Om jag skulle packa en termos med lite glögg, och ta en längdsskidstur i julaftonsmörkret denna julaftonsmorgon, ty jag är inte trött. Och jag får inga julklappar imorgon heller. Så därför borde jag åka skidor.

Temperaturen ligger på runt 23 minusgradet, och detta mina kamrater, är inget skämt. Jag ska gå upp på vinden, för att leta fram pappas längdskidsutrustning. Sedan tar jag mig en tripp till Skåre, på skidor.

Nä, mitt betéende dagen till ära, beror på att min polare plumsade i plurret, och hamnade i koma. Jag blev lite ledsen av det, och ledsamhet gör mig pigg. Det hela började med att vi pimplade lite fisk, och hade gjort i ordning en liten isvak. Sedan tog vi sparken, och knöt halsdukarna framför ögonen. Och så körde vi runt där lite då, fram tills det inträffade.

Jag hann hoppa av, men Klas hamnade under isen. Det var rätt läskigt att se, och när jag slutligen fick upp honom, så var han medvetslös. Ambulansen skickade honom först till Akuten, men nu ligger han på Intensivvårdsavdelningen för ett eventuellt uppvaknande.

Så det är därför jag önskar att jag vore en örn. Örnar har inga vänner...