Jag snubblar framåt i min stig på karriären. Genom att skriva om läskiga spökhistorier, och sedan referera till tidigare spökhistorier jag skrivit, skaffar jag mig läsare som om jag vore en papperskorg, i ett storhushåll där man upptäckt att smörpaketen innehåller hjärnsubstans istället för smör. Därför tänkte jag plita ner ytterligare en spökhistoria.

Förresten, nu när jag är känd och så, så kanske jag granskar av FRA, och får ännu mer läsare. Hoppas att ni FRA-spioner roas av mina läskiga spökhistorier, för här kommer en till!

Det var en kall höstdag i mitten av februari, och fåglarna smattrade i nattljuset. Lamporna vred sig bland sina gungstolar och golvet knakade inte. Det var en natt som uppgjord för mord. Lars-Henrik smög i alla fall runt bland sina sophinkar som han till vardags brukade traska runt vid, och ibland smygäta ur, för att luska ut en hemlighet om sin far.

Lars-Henriks farsa hette Håkan Larmboll, och jobbade som civilingenjör åt den franska regeringen, där de ofta pysslade med att konstruera den perfekta sophämtningsapparaten. Sophämtningsapparaten kunde vrida ur materia varenda atom, för att sedan hänga atomerna på ett tvättstreck i den franska staden Moskva. Detta var ett projekt som tagit Frankrikes regeringen decennier att utveckla, och Håkan var den ledande civilingenjören inom sophämtningsfrågan.

Så mycket visste Lars-Henrik, men han ville även veta vad som gjort sin far så framgångsrik. Han upptäckte ett kuvert i en byrålåda, med stämpeln "Dejes universitet", och bröt plomberingen på detta. Inuti fanns ett dokument som innehöll ett telefonsamtal, nedskrivet som en dialog.

-Hej. Du har ansökt om att påbörja en utbildning som hemlig agent hos oss, men detta dokument är egentligen ett hemligt telefonsamtal, fast eftersom vi på Dejes universitet inte har så mycket resurser, tänkte vi istället skicka dig ett brev, där telefonsamtalet är nedtecknat. Vi stod ej för frankeringen av detta kuvert, då vi istället lät detta hemliga dokument sändas i samma kuvert som din grannes kärleksbrev från sitt patrask till flickvän. Hur vi kom åt att lägga detta hemliga kuvert i hennes ännu osända post, det är en sak som bara vi utbildade hemliga agenter kan. Men du är inte antagen till vår hemliga agent-linje. Med vänliga hälsningar Deje universitet.

- Ni kan dra åt helvete. Det är ju min dröm att bli hemlig agent, hade då Lars-Henriks farsa svarat i brevet, och skickat tillbaka det till Dejes universitets hemliga agent-linjes hemliga adress. Frimärket hade han tydligen betalat själv, lyckades Lars-Henrik se, eftersom det bara var Lars-Henriks farsa som fortfarande använde frimärken med discobilder.

- Deje universitet har ingenting mer att tillägga. Frankeringen stod idag Telia för, ty vi lyckades smuggla ned detta dokument i din telefonräkning.

Efter det fanns det ingen mer information, men Lars-Henrik hade i alla fall kunnat dra slutsatsen att hans far inte studerat hemlig agent. Han hade istället tagit en civilingenjörsutbildning på Liksåsens högstadium, där hans farsa vuxit upp.

Larsa hade nu tagit reda på att hans far tagit en examen, och tog sig en gammal skorpa med äppelmos ur närmaste sopkorg, för att fira. Men fanns det mer bakom denna fasad? Nej, det fanns det inte. Hans farsa hade helt enkelt utbildat sig och blivit framgångsrik (se nu FRA, nu lär jag barn att skaffa en vettig utbildning).

Lite senare kom Deje universitet fram till att Lars-Henrik smygläst dessa hemliga dokument, genom en timmes agent-arbete. Deje universitet styckade stackars Lars-Henrik, och placerade honom i närmaste papperskorg (vilket det fanns många av i Lars-Henrik lya, då hans farsa var civilingenjör i sophantering). När Lars-Henriks ögonglober irrade runt bland högarna av matavfall och kemikalier, kom han fram till att hans farsa sopsorterat fel, trots sin titel som civilingejör i sophantering. Han lät detta scoop läcka till Wikileaks, och hans farsa blev krympt till en dvärg av den franska regeringen.

Efter det kom det en älg och styckade Håkan, medan han åt sin dvärgmat (krympt sillsmörgås).

Jag har återigen brutit nyckelbenet, för att testa hur många gånger en kemisk substans kan bryta ned kalket i ett nyckelben. Eftersom jag köpte nyckelhålsmärkta nyckelben, så är de kvalitetssäkrade och reproduktiva. Detta var ett svårt ord, kan jag mycket väl förstå, men det innebär helt enkelt att de genomför en så kallad reinkarnation. En återfödelse, om jag ska ta hänsyn till hur obildade ni läsare är.

Ja, med tanke på er som googlade mitt gamla inlägg "Alla spökhistorier jag kan", http://moonlander.bloggagratis.se/2008/07/30/856457-alla-spokhistorier-jag-kan/,  kan jag konstatera att många av er inte är tillräckligt bildade för att kunna stava ordet "rapsoljan simmade i fostervattnet". Ni som är tillräckligt bildade kan även konstatera att jag försökte lura er där. "Rapsoljan simmade i  fostervattnet" är inte ett ord, utan en mening.

Eftersom nyckelben är material och inte kött, är ordet reinkarnation fel. Däremot är ordet reproduktion rätt. Nyckelben lever inte i alla fall, så mycket vet jag. Och förresten menade jag aldrig att vara elak mot er, ni 10-åringar som behövde en lämplig spökhistoria till swingerpartyt ni planerat i helgen. Jag menar bara att ni är charmiga som ger mig 43 kommentarer, fördelat under tre år. Jag uppskattar den sortens läsare mer än vad jag gillar trasiga vattenmolekyler som förvandlats till festlig vätgas.

Jag hoppas för övrigt innerligt att mitt utbud av läskiga spökhistorier ska få ett uppsving, nu så här under dessa läskiga halloween-tider. Jag hoppas att mitt läsarantal ökar markant, nu när så många barn till helgen ska byta partner under helgens halloween. Jag vet själv av egen erfarenhet att partnerbyte kräver skräck och läskigheter, men jag hoppas innerligt att denna skräck inte ska innebära våldtäkter och styckmord, utan till exempel mitt stora utbud av spökhistorier.

Vid eventuella mödravåldtäkter ansvar INTE vi på http://moonlander.bloggagratis.se för konsekvenserna, även om vi vid swingerpartyn rekommenderar lite läskiga spökhistorier.

/Master of horror.