Här sitter jag och rensar ut mitt liv, i min melankoliska ensamhet. Nostalgin tränger sig på, likt en smutsig fågel en grillkväll. Mina minnen från hela min buskarriär far åt fanders, och packas ned i en plastpåse. Min sprängda hårspraysburk, mina stinkbomber, mina trasiga solbrillor, mina raketer, min isbjörn, mitt liv och mina minnen. Allting åker ned i den här plastpåsen, och slängs antagligen efter det att jag flyttar ut från det här huset, eller tidigare. Jag hatar att rensa undan mitt liv, som tidigare var perfekt.

Så varför sitter jag här, och fäller tårar i en plastpåse? Jo, på grund av det skälet att det ska fotograferas i våran fina villa imorgon. Mäklare ska kunna gotta sig i mina tapeter, och rulla tummarna i vårat skafferi. Dom ska uppleva exotiska Hawaii i mitt rum, och dansa kaktusdansen med sydamerikanska vänner i min säng. Dom elaka mäklarfotograferna och mäklarinspektörerna ska äta klister och skratta åt mina vackra läskeblaskburkar från Kina.

Så nu måste allt "skräp" bort från mina hyllor, så att mäklardudesen ska få torra ögon imorgon. Så att dom slipper gråta över att det finns pojkar som samlar skräp, bara för att allt skräp väcker vackra minnen hos pojken. Istället ska jag bara sitta här och torka ögonen med mina tomma CD-fodral,  mina trasiga saxar och min fina rostiga näbbtång. Jag hatar att rensa undan mitt liv, bara för att några snobbskurkar ska få fina bilder till sin mäklarfirma.

Men mest av allt hatar jag ändå att städa, vilket är precis vad jag håller på med, vid sidan av. Eller, jag raderar minnen och städar. That's what I do.

Om ni undrar varför jag blivit så tragiskt nostalgiskt vrakig, så är det bara på grund av den orsaken att jag aldrig förut insett hur mycket jag älskar det här huset. Jag har kommit på att det här huset betyder lika mycket för mig, som vad Marsvins-Gusten gillar sina marsvin.

Jag söker för övrigt städhjälp, om du nu skulle vara intresserad. 7,50 i timmen, och om du inte jobbar tillräckligt hårt blir det piskrapp över ögonbrynet och örsnibben. Om du inte jobbar alls, då bryter jag näsbenet av dig, tills du ber till gud att han ska skänka dig en sockerkick, så att du åtminstonde får njutning i dina sista sekunder av ditt liv.

/Månen.

 

Malin

28 april 2009 20:47

Ojdå.. Men hoppas du får det fint i din nya lya! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...