Jag har alltid haft en stor kärlek till Farmor. Hon är farmorn i mitt liv!
Med kärlek menar jag då inte att jag är kär i denna helt fabulösa kvinna som är bra på alla sätt och vis. Med kärlek menar jag att hon har betytt absolut mest i mitt liv, så tyvärr vänner. Ni kommer på en andra plats.

Ja, nu undrar ni såklart varför jag satte stor bokstav före Farmor? Det är ju så här att "Farmor" är vad hon kallas, och nästan till och med heter! Jag har nästan aldrig kallat min farmor för Ingrid. Nu lade ni säkert lagt märke till att jag inte satte stor bokstav före "farmor". Det var bara för att just vid det tillfället var det inte hennes smeknamn, utan en beskrivning av vad hon är.

Varför Farmor är snäll.
Nu kanske ni tycker att jag är en bortskämd snorunge. Det får ni så gärna tycka, faktist. Jag har kanske själv till och med dåligt samvete ibland, då jag har det väldigt ostädat i rummet.

Okej, ostädat rum och Farmor. Vad är det man kopplar ihop där?
Det är så här att min farmor faktist kommer och städar mitt rum nästan varje vecka. Konstigt nog är det alltid stökigt i mitt rum nästan alltid ändå! (Förutom den tiden då Farmor precis varit hemma hos mig).

Bra julklappar, ja det får man faktist också av Farmor.

Ojdå, jag glömde visst nämna att hon bringar hembakt med sig varje gång hon besöker oss. Kakor i dess godaste form, för att vara petnoga.

Pepparkakshus.
Japp, varje år fram tills jag var ungefär 10 så bakade jag pepparkakshus med Farmor. Jag skulle faktist vilja fortsätta att göra det, men jag har min vuxenhetsstatus att följa. Det var en grymt stor gemenskap när man bakade pepparkakshus med Farmor, det minns jag. Och så överfyllde jag mina pepparkakor med nonstops. Gott som satan kommer jag också ihåg att det var.

Snäll mot alla! Hur lyckas man?
Ja, det är faktist så att varenda vän jag tagit med hem har min farmor varit snäll mot! Ja, Filip har hon till och med klappat på huvudet och sagt: Då ses vi väl nästa vecka då!

Farmor på heltid?
Ja, det skulle man faktist kunna kalla det. Pensionerad snällo, som fortsätter vara ett snällo efter pensionen.

Dock är det sällan jag visar min farmor min kärlek. Sällan får hon kramar, även fast jag gärna vill visa min tacksamhet på något vis.

Denna blogg tillägnar jag dock dig, Farmor. Du är tanten i mitt liv. Om jag skaffar jänta så är du fortfarande tanten i mitt liv. Jäntan är ingen tant, hon blir då flickan i mitt liv.

För att du samla coolhetspoäng ska jag jag skaffa någon sorts skäggväxt. Polisonger eller skepparkrans närmare bestämt.

För er som inte vet vad en skepparkrans är så kommer förklaring här:http://sv.wikipedia.org/wiki/Skepparkrans

Snitsigt, inte sant? Och vad vuxen mannen på bilden ser ut! Dessutom är han cool till tusen, och tjejerna faller nog för honom som stuprör som faller!
Månen ska försöka samla vuxenpoäng, så att han blir lika vuxen som Wikipedia-gubben på bilden!

Kaffedrickande. På väg att lära mig, men det går åt fanders. Mina smaklökar klarar inte av total beskhet.

Körkort. Ingen möjlighet att skaffa det ännu, på grund av min låga ålder.

Skäggväxt. Jag vill, jag vill jag vill! Skepparkrans, kom till mig!

Jänta. Ingen.

Alkoholhaltiga drycker. Nej, inte det heller.

Arbete. Farfar anställer mig till alltiallo ibland. Han är allt bra snäller. 

Jaha, då ser man hur vuxen jag är på en skala. Ingenting alls ju! Vad fasen är det här?

Vad håller jag på med?
Mitt senaste inlägg är en extrem flopp. Det var absolut inte meningen att det skulle bli så! Det bara blev! Jag hade skrivit ett inlägg men suddade ut det, sedan tryckte jag på enter istället för att kryssa ned rutan.

Månen har dabbat sig, som vanligt!

Framtiden, det är man ju med om varje sekund. Varje sekund, varje microsekund och även mindre namn på sätt att mäta tid, så förflyttar sig tiden, och då man tänkte: Om en microsekund är jag i framtiden. Då hör den tanken till det förflutna. Även om man minns tanken väl, så tänkte man ju tanken då, inte nu. Nu kan det ju förhålla sig så här att man tänker på tanken nu också, men det har inte med saken att göra.

Nu är det inte den sortens framtid jag ska prata om. Det är min framtid om några år. (5-6)

Jag ska bo någonstans, åtminstonde ett tält. Det har jag bestämt mig för. Gator, bänkar, sand, fotbollsplaner,  barrtäckta skogsmarker samt allt annat som inte kan kallas för en boplats är lite obekväma, tycker jag i alla fall. 

Husrum - Onödig lyx?
Ja du, det kanske är en extrem lyx för dom som faktist inte har ett hus. Jag har inte kännt hur det känns, men för mig då, som alltid har bott i hus är det faktist en nödvändighet tycker jag. 

Varför jag tycker som jag tycker:
Jo, för om man har någonstans att bo så har man ofta tak över sig. Det gillar jag. Då kan det inte regna på en, om det inte är hål i taket det vill säga. Då är det en helt annan sak. Men nu är det så att jag har bestämt mig för att bo någonstans där det finns ett helt tak.
Stackars dom som har hål i sina tak.

Tak är inte heller onödig lyx.
Jag tycker att tak är bra. Det är dom faktist.

Jag ska ha en guldfisk och en hund. En mycket gosig hund ska det vara. Den ska heta Hunden, det har jag redan bestämt. Hunden är ett ganska så småmysigt namn. Guldfisken ska heta Niklas, efter mig då. Det namnet är ganska så totalsnitsigt till en guldfisk.

Jänta?
Det vette fanken. Det kanske jag till och med hoppas på att jag har. Det skulle faktist bara vara positivt, och så har man ju någon som sköter matlagning.

Könsdiskriminerande? Japp, det kan du få tycka. Jag kommer ju i alla fall inte tvinga henne att diska, det vet ni ju alla, kära bloggläsare! (Om ni inte vet, läs blogg: Spara disk!)

Nobellfesten? Det får vi se.

Vad jag arbetar med: Jadu, eftersom allting i skolan går åt helvete för mig så blir det väl till att vara arbetslös eller arbetslös men arbetssökande, eller arbetslös på helger.

Om det blir det slutgiltiga alternativet har jag alltså fått ett jobb med normala arbetstider.  Jobba på helger är nämligen ingenting för mig, tror jag.

Kommer jag fortfarande att få julklappar?
Det oroar jag mig mycket för. Om 6 år så vette fasen om släkt och vänner spenderar julklappar på mig. Jag menar, då är jag ju vuxen för i hellskotta!

Barn? Nej, det blir nog när jag är sisådär 50. Då har jag ändå förspillt mitt liv på bland annat att skriva bloggar. Efter 50 har man ändå ingenting viktigt, då kan man uppfostra en unge att bli exakt identisk som jag. Fysatan vilken bra unge det skulle bli av den pôjkvaskern! 

Jahaja, så ser alltså Månens framtid ut!

När man sitter i spanskasalen, så finns det en plansch gjord av några åttor. Jag tror att dom har fått en svenskauppgift att göra en reklamplanch. Men nu är det så att denna Coca Cola Invisible (Som dom då bara har hittar på) påverkar mig så innerligt!

Coca Cola Invisible är alltså en Cola som inte finns på marknaded (Än, men man kan ju alltid hoppas). Den innehåller inga färgämnen, så den är som att dricka Ramlösa - Med Coca Cola-smak! Den är helt magisk, och jag sitter och tänker på den dagarna i ända.

Det finns även bilder på denna Coca Cola. Det är en bild på Kolsyrat vatten, eller sockerdricka eller någon annan färglös kolsyrad dryck. När jag då föreställer mig att det smakar Coca Cola, då blir jag som fölamad. Jag tänker: Oj, vad otroligt gott! Att dricka något så färglöst som smakar Coca Cola!

Och det helt klockrena namnet dessa små åttor har hittat på! Det är lockande till tusen!

Varför kan inte Coca Cola Company tillverka lite sådann här magisk dryck?

Snälla Coca Cola-farbröder och tanter!
Tillverka denna gudomliga dryck så att mina smaklökar och sinnen tillfredsställs!

Jag traskar stillsamt och oförhindrat genom korridorer, rulltrappor, ålderdomshem och gator. Jag tänker på det ofta, att jag får kommentaren "konstig". Det sänker mig till en låg nivå. Mitt självförtroende hamnar i bott och vips! Månen får självmordstankar. Jag försöker vara åtminstonde lite normal, men misslyckas så totalt på en grov nivå.

Jag försöker kanske inte vara som "alla andra", men åtminstonde en gnutta normal.

När ens vänner kommenterar att man är konstig när man svingar sig ut från bussen, genom att ta tag i stången som skjuter upp dörren.

När man häver ur sig kommentarer som "Nämen, vad fiffigt! Man kan ju dricka läsk sammtidigt som man åker rulltrappa här i Stockholm!", denna replik utropade jag då när jag åkte rulltrappa i Stockholm och samtidigt höll i en uppfriskande läskeblask vid namn Fanta.

När man lånar någons rullstol för att åka och panta burkar.

När man glider ned på räckena till rulltrapporna i hejdundrande fart och nästan krockar med några tonårsjäntor.

När man testar någon sorts luftraket inne på Clas Ohlsson

Cyklar omkring mitt i vägen med mp3, endast för att förhindra trafik så att dom ska tuta på en.

När man väntar en busshållplats extra, bara för att ens vän fick "plinga" på bussen. Efter att kamraten gått av får ju jag också "plinga".

Campar på platsen där skolan ska ha friluftsdag, bara för att få sova lite längre.

Åker pulka (I 8:an) ut mot en väl traffikerad väg.
 
Ja, jag får helt enkelt kommentaren "konstig" överallt.Kan man verkligen lita på vänner som sårar en så djupt? Ska man inte kunna få ha det lite festligt utan att bli grovt diskriminerad?

Jag förstår er. Jag begår misstag på misstag. Jag är nog född i farstun. I mitt senaste blogginlägg skulle jag självklart sätta en rubrik, där det skulle stå "rättelse".

Nu har hag faktist med rubrik. Nu kommer det inte finnas någonting i denna text som jag inte inom snar framtid måste rätta med ytterligare ett blogginlägg.