Jag har precis nästan hoppat sönder en hund. Det hela gick till som så här: Jag tänkte överraska mina vänner genom att hoppa ut genom mitt fönster. Marken var ungefär två och en halv meter nedanför.

Väl stående på fönsterkarmen ser jag mina vänner, så jag hoppar. Det jag inte såg var att dom hade en hund med sig.
Precis där den stod, där landade jag. Lyckligtvis hann mina vänner precis dra undan hunden, eftersom den var kopplad.
Om den hunden inte dragits iväg från platsen hade den för tillfället varit en ganska platt hund.

Då pratar jag inte om att det var en hund av rasen platt-hund, utan det hade varit en normal hund, fast platt.
Hundskrället gjorde för övrigt så att jag vrickade foten, eftersom jag i luften fick panik och gjorde allt som möjligen kunde göras, när man visste att man inom några sekunder kanske skulle döda en hund.

Jag vred mig åt sidan, i luften. Detta medförde det lilla problemet att jag hamnade snett på foten..

Förresten har jag två skämt: Jag har problem. Lemur.
Oj, är vi snart vid äppelvägen? En smörgås.
Oj vad stjärnklar natt det är i natt.

Det var visserligen tre skämt, men oj vad roliga! Jag har mer!

Olle till Pelle:
-Jag hittar inte min cykel!
- Cykla runt och leta efter den då!

Vad säger tjuren när den vill att kossan ska komma?
- Koolt!

Det var min tid på jorden som komiker, alltså. Nu har jag varit humoristisk nog, så det räcker i ett kvartal.
Tack och adjö för min komikerkarriär!

Flytta hemifrån är någonting vi alla velat göra ända sedan barnsben. Och vem tror ni gör det?
Inte är det jag i alla fall.. Det är min bror. Han ska flytta 40 minuter bort, eller något dylikt!

Är inte det fräckt? Att vi blivit av med honom såpass bra att man inte ens kan cykla dit på en timme?
Arvika ligger väldigt långt bort. Typ i alla fall. Jag är glad. Jag har trots allt endast gett honom heminredning i fyra år till jul och i födelsedagspresent, så kommer äntligen ögonblicket!

Man bor själv, absolut helt själv, totalt ensam i det mörka Frankfurt. Om man bortser att mina föräldrar bor här då, och att jag inte bor i Frankfurt. Bortsett från det är jag totalt ensam. Vilket är fiffigt.

Fast nu kan jag ju inte längre spränga microvågsugnen och skylla på brorsan. Jag tror jag måste hämta tillbaka honom dom dagar jag sysslar med såna rackartyg..

Jag är sugen på mat. Synd att jag inte har någon microvågsugn längre..

/Månen.

Om du växte upp i ett storartad samhälle, i en överklassig familj med snobbtofflor av platina och engångstandpetare av silver, då skulle du med stor sannolikhet också vara Moderat.

Andra studier beträffande detta ämne har endast gjorts på inavel-grisar, så resultaten stämmer bara till 70%.
Och i Grums bor dom i små hyddor gjorda av torkade blad och saltvatten. För där är dom allesammans konstiga!

Om man ser denna statistik på ett annat sätt kan man säga att: I Grums är ingen Moderat. Där heter man Johan och lyssnar på all sorts musik, inkluderat Riks FM, och pysslar mycket med det enda man kan i Grums - Göra pappersmassa.

Nu ska jag bada i en tvålstensfabrik. Där har dom brist på varmvatten har jag märkt.
Annars mår katten fint. Den har precis slutat med rökning!

/Månen.

Denna morgon var jag atletisk. Mycket atletisk, minst sagt. Jag cyklade till min skola!
Och den skolan, kamrater, den ligger flera mil bort! Ända bort på Hammarö till och med!
Gissa om man kan uppleva dubbelt så mycket saker, än om man åkt buss! Det var en uppmaning! Gissa!

GISSA FÖR I HELVETE!

Svaret är: Man upplever lite träd och kyliga kinder. Samt fula delar av Karlstad, som till exempel Marieberg, Råtorp, liten del av det centrala och Kronoparken, om man kört fel.

Först hade jag tänkt säga att man upplever tivolin, soppåsar, badstränder, häftiga rock 'n roll-snubbar, gangsterkvarter och teatrar under vatten.
Men jag tänkte att ni genast skulle genomskåda min lögn då, så jag var uppriktig istället.

Skoldagen var underlig. Den var hur seg som helst. Om man ska beskriva storleken på hur seg min dag var, så är det ungefär som sju lastbilar fyllda med onyktra kossor!
Maten var dessutom kall, och jag hittade oliver i min broccolisoppa. Dom, plus keso, gurka och tomater hamnade där för att jag förväxlade allting. Jag visste inte att det var soppa, så jag tog för mig av grönsakerna först. Sedan kom soppan.

Gott var det i alla fall!

Senare på dagen har jag varit på Rud, hos min käre mormor. Hon serverade mig läskeblask och gammal choklad. 
Jag intervjuade henne i ett skolarbete. Hon svarade finfint, och nu ska jag skriva en utförlig rapport om allt hon sa.

Ska jag göra det? Lägg isåfall en röst på Moderaterna eller Socialdemokraterna i nästa riksdagsval, så fixar det sig.

Mormor!

/Månen. 

Jag har en klurig klasskompis. Detta är ingen lögn, för han anser blåbär, smultron och hallon vara frukter.
Och så tycker han inte att myror är smarta.. Alls.

Är inte detta lite kluriga tankar? Blåbär är fanimej så mycket bär det bara går.
När jag försökte förklara detta för honom ansåg han att dom var fruktliknande bär. Så, vad fasiken är då ett bär?  Ett ord med "bär" i sig, det är fankingen ett bär. Annars hade det för böfvelen hetat blåfrukt.
Han är konstig. Men, han har rätt till att vara aningen klurig. Han är nämligen från Grums.

Myror är något av det smartaste jag sett i mitt liv. Dom kan bygga stora höga byggnader, dom kan gå i led och dom kan fightas.
Det räcker gott och väl för att jag ska bli överbevisad om deras smarthet. Men inte räcker det för Grumsbon.
Han säger att dom är primitiva och bara går på instinkter. Det kan jag väl hyfsat någolunda hålla med om, men då är det ju översmarta instinkter! Alltså ett stort tecken på intelligens.

Myror är minst lika klyftiga som neandertalare! Om inte smartare.. Myror rules!
Jag vill ha glass. 7 smaker. Glasspartaj.

Jag har varit på läger igår. Där tvingades jag dricka 2 liter vatten, sedan spydde jag som en flodhäst som badat i tarmgas.
Det var elaka treor som tvingade mig till det. Trevligt! Jag tror det handlade om någon form av nollning..

Annars har jag ramlat ned från en övervåning. Det gjorde ont, men jag var lite för manlig för att erkänna det.
Jag föll på ryggen, vilket gav mig en fet fraktur. Rullstolen fick jag i huvudet.

Förresten, för er som låtit er luras av rubriken. Min kluriga klasskamrat har inte fladdernäsa. Han är lustig på andra vis. Dock tråkig när han verkligen försöker skämta.

/Månen.

Ni ska veta att jag anstränger mig, för att få detta inlägg skrivet. Jag är trött som en törkeltupp, vad katten nu det är.
Trött är jag i varje fall.. Allt detta beror på mina konstiga sömnvanor jag fick, på grund av att en fluga väckte mig 07:00 på söndagsmorgonen. Då gick jag ner och la mig i TV-soffan, sov fram tills klockan 10, då pappa kom och väckte mig genom att säga: Nejmen, sover du här?

Då gick jag upp igen, och somnade fram tills väckarklockan ringde 11:04. Jag traskade upp, stängde av den och råkade sova bort hela dagen.
13:30 vaknade jag.
Den dagen var jag minsann pigg, då det var Boltziusdagen och allt. Men lördag/söndagssömnen fankade upp hela mitt nästa dygn att försöka sova på.

Jag läste tre kapitel ur boken jag läser, sedan vred jag mig i sängen och hoppades att allt ljus, ljud och rörelser kunde försvinna likt en plastboll.
Jag kunde helt enkelt inte somna inatt. Och när Hammarö kommun gör 70% av HUC:s elever självmordsbenägna, på grund av dom tidiga morgnarna man tvingas gå upp till, ja då blir det lätt så att man blir trött om man somnar vid två och sedan måste infinna sig på skolan 08:30.

06:45, kamrater! Har ni ens hört den tidpunkten?

Tur att man åtminstonde har rullstolen.

/Månen.

Eftersom mina fingrar är såpass kalla att man skulle kunna steka ägg på dom, så kommer det här inlägget ta några timmar att skriva.
För jag har minsann mycket att berätta om, men i den här farten lär det aldrig gå.

Låt mig börja nu, så käft på dig. Jag vill ha lugn och ro när jag berättar.

Dagen har flutit på med rullstolsramper hit och dit, på Solliden Rock! Festivalen inleddes med det absolut rockigaste bandet, med Skåres favoritprofil i fokus!
Linus Fahlén, gossarnas gosse, rocka-lossarnas rocka-lossare! Det gjorde ingenting med lite småfel, framträdandet var klockrent!

Ösigt hela vägen, och Linus påbörjade en solokarriär, då han fick höra "EN GÅNG TILL" dånande genom hela Skåre, Grava, Stodene och Råtorp.
Solokarriären påbörjades utan tvekan såpass bra en solokarriär någonsin kan inledas, även om det i och för sig alltid varit så att ut bandet Rockardy så är det Linus man vill se.

Så man kan väl säga att Linus alltid varit en solokarriär i sig själv. Han går sin egna väg, och följer inte i det övriga bandets fotspår.
Han presenterade för övrigt bara en fjärdeldel av bandet. Enligt Linus var det Karlstads president som presenterades.
Så då kan man väl säga att det bara finns en bandmedlem, eftersom dom är en kvartett.

Men jag tycker faktist det är Linus som är Karlstads president! Han körde på med tre extralåtar och avslutade snyggt med stagedive.
Sedan skakades det mycket hand. Skaka hand är en av Linus specialitéer. han skakar hand så mycket att han glömmer spela gitarr, och därmed kommer lite efter.

Men det kvittar, han gjorde min kväll värd att leva för.

Sedan kom det några mindre bra band, som till exempel Busstejp, något hip hopar-patrask och annan smörja.
Fram tills en fin akustisk show, gjord av självaste Woodpigs jänta med support.
Eller, egentligen var det väl hon som var support till sångaren, men så tycker jag inte det känns, eftersom Woodpigs jänta är hon jag känner bäst.

Dom spelade i alla fall Kent-låtar och Håkan Hellström-låtar. Mycket vackert, eftersom Håkan passade utmärkt att sjunga med till.
Hurricane Gilbert.

Sedan kom höjdpunkten. Super Ninja Monkey Team. Men, inte fanken var dom bättre än Linus Fahléns soloshow?
Inte åtminstonde i humorväg. Eller jo, kanske. Eftersom Woodpig hade så häftig utstyrsel. Nej, det finns nog förresten ingenting som slår Linus Fahlén i att vara den coolaste personligheten på detta universum!

Övriga dagen har förbrukats med en hamburgare, två kycklingsallad-baguetter, en läskeblask, 15 paket PEZ, massa kakor, lite kaffe och en sång, som jag och mina kompanjoner skrivit.
Den heter I Like Coffe. Den går i falsett.

Och ytterligare band, som inte har tillräckligt cool image för att nämna.
Okej då, två band till. Elefant, Won't och Dustrats. Dustrats gitarrist Eric pussade jag på skorna.

Won't påverkade jag till att prata om världsfred, och Elefant var ösiga eftersom dom var Göteborgare.
Det var min kväll det. För övrigt har mina fingrar både torkat och tinat. Dom är som mjuka glasspinnar.

/Månen.

Skolmorgnarna är helvetiska. Man måste gå upp 06:45, för att mata rullstolen och polera det allra rödaste äpplet man kan hitta, för att fjäska inför mentorn senare på dagen.
Då slipper man tjugo upphopp, som kräver ytterligare en höftbensoperation.

Min rullstol heter Bill, har min doktor sagt. Det är en tibetansk klaumatrullafint. En av dom finare raserna på rullstol, alltså.
Den rasen kräver tidiga morgnar av en, och accepterar bara snobbigare mat.
Idag tjatade den till sig äppelmos, två potatisar och ett paket skinka. Det kräver lite av en, att sköta rullstolar.
Det är inte bara så att dom sitter i sina stall och så är den startklar för lite ridning, hela tiden.

Man måste minsann ha lite rullstolskunskaper, vilket man i och för sig får när man hämtar ut den i doktorns stora skafferi av miljontals och ytterligare miljontals rullstolar.
Man får då ett litet häfte, där det står väldigt mycket om rullstolsskötsel. Där står det om dom olika raserna, födan, ursprung och viktigast av allt - skötselregler.

Två gånger om dagen städar jag stallet från avföring. Det är jobbigt. Idag stegrade Bill mitt i skolan och slängde av mig, för att jag glömt städa en liten del av hörnet i stallet igår.
Den där rasen är jävligt krävande. Jag tror jag ska byta till någon mindre snobbig rullstolsras.
Kanske Mistralokrullo. Det är - enligt doktor Frank Rûliwel, den mest lättskötta rasen.

Om jag skaffar en av den rasen ska den få heta Mats.