Den här dagen leder ingenstans. Tror det är bäst att avverka lite skog!

Men, så återuppväcks ett minne. Jag ser något ryskt, och bestämmer mig för att kolla lite på Steklovata igen.
Tankarna strövar fritt kring ryssarnas korreografi. Dom dansar ju urhäftigt i Ryssland!
Och musiken vinner ju alltid, åtminstonde i mina öron! Det är ju helt fantastiskt, vad ryssar är bra på allting!

Jag ger er några exempel här!
http://www.youtube.com/watch?v=UKtGrHKqazw&feature=related 

Kolla bara på hur grabben dansar, hur charmigt leende han har och hur orden formar sig så bra i munnen på honom.
Absolut en storsäljande hit!

http://www.youtube.com/watch?v=nXVaELaon90&feature=related

Här har den ryska technon blandats med grov hårdrock. Lite för rockigt för min smak, men annars helt klockrent. Det går inte att säga mer, den gossen har allt!

Här ser vi dom ursöta gossarna ur bandet Steklovata. Tonerna sitter lika fint som effekterna i bakgrunden:

http://www.youtube.com/watch?v=a_rmLmrCv6E&feature=related

Men det är inte alls att jämföra med nästa ryska grej jag kommer nämna!
Steklovata när dom är yngre!

http://www.youtube.com/watch?v=nglTBS9sa90

Som att ta sig en titt in i framtiden! Dansstegen är som gudafötter, effekterna är helt fucking otroliga och låten svänger bordssaltet ur kräftskivan!
Ett plus är ju att gossarna ser urgulliga ut, och deras råhäftiga image! Läderkepa, fy fan, vilken grabb! Punkrebell så der ryker om det!

Jag har aldrig sett häftigare band i hela mitt liv! Rysk 90-talstechno och nyårshälsningar, det är nya flugan. Gör som häftiga Månen, haka på trenden!
Snart är all annan musik punkterad på skivmarknaden, Rysslands största inkomstkälla är musiken och Steklovata har fått en plats i allas hjärtan!
Plus att dom garanteras en plats i himmlen. Jag har aldrig förr varit så frälst i en musikvideo, som Steklovata - Korablik!

Dom har allt. Dansen, effekterna, leenden och framförallt - Ett öra för musik!

Ryssland, härmed är du min bästa vän!

/Månen.

Jag gräver mig ned i en humorkultur jag inte förstår. Fjortisar som rasslar med sina kedjor, det gör mig bara förvirrad.
Jag söker ett svar. Jag vill hitta något som helst tecken på att lustighet existerar, när jag hör andra människor skratta.
Själv skrattar jag dom rakt i ansiktet, ty jag anser dom vara patrask. Människor inte mer värda än att ses ned på.

Det där avskummet, som kallar sig komiker. Den där partyprissen med skämt lagrade sedan 1922.
Den där pojken som glänser över hela staden, med sitt charmiga leende och sina blåa ögonfransar.
Han är bara en patetisk liten grabb, helt vilsen. Han förstår inte att man kan borra. Att man måste borra.

Han har aldrig behövt borra. Folk skrattar, för att han är söt. Naturligtvis pratar jag om Björn Gustafsson!
Dock har han nyligen dött, för att folk insett en sak.

Man måste gräva sig ned i djupare humor. Man måste ta vara på sådant som är roligt, inte bara göra plagiat av sånt som en gång i tiden var roligt, men har återupprepats i så många decennier att poängen i skämtet dött ut, i inget mindre än ett leende. Ett leende som får folk att skratta.  Borra skiten ur den här jävla asfalten nu, eller lämna in dig hos pantbanken och växla in dig till sju dollar.

Därefter ska jag låta dig vila. Jag ska bara köpa en cadillac och en lyxvilla för dom sju dollar du inte ens är värld!

Hum. Björn, jag tror din tid på jorden är över. Du existerar inte längre! Tonårsjänterna bryr sig bara om en enda sak nu.
Lösögonfransar och skvaller om bondpojken från Skellefteå!

Hejdå, Björn! Trevligt att råkas!