Eftersom mina fingrar är såpass kalla att man skulle kunna steka ägg på dom, så kommer det här inlägget ta några timmar att skriva.
För jag har minsann mycket att berätta om, men i den här farten lär det aldrig gå.

Låt mig börja nu, så käft på dig. Jag vill ha lugn och ro när jag berättar.

Dagen har flutit på med rullstolsramper hit och dit, på Solliden Rock! Festivalen inleddes med det absolut rockigaste bandet, med Skåres favoritprofil i fokus!
Linus Fahlén, gossarnas gosse, rocka-lossarnas rocka-lossare! Det gjorde ingenting med lite småfel, framträdandet var klockrent!

Ösigt hela vägen, och Linus påbörjade en solokarriär, då han fick höra "EN GÅNG TILL" dånande genom hela Skåre, Grava, Stodene och Råtorp.
Solokarriären påbörjades utan tvekan såpass bra en solokarriär någonsin kan inledas, även om det i och för sig alltid varit så att ut bandet Rockardy så är det Linus man vill se.

Så man kan väl säga att Linus alltid varit en solokarriär i sig själv. Han går sin egna väg, och följer inte i det övriga bandets fotspår.
Han presenterade för övrigt bara en fjärdeldel av bandet. Enligt Linus var det Karlstads president som presenterades.
Så då kan man väl säga att det bara finns en bandmedlem, eftersom dom är en kvartett.

Men jag tycker faktist det är Linus som är Karlstads president! Han körde på med tre extralåtar och avslutade snyggt med stagedive.
Sedan skakades det mycket hand. Skaka hand är en av Linus specialitéer. han skakar hand så mycket att han glömmer spela gitarr, och därmed kommer lite efter.

Men det kvittar, han gjorde min kväll värd att leva för.

Sedan kom det några mindre bra band, som till exempel Busstejp, något hip hopar-patrask och annan smörja.
Fram tills en fin akustisk show, gjord av självaste Woodpigs jänta med support.
Eller, egentligen var det väl hon som var support till sångaren, men så tycker jag inte det känns, eftersom Woodpigs jänta är hon jag känner bäst.

Dom spelade i alla fall Kent-låtar och Håkan Hellström-låtar. Mycket vackert, eftersom Håkan passade utmärkt att sjunga med till.
Hurricane Gilbert.

Sedan kom höjdpunkten. Super Ninja Monkey Team. Men, inte fanken var dom bättre än Linus Fahléns soloshow?
Inte åtminstonde i humorväg. Eller jo, kanske. Eftersom Woodpig hade så häftig utstyrsel. Nej, det finns nog förresten ingenting som slår Linus Fahlén i att vara den coolaste personligheten på detta universum!

Övriga dagen har förbrukats med en hamburgare, två kycklingsallad-baguetter, en läskeblask, 15 paket PEZ, massa kakor, lite kaffe och en sång, som jag och mina kompanjoner skrivit.
Den heter I Like Coffe. Den går i falsett.

Och ytterligare band, som inte har tillräckligt cool image för att nämna.
Okej då, två band till. Elefant, Won't och Dustrats. Dustrats gitarrist Eric pussade jag på skorna.

Won't påverkade jag till att prata om världsfred, och Elefant var ösiga eftersom dom var Göteborgare.
Det var min kväll det. För övrigt har mina fingrar både torkat och tinat. Dom är som mjuka glasspinnar.

/Månen.

 

Woodpigs jänta

24 augusti 2008 18:08

Tack så mycket för en bra publik!

http://tovetejler.bloggagratis.se

 

Woodpig själv

25 augusti 2008 01:02

Instämmer! Fast Linus spelade minsann minst 5-6 extralåtar. Åtminstone en massa riff.

http://Woodpig.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...