Vi alla vet att befolkningen som inte bor vid Strömstad, Göteborg eller övriga kustbitar i Sverige har det lite svårt med surfning, eftersom insjöar inte särskilt ofta erbjuder dom härliga vågorna som öppna hav kan göra. Dock kan inte heller Sveriges hav ofta erbjuda några finare vågor, vilket resulterade i en lösning, som dock inte introducerades i Sverige fören 2000-talets början. Men efter den svenska longboardrevolulutionen kunde även dalmasar och uttråkade göteborgare kunna uppleva känslan av surfing, utan att behöva traska ända bort till Kalifornien.

För det var i Kalifornien det hela började. Året var runt 1950, och Kalifornieborna var exprimentella av sig. Tonårsrebellerna behövde någonting att skrämma tarmsystemet ur sina mödrar på, så därför kombinerade dom en surfbräda med en skateboard, för att kunna uppleva farter, hård asfalt och imponerade brudar. Kaliforniens backar var underbara för att uppleva allt det här. Longboarden uppnådde extrema farter, och 50-talet låg rätt i tiden, för att imponera på.

Nu behövde inte invånarna till Rocky Mountains ångra sig så väldigt mycket, för att dom flyttat till ett så sablarns tråkigt ställe. Nu kunde till och med farfars gamla asfaltsåker, där det planterades betong, användas till att tillfredsställa sitt adrenalinbehov. Eftersom Rocky Mountains asfaltsåkrar inte är några slätter, kunde farfars asfaltsåker bli ett riktigt paradis, för Rocky Mountain-invånarna. Longboarden var född i U.S.A

Det skulle dröja cirka 50 år, till det att något geni introducerade den i Sverige, och "longboardboomen" gjorde sig hemmastadd. Vilket idiotdrag, att inte introducera det tigigare, skulle jag vilja påpeka. Det fanns nog väldigt många svenskar redan på Jesus tid, som inte hade sätt att tillfredsställa sin surf/longboardabstinens på.

Efter "boomen" fick 90 samt 2000-talets generationer uppfostras till att farter inte var någonting att vara rädd för. Föräldrarna ville att barnen skulle nå så hiskeliga toppfarter, att en enkrona fastklistrad i en spånskiva med hjälp av superlim skulle lossna av bara vinddraget.

Longboardsekten "The Rolling Clusterbombs" fick mycket kritik, för att man redan innan barnen lärt sig gå, tryckte ned dom på en longboard och släppte ned dom för 45-gradiga 1-kilometersbackar. Nu ljög jag, vilket naturligtvis ger mig IG. Det finns ingen sekt som heter "The Rolling Clusterbombs", det finns antagligen inte så oansvariga föräldrar som släpper sina ungar på en longboard i 45 graders lutning, för att sedan darra som en gris inför en kastrering, och backar som är 45-gradiga och en kilometer långa är sällsynta. Förlåt för att jag ljög, Britt-Marie. Dåligt av mig! Men notera att det bara är dom två föregående styckena som är en lögn.

Nu fortsätter jag med sanningen. Sanningen är ganska tråkig, när det gäller det mesta. Dock inte med longboard! Longboard innebär så mycket mer än bara själva brädan. Adrenalinet, hjälmen som är obligatorisk, asfaltsbackar och svetten som börjar rinna, när man kör på en väl trafikerad motorväg. Det finns även en finare form av longboardåkning, kallad "skitching". När man "skitchar" tar man tag bak på en buss och åker efter bussen, för att uppleva en äventyrskick som heter duga. Bromsar bussen kraftigt, då dör man, tappar man greppet ute på E18, då dör man ännu kraftigare och får polisen tag i en, då är det rökta fläsket stekt. Då blir man riktigt suicidial, och dör ändå.

Försäkringen för att utöva skitching är ingen annan än en livsförsäkring. När bussen når farter som 120 kilometer, då är det fasiken bara att hålla sig kvar på brädan. Om inte, tja, då vet du vad du ska med livsförsäkringen till, i alla fall.

Det finns dock negativa saker med longboard, också. En longboard är en ganska dyr sak, om man inte hittar en billig. En billig longboard är antagligen stöldgods, eller bara av väldigt dålig kvalitet. Longboardpriser ligger på runt 2500 till uppemot 10 000 för elitbrädorna. Annars är allting positivt med longboard!

Det som kostar till en longboard är:
- Truckar. Mycket dyra, för att vara så små. Dubbeltruckar är lyx!
- Själva brädan. Priset kan ligga på.. Ungefär jättemycket pengar!
- Hjulen. 449 får du ett par hyfsade hjul för, kan man väl sammanfatta det som.

Kommunen har inte anlagt några longboardarenor, dock har dom byggt en väldigt fin longboardbacke i Kronoparken. Detta är inte en officiellt förklarad longboardbacke, men inom Karlstadvärlden är Kronoparksbacken kännt för dess fina kurvor och lutning. Karlstads "undre longboardvärld" känner verkligen till den backen. Men, om man ska åka där, då gäller det ju att inte ha plånboken med sig, som alla Karlstadbor vet..

Det finns ett gäng i Karlstad som utövar longboarding, dock inte i någon förening. Eller, egentligen. En hemlig förening. Denna hemliga förening är Karlstads undre värld. Det lite hemliga och mystiska, liksom. Vi kan kalla föreningen för "Longboardligan". Jag själv är medlem där, vilket naturligtvis väcker misstankar mot mig nu. Eller hur, Britt-Marie? Men jag kan ju avslöja att "Longboardligan" inte pysslar med varken grov kriminalitet eller lättare form av kriminalitet heller, för den delen. Vi pysslar helt enkelt bara med att utföra longboardåkning tills vi dör.

Tidningar finns det inga som är direkt inriktade mot just longboarding, dock finns det skatetidningar. Skatetidningar kan ibland ha små notiser med longboard, eller dylikt. Dock sällan större artiklar, eftersom longboard bara är för dom som är redo att dö för longboarden. Dom som har den rätta gnistan, liksom. Den här lilla folkgruppen, som verkligen älskar sin sak. En sån som jag!