Kamrater, nu ger jag er extraläsning! Helt plötsligt poppade en tanke upp i huvudet på mig. Värd att skrivas blogg om.

När jag får en vettig tanke, ett argument. Ett argument så starkt att det skulle kunna användas i regeringen, främst Folkpartiet är det nog jag tänker på. Dom bryr sig mycket om skolpolitik och så. Argumentet var klockrent, stenhårt. Det borde ha grävt sig en vacker plats rakt in i hjärtat på alla människor. Alla människor med lagom vett i skallen. Detta argumentet anklagas för att vara elakt, och helt plötsligt har man startat en mindre debatt. Alla flickor i hela världen, samt alla känsliga pojkar i hela världen (ungefär 7 skulle jag gissa på) - mot mig.

Argumentet bestod av skolpolitik. Helt plötsligt hävde jag ur mig:
-Jag motiveras inte riktigt att jobba i skolan, när jag tänker på att dom efterblivna klarar sig helt galant i Sverige, utan att varken jobba eller gå i vettig skola!
(Alla tjejer i världen plus dom sju känsliga pojkarna, okej då, inga känsliga pojkar för dom bor i kanske Kenya, Novosibirsk, Gdansk, Madrid och andra utspridda ställen i världen, eftersom det bara finns sju känsliga pojkar är det inte stor chans att alla placerats i Skåre).
- Fyfan vad du är elak mot dom! Dö under mina fötter, din glupska, klåfringriga, råstörde rasistiske lille fjant!

Jag förstod inte vad exakt som var så taskigt, jag menade mer att man skulle sänka bidrag och sånt tjafs till dom efterblivna.

Jag tycker bara att dom har allt för slappa liv, utan att prestera någonting för att leva. Så vill jag också leva, och det är just därför jag slappar i skolan. Jag slappar för att vara som mina förebilder - dom efterblivna. Jag vill leka livet som en dans på röda rosor, att slappa i en lägenhet med sju vänner och fjorton assistenter som skjutsar mig överallt i rullstol och matar mig med färdigtuggad mat. Och fritt få snurra på sina armar i den sköna syrefattiga luften. Att sitta där i sin rullstol, och bara njuta av den varma januarisolen. Slappt, sa räven när den solade och drack Pina Colada i den brännheta solen på Canarieöarna.

Det jag vill säga kortfattat är - Sänk bidrag till efterblivna, så motiverar ni (Sveriges regering) mig till att börja arbeta i skolan, och inte sträva mot att leva det slappa livet som efterbliven!

/Månen.

 

karin

12 januari 2008 23:03

jag visste inte att jag var en man

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...