Jo, det är så här. Jag är lite trött på att det aldrig händer någonting alls. Någon gång.

Det startade med frukost. Jag tänkte: Nejmen, här har jag ju suttit och ätit samma jäklarns frukost i flera år. Jag börjar tröttna på detta. Sedan började jag fundera ut mer saker som jag har tröttnat på.

Bland annat ungefär allt.

Jag vaknar upp, går till skolan, kommer hem från skola, skriver blogg.
Varför kan det inte hända saker? Allting är så förbenat tråkigt! Jag vill bli vara med om någonting för fasen! Naturkatastrof, bombhot, älgattack, ja vad fasen än som helst. Det händer aldrig någonting i Sverige..

Därför ska jag då fly från detta tråkighetens ställe och på något vänster söka lycka någonstans kanske i Novosibirsk (Ryssland). Jag ska färdas på en långtradares släp och trotsa alla faror som går att trotsa.  

Jag ser ju döden som en lustighet, det har jag redan berättat. Då händer det ju i alla fall något!

Det jag ska göra är alltså att rymma för att aldrig komma tillbaka. Detta är alltså någonting jag ska göra någon gång i framtiden. Om jag fortfarande är less på det stället jag i framtiden bor på..

Månen. Ett stort faschineradne klot som finns så avlägset. Endast ett fåtal människor har vidrört denna koloss till spegel. (Solens ljusstrålar reflekteras ju på månen, så att vi från jorden kan se den. Som vi alla vet).

Månen har försökt tänka utanför vetenskapen. Eftersom månen har snott mitt namn, så är det ju bara någonting man verkligen vill hänga upp på väggen. Och jag vill inte ha någon falsk kopia, utan jag vill ha äkta vara. Därför har jag planer på att i träslöjden bygga en helt enorm harpun, så att jag kan sänka ned månen. Efter att jag är färdig med min harpun, så antar jag även att förminskningsstrålar är uppfunna. Då förminskar jag månen i skala 1 till den skalan som är lämplig för att sätta upp på väggen.

Tillstånd.
Det krävs säkert ett tillstånd för att plocka ned månen. Omgivningen (Hela jorden) kommer nog bli lite sura för att jag plockad ned någonting av det vackraste som finns. Därför ska jag då söka det tillståndet någon gång i framtiden. Som mitt motargument ska jag säga: Solen är då åtminstonde 6 gånger finare. Den ska jag då inte ta, den får ni ju behålla!

Månen kommer inte alls vara lika vacker i skala 1 till storleken som är bra för mitt rum.
1. För att den blir lite liten.
2. För att solen inte kommer lysa på den, så att den blir upplyst. Det har jag tänkt lösa genom att alltid ha en strålkastare i mitt rum, riktat mot min nya ruminredning.

Jag vill heller inte att ni bloggläsare ska förhindra mig från att sno eran vackra måne. Då är denna bloggen totalt jätteonödig att skriva.

Jo, ni vet ju att jag är extremt fjantig av mig. Spelar Bolibompaspel, McDonaldskalas, häver ur mig repliker som inte har med någonting alls att göra och betér sig i många fall som på en 11-årings nivå.

Tror ni det beror på att jag är nostalgisk och saknar min barndom?
Nej. Då tror ni helt fel. Orsaken till mitt lite annorlunda beténde beror heller inte på sjukdom. Jag är inget stört offer, som blivit stämplat psykopat. Det hela beror heller inte på min morfars bortgång.Det hela beror på oacceptans.

Månen är inte accepterad av många i sin närhet. Alla hans vänner tycker att han är barnslig och konstig, dom som inte är hans vänner tycker att han är barnslig och helt enkelt ett objekt till för att störa sig på. Eftersom jag ändå är oaccepterad av alla på grund av mitt betéende kan jag lika fortsätta vara som jag är. En konstig, barnslig och hatad person. Det är trots allt roligt att se deras blickar himla med ögonen, och riktigt se deras ondskefulla tankar: Fyfan för honom, den absurda pojken.

Jag förstår mig faktist inte själv på varför dom stör sig på mig. Mina barnsligheter beror faktist på ren protest mot detta statusfyllda samhälle! Statusen är det enda viktiga. Och så pengar förstås.

Förlåt om detta får er att tro att detta är ett sätt att söka uppmärksamhet, ett sätt att få folk till att trösta mig. Men saken är som sådan, att det faktist är så. Det finns folk som inte accepterar utstickare.

Så trösta mig inte. Jag kan faktist leva med det.

Tillbaka till mig igen. Ungefär samma sak handlar detta om.

Det beror även på att jag har ett litet problem med att alla ska göra som alla andra. Om någon skaffat en märkeströja, då har halva skolan gjort det nästa dag. Alla är som alla andra är. Det finns ju också utstickare. (Inom engelskan kallade outsiders). Månen har grov respekt till dessa människor. Människor som inte följer statuslagarna till någon  grad.

Med outsider menade ju då jag extrema hårfärger, människor med främmande åsikter, extrema klädesplagg och så dom som bara är lite konstiga. Dom som står utanför det normala systemet gällande social status helt enkelt.

Månen har även funderat på detta: Jo, om det skulle bli "mode" att vara en outsider. Blir inte outsiders då dom som traskar omkring i JL-tröjor?
Då stämmer ju inte den riktiga benämning för outsider, alltså finns det ingenting som kan beskriva en outsider.

Jag själv har inga planer på att bli en extrem outsider. Det räcker med att vara lite smått outsider. Genom att utföra barnsliga och konstiga aktiviter.

Tillbaka gällande mitt absurda betéende.
Ibland kan mitt konstiga betéende även bero på vadslagningar. Oftast om små summor, som jag då "skämmer ut mig" genom att göra. Jag beskrev ju förut för er att pengar faktist är väldigt viktiga.

Ni kan gärna få se mig som en volontär för dom konstiga. Jag är konstig i protest!

Så, nu har ni lärt er varför jag är som jag är. Sjuk i huvudet.

Som en liten tillägelse kan jag ju då lägga till att jag faktist har vänner som accepterar mig. Tror jag.  En del överdrifter kan faktist ha förekommit i denna blogg.

Jag har planerat in min födelsedag in i minsta detalj. Dock gick den planeringen åt fanders, då jag märkte hur mycket det kostade med McDonaldskalas.

McDonaldskalaset blir det alltså ingenting av, trots att det faktist skulle vara otroligt roligt och otroligt jättefult att ha McDonaldskalas. Dom flesta vänner som var bjudna, har ju trots allt redan blivit informerade om detta.

Så, för att göra en ny planering: Jag vill ha fina saker. Jättefina saker. Det spelar ingen roll om det är en jättefin Bad Cash Quartet-skiva, eller en jättefin badanka. Bara den är jättefin så bryr jag mig för det mesta in om vad det är. Fiskgratäng vill jag dock inte ha.

Varför jag inte vill ha fiskgratäng: Det passar inte som födelsedagsmat, anser jag.

Tårta. Ja, en god tårta ska det vara!

Om det blir kalas/partaj i alla fall. (Dock inte McDonalds).
På kalaset vill jag att alla ska ha partyfrill. Inklusive tjejer, om det nu blir så att det kommer några..

Liten sorts knytkalas. Mat medföres med pengar från egen ficka. (budgetvariant på kalas). Kanske lite snålt.

Knytkalas?
Okej då, lite mat kan jag bjuda på.

Prata. Japp, det får ni antagligen göra med vem ni än möter på kalaset. Även folk som bara traskar förbi utanför stället där mitt kalas ska vara får ni hälsa på!

Egendesignad glass.
Kanske, kanske så blir det så att jag bjuder på min egendesignade glass (Boyie). Detta är då en glass som kompenserar Girlie-glassen (GB). Dock är den fortfarande under tillverkningsprocess. Faktist inte ens under tillverkningsprocess, det är endast ritning och prototyp som är färdiga.
Jag kan redan nu avslöja att den är formad som en dödskalle och innehållet är hasselnötsglass, lakritsöverdrag, silverkulor, nonstops och glasspinne.
Nu är det ju dock så hemskt att GB slutat sälja denna helt underbara glass för en liten tid sedan. Så då finns det egentligen ingenting Boyie ska kompensera.

Säkerhetsskrift.
Nötallergiker kan alltså EJ äta denna glass. Inte heller lakritsallergiker, nonstopsallergiker, silverkuleallergiker och glasspinneallergiker.

Hur kommer det sig att jag gör en egendesignad glass?
Jo, det är så här att jag hotade att sluta i designen (Som då är mitt elevens val) för att vi gjorde så tråkiga saker. Då sa min lärare inom detta ämne att jag skulle föreslå någonting som var roligt. Månen tänkte knivskarpt, så knivskarpt att hans geniknölar nästan förbrukades. Då kom han på det! Glass!
Det något mer otroliga var ju då att jag faktist fick mitt förslag igenom.

Som kompanjon till denna produkts utveckling har jag ju då Flippan, vill jag då tillägga. Så tacka inte endast mig när denna glass kommer vara nästa års storsäljare. Tacka även Flippan.

Så, nu ska jag sluta prata om min glass. Över till ytterligare kalasplaner.
Alla ska vara vänliga och ingen ska få planer på att strypa mig. När jag vill att ingen ska strypa mig så menar jag i första hand Joakim. Men ingen annan får faktist heller strypa mig. Så det så!

Ja, jag fyller år på samma dag som Selma Lagerlöf. Så därför ska vi fira henne också!

Ulf Lundell också!

Önskelista:
1. Kompis till Karl den femte. (Någon form av bronsstaty). Han kommer nämligen inte så bra överens med den gröna grisen från Kina.

2. Tillbehör till min partylåda. Hitta på något finurligt som du anser vara bra att ha med sig, så att man alltid är redo för partaj!

3. Svarta saker. Dom är bra, allihop. För det är en sådan totalsnitsig färg.

4. Bra saker. Allting som du själv anser är bra, tycker jag är fina att ha.

5. Bra inredning i mitt rum. (Älgskylt, kinesiska läskburkar och grön grisstaty har jag redan) Så hitta på något fantasifullt.

6. En till choklad-julkalender. Den jag har nu har jag räknat novembers dagar med.

Så, det var nog allt ni behövde veta inför den stora dagen. 20 november, för er som inte vet. 

Jo, i Göteborg så träffade ju Månen en ypperligt trevlig jänta. Hon hade lagt upp min blogg på hennes blogg. Hon heter Marina för övrigt.

Så, nu ska jag på något vis kompensera detta. Genom att härmas.
http://cha0tic.blogg.se
http://2hp.bilddagboken.se/

Hon har massor av bilder på mig, så om ni nu är intresserade så skulle ni kunna dra ögonen genom hennes blogg.

Och om ni vill få ytterligare beskrivningar av kursen i Göteborg (Läs blogg: Favorittant nummer 2), så är det bra för er att besöka Marinas blogg. Den är bra på alla sätt och vis.

Snön ligger tät på backen. Det är ungefär 50% snö, 40% gräs och 10 % jord som syns på marken.

Perfekt pulkaväder, det är det första man tänker. Så jag och Flippan bestämmer oss för pulkaåkning, ut mot den väl traffikerade vägen jag redan nämnt en annan gång. Vi har bestämt oss, så vi går till min granne, Sandra. Vi plingar på och hon blir en aning förvånad över den kinesiska armémössan jag bär på huvudet. Sedan så letar hon igenom sitt garage, men ledsamt nog så hittar hon ingen snowracer, som det då så fint heter på svenska.

Med tårar i ögonen lämnar vi då grannens hus. Vi som kände så för pulkaåkning! Vi cyklar hem till Flippan och spelar Bolibompaspelet istället (Det är till att rekomendera må jag säga!). www.svt.se/bolibompa, väl inne på sidan trycker du
på "Drakens Värld" spela. Jag kan dock varna dig för att draken pratar som en psykolog och att han är extremt fjantig.

Månen har varit i Göteborg.
Det började en fredagsefterkväll. Jag och Flippan sov över i en lokal i staden, som vi olovligt har nyckel till. Vi kalasade runt i denna lokal med Fanta, fryst sockerdricka, Twix och chips. Efter någon timme så gick det knappt att traska i lokalen, på grund av stökighet. Ungefär 01 gick vi och lade oss, och vid otrolig gryning (06:15) tvingades vi att gå upp. Vi skulle med en bil till Göteborg 06:45.

Packningen var väl en gnutta speciell, en grisstaty i grön marmor (Stensorten är jag inte riktigt säker på), inlines, hemtelefon, 2 cykelhjälmar, skateboard, bronsstaty av Karl den femte, fotkudde som nästan tog upp hela resväskan, kyl, och lite skruvmejslar. Samt dom mer vanliga sakerna då. Kläder, tandborste och så..

På bilresan skaffade vi oss en ny vän, en jänta. Trevlig till tusen också! Bilresan som jag trodde skulle bli dryg, blev inte så dryg faktist. Ändå tog vi många pauser och var inte framme förens 11:30..

Väl framme så skulle vi vara på kurs. Det orkade inte jag och Flippan, så vi smet från den och bekantade oss med en tant. Men vilken tant alltså!

Vi hade planer på att smita in till det stora Göteborg, nu var vi så dåligt utplacerade i Göteborg att vi befann oss i en liten kommun utanför Göteborg. Mölndal kommun, om jag inte minns fel. När vi smet från kursen traskade Flippan i endast T-shirt (Sammt byxor, kalsonger, strumpor, skor). Detta uppmärksammade då en tant, som vi bara hade frågat om vägen till närmaste busshållsplats (Centrala Göteborg var vårat smitställe, hade vi planerat. Dock blev det inte så). 

Hennes totala snällhet lyste i ögonen, och eftersom Filip bar så lite kläder denna kyliga novemberdag så gav hon Flippan hennes kappa, som hon hade på sig!  Hon trodde nämligen Flippan skulle bli förkyld! Hon berättade vart hon bodde, så att vi kunde lämna tillbaka kappan. Filip blev ju förstås överlycklig.

Väl framme vid busshållsplatsen kollade vi bara igenom busstidstabellerna och sedan begav oss mot tantens hus igen.  Vi lämnade tillbaka kappan och tackade så otroligt mycket för hennes snällhet.

Sedan så gick vi tillbaka till herrgården, där det var kurs för fulla muggar. Jag och Flippan lyssnade på mp3 hela deras föredrag. Det var totalt ointressant!
Vi smiter från kursen, traskar i riktning mot busshållplatsen i hopp om att hitta någon livsmedelsaffär. Tanten är ute, igen! Vi frågar henne om vägledning till närmaste affär, och hon ger en helt perfekt beskrivning. Vi tackar så hemskt mycket, sedan beger vi oss mot denna affär. Väl i affären köper jag chokladkalender, klister (För att bronsstatyn hade råkat bli huvudlös),  tändstickor till raketavfyrning och en Tia-lott som egentligen var menad till fars dag. Dock blev det inte så, om ni fortsätter läsa får ni reda på varför. Vi gick tillbaka till herrgården. Åt mat och såg på Astrid Lindgren-special-tv-programm!

Vid sen kvällning (21 någonting) så går jag och Flippan samt våran nyfunne vän ut för att gå. Då träffar vi denna helt underbara människa igen! Vi hälsar henne godnatt och hon hälsar detsamma tillbaka till oss. Vänlig som hon är. Prommenaden var mycket härlig för övrigt.

Kalas hela natten, och fysatan vad trevligt det var! Nu har vi så mycket vänner att vi knappt kan räkna dom! Jag och Flippan kokade lite mjölk, men surt nog så ville ingen ha. Inte ens med te i! Vi hade ett rum fyllt med ballonger och godis. Det var bra och mysigt.

Mycket lite sömn, en natt efter. Morgonen är bra, jag vaknade i en soffa nere vid något totalfräsigt rum! Men trötter, det måste jag erkänna att jag är.

Vid frukost smider vi planer på sätt att tacka denna helt underbara gamla tant. Jag har ju köpt Tia-lott till min käre fader. Äsch, vad tusan! Tanten förtjänar den mer än vad pappa gör! Efter någon rast eller dylikt så smiter vi ner till våran käre tants boning med denna lott. Vi kramar om henne och säger att hon är snällast i världen! Hon bjuder in oss, och vi får Alladin-choklad. (Ytterligare ett tecken på total snällhet). Detta var då vårat sätt att ta avsked, och tacka henne. Hon är trots allt värd ett stort tack för utlåning av varm kappa, klockrena vägbeskrivningar och allmänt pratande.

Tack tanten, du betyder mycket för mig och mitt liv nu! Vänta dig julkort!

Vad jag blev ledsen. När jag nu själv läste min blogg lade jag märke till att mina bloggar har börjats delas upp på två sidor. Om du nu vill läsa mina tidigare bloggar måste du gå längst ned och trycka på en tvåa som kommer efter en etta. Ledsamt, men sant.