Jag gjorde en ganska betydelselös och anonym protest idag. Den stack inte upp så mycket, och var inte så värst uppnosig. Det handlade mest om att sänka den fysiska hälsan för min egen del.

Jag bestämde mig runt 00.00 igårnatt för att dygna. Det blev en toppenidé! Jag kom på att jag var tvungen att protestera mot att skolan har så onödiga dagar under sista veckan innan sommarlovet. Så natten inleddes med lite TV, fram tills det att klockan blev 03.00 Sedan drog jag ut på en liten longboardtur i soluppgången.

Jag smet ut, fint och smidigt. Lämnade inga tydliga spår. Sedan for jag till Karlstads fina gator, på min fina longboard. Jag upptäckte 03.45 att jag var den enda vakna själen i hela Karlstad. Det var det skönaste jag upplevt i mitt liv. Jag hade hela Karlstads torg för mig själv. Hela Drottninggatan. Hela världen var min!

Så lite småcoolt åkte jag på min longboard och kände mig som snubben i I Am Legend. Jag åkte lite longboard i fontänen i Karlstad. Den innehöll inget vatten på natten, tydligen!

Efter I Am Legend-upplevelsen så for jag till Norrstrands dygnet-runt-mack. Där köpte jag mig korv och läskeblask för 35 kronor. Raskt glufsade jag i mig mitt energitillskott, och fortsatte min glada resa genom natten.

Klockan blev närmare 05.00, och jag fick försmak på morgonlivet. Jag tog mig en Metrotidning, och slog mig ned på Soltorget. Där läste jag vartenda litet ord i Metrotidningen. Sedan for jag iväg på min longboard till Kvarnberget. Samtidigt lyssnade jag på en låt som handlade om en häxa..

Efter att ha åkt ned två gånger för en spännande backe på Kvarnberget ruskade jag upp mig. Jag slängde av trötthetens demon från axlarna, och var nöjd över att den inte lyckats släpa ned mig till sömnens träskbotten. Efter ett litet snabbt bråk med herr Demon, så slog jag mig till ro på en bänk. Där läste jag min Metro-tidning igen.

Sedan for jag iväg fram och tillbaka genom Karlstad några gånger. Upptäckte vilket nöje det var, så jag njöt i fulla drag. Klockan blev 06.00 Mersmak på morgonlivet! Människor strömmade runtom mig, likt avlönade makrillar en midsommarafton.

Detta tänkte jag: Wow, vilka människor alltså! Vem är uppe så här tidigt på morgonen?

Jag for till min skola, och satte mig på en bänk. Jag satt på den bänken från 06.30 till 08.20 Det var mindre trevligt, eftersom det var nära att jag somnade. 08.20 var en trevlig tidpunkt, för då fick jag tillfälle att prata med lite trevligt folk. Mina klasskamrater kom!

Efter det blev det lite suddigt i minnet. Jag blev så trött att jag knappt minns någonting av skoldagen. Hjärncellerna förökade sig inte i någon högre grad. Jag hade i alla fall en vanlig onödig sista-veckan-skoldag.

Ingen tog någon som helst hänsyn till min protest. Dom tänkte nog bara: Ojsan, där sitter han och ser plömsig ut.

Inte: Ojsan, här sitter han och kämpar för rättvisa, fred på jorden och högre lön åt majsbönder!

Men egentligen kämpade jag för avskaffandet av den sista, onödiga skolveckan. Jag kallade projektet Skoltrötthet. Fin dag!

/Månen.