Jag är lite hungrig, så jag ska då bankemig inte skriva detta inlägg på längre än en halvtimma, senast inom en halvtimma ska jag ha bakat mig ett par fina bullar att småtugga på!

Och förresten, jag har gått in i en djup depression för att alla hatar mig. Kanske har jag Down's syndrom också?
Jag har ju trots allt smala ögon, och en konstig attityd till allting. Därför ska jag ta reda på om jag har Down's syndrom och få alla att älska mig! Jag ska dela ut gratis O'boy inklusive sugrör i matsalen, hade jag tänkt!
Men det kan bli vilken dag som helst, eller aldrig. Aldrig blir det endast om jag gått ur min djupa depression. Så då får ni hoppas på att det aldrig blir O'boy-utdelning i matsalen!

Jag är så förbankat hatad. Av speciellt tjejer! Endast för att jag en gång, en SO-lektion råkade häva ur mig: 95% av alla flickor är fjantar!
Jäklar vad jag fått lida för det, alla avskyr mig! Men det är småkul att vara hatad! Jag kan nästan rekomendera det till er, kamrater! Pröva någon gång att glömma gröt i skåpet, häva ur en kommentar som får folket att hata dig, döda en fridlyst räv, rädda en gangster från fängelse o.sv o.sv
Det finns miljontals sätt att bli hatad på!
En till orsak till varför jag ingått i en djup depression är att jag tappat bloggläsare. När man tappar bloggläsare tappar man också livslusten. Ja, så är det, kamrater!
Är min smörja så ointressant att det kan vara dagar då endast 11 personer besöker denna blogg? Och inga kommentarer får jag heller! Jag skriver nog detta helt i onödan, inte ens en enda fjuttig procent av Sveriges befolkning är det ju som besöker denna blogg varje dag!
Kör hårt, en dag blir du lika oälskad som jag! Och fy sjutton, så jag är stolt över det!  Det är nästan så att jag gillar att vara ett hatat Down's syndrom-barn!

Men, ack så trevligt det skulle vara att bli uppskattad någon gång sisådär var nionde dag. Det skulle stimulera mina hjärnceller, och min uppskattning till er skulle öka med kanske 87% om du har tur, det vill säga. Om du har otur kanske den bara skulle öka med 70%. Men fy skam, den som ger sig! Så uppskatta på bara, kamrat, så skjuter nog snart dessa procent i taket, och till slut kanske den når hundra procent!
Då handlar det nog om att jag älskar dig.

Över till Down's syndrom-effekten jag hittat på mig själv:
Alltid, ja, alltid påpekar mina "kamrater" mina kinesögon. Smala, fula och kinesiga. Inte för att det är något fel på kineser, men just på mig ska det tydligen vara så förbankat fult. Flickor ryser ragg, men det gör jag också av Down's syndrom-barn. Så det så!
Sedan så har jag konstiga idéer och påhitt. Jag är helt enkelt störd i huvudet! Men inte ska jag klaga för det, ty mitt liv är då så mycket festligare än många andras!

Ett litet tecken på att jag inte är ett Down's syndrom-barn är dock att jag inte går på särskolan. Men, vem vet? Jag kanske är ett experiment-Down's syndrom-barn? Jag kanske blivit placerad i normal klass för att filmas och hånskrattas åt, av en värld jag inte vet existerar? Allt folket runtom är inhyrda skådespelare, som vägrar tala om för mig om mitt syndrom. Jag är helt enkelt ett barn som aldrig kommer att få veta om mitt syndrom, alla andra bara döljer det och handskas med mig som om jag vore normal. Någorlunda normal, i alla fall.
Fy fan på er, människor där utanför den värld jag känner till! Är det så satans kul att hånskratta åt en liten äcklig pojke, som till och med kanske har mjäll?

Förresten, Down's syndrom-barn vet nog inte om att dom är mentalt handikappade och hur fula som helst? Dom kanske tycker att sina Down's syndrom-kamrater är dom normala, och att ni (människorna, minus mig) är dom mentalt störda. Down's syndrom-barnen kanske tror att deras värld är den enda vettiga. Den värld som endast består av sparkcyklar med stödhjul, rullstolar, cykelhjälmar och assistenter.

Då måste jag vara ett smart sådant barn. Jag har nämligen inte varken cykelhjälm, rullstol (dock vill jag ha, fy sjutton vad jag älskar rullstolar), assistent. Dock har jag sparkcykel, men jag har faktist den grymma modellen! Den utan stödhjul! Det är med stolthet i ryggraden jag kan meddela er detta, kamrater! Inga stödhjul på min sparkcykel, inte!

Förresten, det där med att 95% av alla flickor är fjantar stämmer inte! Det var bara något jag sa för att göra min klass upprörd, det är ungefär bara 20% av flickorna som är fjantar.

Ha en fin dag, så syns vi kanske aldrig mer!

/Månen.