp med Arbetsmiljöverket (det är ett statligt verk, där ni får hjälp att förbättra arbetsmiljön på er arbetsplats).

PS: Ni ska inte själva stycka era arbetsgivare, utan kontakta dem jag nämnde ovan. Då sköter de styckningen åt er.

Ytterligare lite sensmoral: Kött i kombination av lim blir budgetkött. Så gör faktiskt en del handlare.

/Pedagogisk horrormaster.

Jag snubblar framåt i min stig på karriären. Genom att skriva om läskiga spökhistorier, och sedan referera till tidigare spökhistorier jag skrivit, skaffar jag mig läsare som om jag vore en papperskorg, i ett storhushåll där man upptäckt att smörpaketen innehåller hjärnsubstans istället för smör. Därför tänkte jag plita ner ytterligare en spökhistoria.

Förresten, nu när jag är känd och så, så kanske jag granskar av FRA, och får ännu mer läsare. Hoppas att ni FRA-spioner roas av mina läskiga spökhistorier, för här kommer en till!

Det var en kall höstdag i mitten av februari, och fåglarna smattrade i nattljuset. Lamporna vred sig bland sina gungstolar och golvet knakade inte. Det var en natt som uppgjord för mord. Lars-Henrik smög i alla fall runt bland sina sophinkar som han till vardags brukade traska runt vid, och ibland smygäta ur, för att luska ut en hemlighet om sin far.

Lars-Henriks farsa hette Håkan Larmboll, och jobbade som civilingenjör åt den franska regeringen, där de ofta pysslade med att konstruera den perfekta sophämtningsapparaten. Sophämtningsapparaten kunde vrida ur materia varenda atom, för att sedan hänga atomerna på ett tvättstreck i den franska staden Moskva. Detta var ett projekt som tagit Frankrikes regeringen decennier att utveckla, och Håkan var den ledande civilingenjören inom sophämtningsfrågan.

Så mycket visste Lars-Henrik, men han ville även veta vad som gjort sin far så framgångsrik. Han upptäckte ett kuvert i en byrålåda, med stämpeln "Dejes universitet", och bröt plomberingen på detta. Inuti fanns ett dokument som innehöll ett telefonsamtal, nedskrivet som en dialog.

-Hej. Du har ansökt om att påbörja en utbildning som hemlig agent hos oss, men detta dokument är egentligen ett hemligt telefonsamtal, fast eftersom vi på Dejes universitet inte har så mycket resurser, tänkte vi istället skicka dig ett brev, där telefonsamtalet är nedtecknat. Vi stod ej för frankeringen av detta kuvert, då vi istället lät detta hemliga dokument sändas i samma kuvert som din grannes kärleksbrev från sitt patrask till flickvän. Hur vi kom åt att lägga detta hemliga kuvert i hennes ännu osända post, det är en sak som bara vi utbildade hemliga agenter kan. Men du är inte antagen till vår hemliga agent-linje. Med vänliga hälsningar Deje universitet.

- Ni kan dra åt helvete. Det är ju min dröm att bli hemlig agent, hade då Lars-Henriks farsa svarat i brevet, och skickat tillbaka det till Dejes universitets hemliga agent-linjes hemliga adress. Frimärket hade han tydligen betalat själv, lyckades Lars-Henrik se, eftersom det bara var Lars-Henriks farsa som fortfarande använde frimärken med discobilder.

- Deje universitet har ingenting mer att tillägga. Frankeringen stod idag Telia för, ty vi lyckades smuggla ned detta dokument i din telefonräkning.

Efter det fanns det ingen mer information, men Lars-Henrik hade i alla fall kunnat dra slutsatsen att hans far inte studerat hemlig agent. Han hade istället tagit en civilingenjörsutbildning på Liksåsens högstadium, där hans farsa vuxit upp.

Larsa hade nu tagit reda på att hans far tagit en examen, och tog sig en gammal skorpa med äppelmos ur närmaste sopkorg, för att fira. Men fanns det mer bakom denna fasad? Nej, det fanns det inte. Hans farsa hade helt enkelt utbildat sig och blivit framgångsrik (se nu FRA, nu lär jag barn att skaffa en vettig utbildning).

Lite senare kom Deje universitet fram till att Lars-Henrik smygläst dessa hemliga dokument, genom en timmes agent-arbete. Deje universitet styckade stackars Lars-Henrik, och placerade honom i närmaste papperskorg (vilket det fanns många av i Lars-Henrik lya, då hans farsa var civilingenjör i sophantering). När Lars-Henriks ögonglober irrade runt bland högarna av matavfall och kemikalier, kom han fram till att hans farsa sopsorterat fel, trots sin titel som civilingejör i sophantering. Han lät detta scoop läcka till Wikileaks, och hans farsa blev krympt till en dvärg av den franska regeringen.

Efter det kom det en älg och styckade Håkan, medan han åt sin dvärgmat (krympt sillsmörgås).

Jag har återigen brutit nyckelbenet, för att testa hur många gånger en kemisk substans kan bryta ned kalket i ett nyckelben. Eftersom jag köpte nyckelhålsmärkta nyckelben, så är de kvalitetssäkrade och reproduktiva. Detta var ett svårt ord, kan jag mycket väl förstå, men det innebär helt enkelt att de genomför en så kallad reinkarnation. En återfödelse, om jag ska ta hänsyn till hur obildade ni läsare är.

Ja, med tanke på er som googlade mitt gamla inlägg "Alla spökhistorier jag kan", http://moonlander.bloggagratis.se/2008/07/30/856457-alla-spokhistorier-jag-kan/,  kan jag konstatera att många av er inte är tillräckligt bildade för att kunna stava ordet "rapsoljan simmade i fostervattnet". Ni som är tillräckligt bildade kan även konstatera att jag försökte lura er där. "Rapsoljan simmade i  fostervattnet" är inte ett ord, utan en mening.

Eftersom nyckelben är material och inte kött, är ordet reinkarnation fel. Däremot är ordet reproduktion rätt. Nyckelben lever inte i alla fall, så mycket vet jag. Och förresten menade jag aldrig att vara elak mot er, ni 10-åringar som behövde en lämplig spökhistoria till swingerpartyt ni planerat i helgen. Jag menar bara att ni är charmiga som ger mig 43 kommentarer, fördelat under tre år. Jag uppskattar den sortens läsare mer än vad jag gillar trasiga vattenmolekyler som förvandlats till festlig vätgas.

Jag hoppas för övrigt innerligt att mitt utbud av läskiga spökhistorier ska få ett uppsving, nu så här under dessa läskiga halloween-tider. Jag hoppas att mitt läsarantal ökar markant, nu när så många barn till helgen ska byta partner under helgens halloween. Jag vet själv av egen erfarenhet att partnerbyte kräver skräck och läskigheter, men jag hoppas innerligt att denna skräck inte ska innebära våldtäkter och styckmord, utan till exempel mitt stora utbud av spökhistorier.

Vid eventuella mödravåldtäkter ansvar INTE vi på http://moonlander.bloggagratis.se för konsekvenserna, även om vi vid swingerpartyn rekommenderar lite läskiga spökhistorier.

/Master of horror.

Inatt jobbar jag med sådan gafflig truck jag är utbildad för att köra. Det ska bli kul, för jag brukar nynna i mina sångtexter att jag kör gaffeltruck. Nu går mina drömmar i uppfyllelse. Drömmer gör man på natten. På natten kan man smörja ögonlocken med solrosolja om man vill sova. Annars kan man strunta i det och vara vaken istället. Det är tur att mina ögonlock är inställda på "titanportsläge", vilket innebär att de är hårda som gatusten och bara stängs om man kan lösenordet, "friterat blod med blod, tack". Jag valde ett så hårt lösenord för att bevisa hur hårda mina ögonlock kommer vara inatt! Dessutom är jag en mycket hård kille som gärna slår min fru.

Jag är taggad likt smörkolossen som täpper till avlopp på sin fritid.

Eftersom mitt senaste inlägg var genomtänkt, tänkte jag att jag inte kan lämna en så perfekt värld, då jag för en gångs skull återfann mitt gamla koncept att tänka igenom ett inlägg, innan jag skrev det. Tyvärr fungerade det bara en gång, eftersom jag inte tänker så mycket längre. Och så har jag blivit mycket fegare än förr. För kunde jag göra saker som var kul. Nu kan jag inte det.

Nu sträcker jag ryggen om jag rör mig. Det vet jag, vilket kanske är ett tecken på förslappning eller ålderdom. Än så länge har jag inte åderbrock i alla fall, men jag har en vän som hade diskbråck. Idag heter han Bråck-Per. Förr hette han bara Rock-Per, utan "Å" och "B", fast med ett "O" istället.

Jag hoppades lite att han skulle få åka rullstol, men han klampade sig fram med armékängor och såg ut som Franz Ferdinand före skotten i Sarajevo. Fast då såg Frasse rätt bra ut egentligen, så kanske menar jag hur han såg ut efter skotten i Sarajevo. Fast då var han ju död. Okej, jag kanske inte ska ta Frasse som exempel på hur min vän Bråck-Per haltade sig fram. Kanske såg han mer ut som om någon ätit upp hans höft, och då får man problem med att gå, har jag lärt mig från en gammal vän på älgjakten -97. Då jag och min vän pratade om Gustav Wasas omtalade stav, som enligt legenden inte var i plural.

Att köra Wasaloppet med en stav är ungefär som Bråck-Per, fast Bråck hade ett handikapp, i Gustavs fall var det bara materialbrist (eller så ville han vara häftigare än de som körde Wasaloppet några år efter honom).

Nu vet jag inte vad mer som kan skrivas om varken diskbråck eller Gustav Wasa.

Idag har jag skejtat och sträckt min rygg.

/Das Mond.

Vi på http://moonlander.bloggagratis.se är skötsamma snubbar med frisörutbildning, verkstadsvana och tidigare meriter inom kylskåpstransport och oljeplattformsdykning. Vi arbetar med att installera gamla spel på datorn för nostalgins skull, att titta på television och att dricka öl på helgerna. En av våra huvuduppgifter är att bearbeta känslan av misslyckande. Utöver detta har vi tidigare varit barn, tonåringar samt studenter. 

Vi söker: skötsam arbetsgivare med hög arbetsmoral. Vid intervju, medtag gärna ett utdrag ur brottsregistret, dina gymnasiebetyg och din dotter.  Vi tar inte emot ansökningar som innebär att jag måste krypa in i en stor säck med godis i botten.

Du bör även ha:

En utförd plastikkirurgi på valfri kroppsdel (botoxinjektion i läpparna är meriterande)

En bil som klarade besiktningen senast år 2005.

Fungerande och vattentätt armbandsur

Väldigt många tips på bra Youtubeklipp

Körkortsbehörighet för Ford Mustang

En miniatyr av din favoritmössa

Vi på http://moonlander.bloggagratis.se granskar allas kommentarer, och intervjuer sker löpande. Hör av dig!

Kallelse till intervju sker via de Hörselskadades Riksförbunds nästa årsmöte, som enligt uppgifter ska ske söndagen den 20:e november.

Sista ansökningsdag är söndagen den 18:e december.

/Webbföretagaren och entreprenören Månen som söker anställda till sin arbetslöshet.

Söker jobb som slagskämpe. Har tidigare meriter från krig, då jag har varit både riddare och diktator.

Annars så hoppas jag att någon potentiell arbetsgivare ger mig jobb som truckförare. Jag har nämligen nyligen skaffat utbildning för en sådan där gafflig truck, och jag ser även mina tidigare diktatorjobb som meriterande för lagerjobb, då jag packade mina motståndare i små trälådor och skeppade dem några mil ifrån min egen lägenhet.

Jag vet att världen vill att man ska kämpa lite för att få ett jobb, men jag tycker att jag söker fortare än vad smör kan smälta vid en kaktusfarm. Ändå är jag inte tillräcklig för den här världen.

Arbetslöshet är som skrumplever. Man känner sig lite trasig, och båda sakerna beror på alkoholism.