Framtiden, det är man ju med om varje sekund. Varje sekund, varje microsekund och även mindre namn på sätt att mäta tid, så förflyttar sig tiden, och då man tänkte: Om en microsekund är jag i framtiden. Då hör den tanken till det förflutna. Även om man minns tanken väl, så tänkte man ju tanken då, inte nu. Nu kan det ju förhålla sig så här att man tänker på tanken nu också, men det har inte med saken att göra.

Nu är det inte den sortens framtid jag ska prata om. Det är min framtid om några år. (5-6)

Jag ska bo någonstans, åtminstonde ett tält. Det har jag bestämt mig för. Gator, bänkar, sand, fotbollsplaner,  barrtäckta skogsmarker samt allt annat som inte kan kallas för en boplats är lite obekväma, tycker jag i alla fall. 

Husrum - Onödig lyx?
Ja du, det kanske är en extrem lyx för dom som faktist inte har ett hus. Jag har inte kännt hur det känns, men för mig då, som alltid har bott i hus är det faktist en nödvändighet tycker jag. 

Varför jag tycker som jag tycker:
Jo, för om man har någonstans att bo så har man ofta tak över sig. Det gillar jag. Då kan det inte regna på en, om det inte är hål i taket det vill säga. Då är det en helt annan sak. Men nu är det så att jag har bestämt mig för att bo någonstans där det finns ett helt tak.
Stackars dom som har hål i sina tak.

Tak är inte heller onödig lyx.
Jag tycker att tak är bra. Det är dom faktist.

Jag ska ha en guldfisk och en hund. En mycket gosig hund ska det vara. Den ska heta Hunden, det har jag redan bestämt. Hunden är ett ganska så småmysigt namn. Guldfisken ska heta Niklas, efter mig då. Det namnet är ganska så totalsnitsigt till en guldfisk.

Jänta?
Det vette fanken. Det kanske jag till och med hoppas på att jag har. Det skulle faktist bara vara positivt, och så har man ju någon som sköter matlagning.

Könsdiskriminerande? Japp, det kan du få tycka. Jag kommer ju i alla fall inte tvinga henne att diska, det vet ni ju alla, kära bloggläsare! (Om ni inte vet, läs blogg: Spara disk!)

Nobellfesten? Det får vi se.

Vad jag arbetar med: Jadu, eftersom allting i skolan går åt helvete för mig så blir det väl till att vara arbetslös eller arbetslös men arbetssökande, eller arbetslös på helger.

Om det blir det slutgiltiga alternativet har jag alltså fått ett jobb med normala arbetstider.  Jobba på helger är nämligen ingenting för mig, tror jag.

Kommer jag fortfarande att få julklappar?
Det oroar jag mig mycket för. Om 6 år så vette fasen om släkt och vänner spenderar julklappar på mig. Jag menar, då är jag ju vuxen för i hellskotta!

Barn? Nej, det blir nog när jag är sisådär 50. Då har jag ändå förspillt mitt liv på bland annat att skriva bloggar. Efter 50 har man ändå ingenting viktigt, då kan man uppfostra en unge att bli exakt identisk som jag. Fysatan vilken bra unge det skulle bli av den pôjkvaskern! 

Jahaja, så ser alltså Månens framtid ut!

När man sitter i spanskasalen, så finns det en plansch gjord av några åttor. Jag tror att dom har fått en svenskauppgift att göra en reklamplanch. Men nu är det så att denna Coca Cola Invisible (Som dom då bara har hittar på) påverkar mig så innerligt!

Coca Cola Invisible är alltså en Cola som inte finns på marknaded (Än, men man kan ju alltid hoppas). Den innehåller inga färgämnen, så den är som att dricka Ramlösa - Med Coca Cola-smak! Den är helt magisk, och jag sitter och tänker på den dagarna i ända.

Det finns även bilder på denna Coca Cola. Det är en bild på Kolsyrat vatten, eller sockerdricka eller någon annan färglös kolsyrad dryck. När jag då föreställer mig att det smakar Coca Cola, då blir jag som fölamad. Jag tänker: Oj, vad otroligt gott! Att dricka något så färglöst som smakar Coca Cola!

Och det helt klockrena namnet dessa små åttor har hittat på! Det är lockande till tusen!

Varför kan inte Coca Cola Company tillverka lite sådann här magisk dryck?

Snälla Coca Cola-farbröder och tanter!
Tillverka denna gudomliga dryck så att mina smaklökar och sinnen tillfredsställs!