Snyggt utterbo, polar'n! Arbetsklädsel.. Och hela fadderullan!

Vad gör man en svensk sommardag som denna? Kanske ska man ha galonpaltor, för det regnar?
Fast idag vet jag inte vad som händer. Kanske ska jag vara inomhus? Kanske ska jag bada i en häst?
Äsch, jag vet faktist inte. Dagen börjar knappast som jag vill att den ska börja.

Jag vill börja min dag med sju alternativ och fem till erbjudanden som väntas komma senare under dagen.
Inte bara sitta här och vänta på dagen. Dagen ska fanimej informera mig om vad den har att erbjuda, och inte bara låta mig sitta här, i min datorstol, som troligtvis blivit inspirerad av en fåtölj, eftersom den är så bred.

Det känns som om någon hällt kattsand i frallan jag ska käka till frukost, efter att jag skrivit detta inlägg.
Jag ska kolla i skafferiet om vi ens har frallor. Men det är så det känns i alla fall.

/Broder Måne.

När man ser skuggan av en dvärg med yxa, ja visst fasen blir man skärrad? Man tänker: HELVETE, OM TVÅ SEKUNDER ÄR JAG HUVUDLÖS!!!
Panik bryter ut, ända fram tills det ögonblicket man inser att dvärgen var en vänstertoffla som ramlat ur garderoben.
En lättnad sänker sig över rummet, så ser man skuggan igen!

Panik utbryter, och sömnlöshet är lika självklart som att John Lennons mördare är helpsykopat.
Man ligger där i sängen, skakar tänder och har sin vässade träsko i beredskap. Skuggorna utanför fönstret rör sig nervöst, och så plötsligt slås dörren upp och man ser en 1,50 lång grabb komma inrusande i rummet.

Genast kastar man träskon på grabben, och pojken är stendöd. Man tänker: FAN, att jag alltid ska agera precis när jag reagerar!
Det där är ingen dvärg som tänker hugga av huvudet på mig! Det där är ju grannens grabb!

Då spinner man vidare i tankebanorna, och undrar vad katten grabben ville egentligen.
Ville han kanske bara mysa? Eller hade han målat en teckning han velat att jag skulle se?

Äsch, vad fan. Kisen får lära sig att man inte stör folk som försöker sova, när klockan är 03 på morgonen.
Nu fick han sig sin läxa, i form av en vässad träsko fastkilad i pannbenet!

Sedan kommer tanken: Hur fasen i gatan ska jag förklara att jag nyss grannens grabb, med en vässad träsko?
Om man förklarar att man är så infernaliskt rädd för att en dvärg ska komma och hugga av huvudet på en, med en liten yxa, så är det osäkert om dom tror på vad man säger..

Och att säga att man tänkte ge grabben en läxa är att gå lite överstyr. Man läxar inte upp små skolgossar genom mord.
Man mördar dom bara på det viset. Genom det lär sig inte grabben ett jota!

Så vad gör man i en sådan situation, när man är på vippen till att kola vippen, på grund av extrem fobi för en dvärg med en liten yxa?
Dödar grannpojken är bara ett alternativ.

Annars kan du söka hjälp hos en psykolog. Dom rensar ibland bort fobier, lika fint som krabbor lever i ungkarlslyor!

/Månpôjkvaskern!