Jag ska självklart bestiga månen, när jag blir äldre. Kanske till och med bo på den. Det är ju en ren självklarhet att Månen ska bo på månen.
Resan dit bekostar jag genom att säga: Jag betalar senare!
Sedan gömmer jag mig någonstans på månen, och kommer aldrig tillbaka till jorden. 
Då blir man av med den skulden, lätt fixat.

Jag livnär mig på min tomatodling. Alltså tar jag med mig lite blomjord och några fina tomatfrön, så att jag kan grundlägga en tomatodling. Kanske till och med en tomatfarm. Sedan blir det till att smaska tomater, resten av mitt liv. Mums, alltså!

Är det lätt att sköta tomatodling på månen?
Och hur fasen tror du jag ska veta det? Dum fråga!

Jag ska även ta med hunden Hunden och guldfisken Niklas. (Läs blogg: Framtidstankar.) Dom ska följa med på alla dom spännande äventyr jag kommer göra i mitt liv.

Sedan ska jag ta med mig en förjäklarns massa målarfärg, och måla en glad gubbe över den yta av månen man kan se från jorden. Så ska jag ringa en vän, och fråga om det syns. Om det syns så skulle det vara så otroligt häftigt, så att jag antagligen skulle svimma.

Svimma, ja det kan man ju göra av syrebrist.
Syre, det finns det inte på månen. Så antagligen kommer jag svimma väldigt ofta, när jag bor där. Därför ska jag anpassa mina lungor, innan jag åker upp på månen, genom att bo i skorstenen till pappersfabriken i Grums, Billerud tror jag den heter. Där, där finns det säkert inte något större överflöd av syre. Då lär sig mina lungor anpassa sig till -  Ja, ingenting annat än utsläppsgaser.


Sedan, efter att jag bott i den skorstenen i några år, då kan jag flytta till något sorts vattendrag. Då ska mina lungor anpassa sig till inget syre alls, istället för utsläppsgaser och möjligtvis väldigt lite syre.
Kanske Ilandasjön, kanske! Då ska jag bo under vattnet, och leka med Niklas hela dagarna. (Guldfisken, inte mig själv). Fysatan vad festligt.

Men svimma på månen, det kommer jag nog göra ändå. Även om mina lungor anpassat sig i så stor grad det går.

Vem ska sköta min grav, när jag dör på månen?
Ja, det finns inte direkt någon kyrkogårdsförvaltning på månen. Så jag får väl helt enkelt bara låta Hunden och Niklas äta upp mig. Då slipper man hitta någon som ska mata dom, också. Det är ju bra.

Månen är det mest älskvärda enorma klot jag vet. Och så är det ju så otroligt lustigt att det har samma namn som jag.

Mina tankar är väl en aning orealistiska. Men festligt. Ja, det skulle det verkligen vara!