Jag traskar stillsamt och oförhindrat genom korridorer, rulltrappor, ålderdomshem och gator. Jag tänker på det ofta, att jag får kommentaren "konstig". Det sänker mig till en låg nivå. Mitt självförtroende hamnar i bott och vips! Månen får självmordstankar. Jag försöker vara åtminstonde lite normal, men misslyckas så totalt på en grov nivå.

Jag försöker kanske inte vara som "alla andra", men åtminstonde en gnutta normal.

När ens vänner kommenterar att man är konstig när man svingar sig ut från bussen, genom att ta tag i stången som skjuter upp dörren.

När man häver ur sig kommentarer som "Nämen, vad fiffigt! Man kan ju dricka läsk sammtidigt som man åker rulltrappa här i Stockholm!", denna replik utropade jag då när jag åkte rulltrappa i Stockholm och samtidigt höll i en uppfriskande läskeblask vid namn Fanta.

När man lånar någons rullstol för att åka och panta burkar.

När man glider ned på räckena till rulltrapporna i hejdundrande fart och nästan krockar med några tonårsjäntor.

När man testar någon sorts luftraket inne på Clas Ohlsson

Cyklar omkring mitt i vägen med mp3, endast för att förhindra trafik så att dom ska tuta på en.

När man väntar en busshållplats extra, bara för att ens vän fick "plinga" på bussen. Efter att kamraten gått av får ju jag också "plinga".

Campar på platsen där skolan ska ha friluftsdag, bara för att få sova lite längre.

Åker pulka (I 8:an) ut mot en väl traffikerad väg.
 
Ja, jag får helt enkelt kommentaren "konstig" överallt.Kan man verkligen lita på vänner som sårar en så djupt? Ska man inte kunna få ha det lite festligt utan att bli grovt diskriminerad?

Jag förstår er. Jag begår misstag på misstag. Jag är nog född i farstun. I mitt senaste blogginlägg skulle jag självklart sätta en rubrik, där det skulle stå "rättelse".

Nu har hag faktist med rubrik. Nu kommer det inte finnas någonting i denna text som jag inte inom snar framtid måste rätta med ytterligare ett blogginlägg.

Fasen. Min senaste blogg om mjölk gick åt fanders. Jag skrev "Till" istället för "Från" .


Rättelse: Ni har säkert hållt ett glas mjölk i handen. Ger det er några funderingar? Tänker ni på att den faktist kommer -->till<-- ett riktigt hyvens gäng kreatur? Nämligen kossorna!

"Till" ska bort, ersätt det med "Från".

Endast för att varasjälvkritisk ska jag nu säga: Ditt stora satans dumme fanskap. Dra åt skogen med dig, din ultimata fjant. Hoppa i sjön, gå och dö! Alla hatar dig, Månen. Hur i hela hellskotta kunde du begå ett sådant misstag?

Ni har säkert hållt ett glas mjölk i handen. Ger det er några funderingar? Tänker ni på att den faktist kommer till ett riktigt hyvens gäng kreatur? Nämligen kossorna!

Kossors magar måste vara någonting i särklass. Utan blekningsmedel så klarar dom av att omvandla vatten och gräs - Till mjölk! Dessutom smakar det exemplariskt.

Mjölk kan ju inte bara användas till att drickas heller! Man kan göra ost, vattna blommor, användas i matlagning och göra milkshake samt O'boy.

Två gudomliga drycker, av en gudomlig dryck. Är det sant? Jo, i både O'boy och milkshake är faktist huvudingridienserna mjölk. Otroligt, men sant.

Så nästa gång du skyller på att det var kossornas fel att den dära satans hjärttransplantationen gick snett. Tänk efter! Är det verkligen kossans fel?  Nej, dom har inte ett dugg att göra med att en del hjärttransplantationer går åt stöpet!
Tacka kossan istället, för allt det goda den har gett oss!

Tack kossor! 
 

Det var en månskensafton i april. Månskenet bländade deras kärleksfyllda ögon. Romantiken flödade i luften, och Klas-Edward svävade som på rosa moln. Klas-Edward hade nämligen fått sin första kyss. Det kändes som om flera miljoner fyrverkeriraketer hade exploderat inom honom. Nej, det var en ren överdrift. Klas-Edward tyckte faktist inte det var speciellt alls.

Helt plötsligt avbröt en katt den romantiska stämningen. Tystnaden hade avbrutits, så Klas-Edward och Kristin bestämde sig för att traska till Treriksröset. Dom pratade ingenting alls, så när dom var framme vid Treriksröset gjorde Klas-Edward ett diskret försök att vara rolig:
-Nu är jag i Norge, nu är jag i Sverige och nu är jag i Finland, höhöhöhö.

Kristin drog inte på smilbanden, inte ens lite. En pinsam tystnad märktes. Klas-Edward försökte dra ett skämt:
-Carolina Klüftpotatis, sa han med ett långt fnittrande efteråt.
Kristin tystade hans fnitter och sa:
-Toppenkul, hörru!
Den glasklara ironing uppfattade Klas-Edward, och till sitt försvar sa han:
-Dra en bättre själv då!

Kristins attityd till Klas-Edward förändrades blixtsnabbt.
-Du är ett stort skämt, sade hon med sina mjuka läppar.

Klas-Edward blev upprörd och lät tårarna falla. Han började springa, långt bort, bortom all realism, till hans absurda värld full av lättklädda ank-tomtar och träd där det växte färgsprakande skrivmaskiner från Eletrolux.

Denna värld existerar sjävklart inte, denna värld är så långt bort från allt som möjligen kan kallas realism och existens. Världen kan man endast se om man gräver så djupt i absurdhet som möjligt. Världen som Klas-Edward har i sitt huvud är för svår att beskriva, men den består till 7% av kakoa.

Klas-Edward rådfrågade Stor-Anko.
-Vad skulle du göra i denna situation, o du store Ank-tomte?
(Stor-Anko är Klas-Edward's favorit-ank-tomte).
- Skaffa humor, svarade Stor-Anko snabbt och kyligt.
-Tack, o du store ank-tomte.

Klas-Edward sprang tillbaka till Kristin och sade:
-Alla barnen hade kul, förutom Lancer, han hade lungcancer.
Kristin började skratta ordentligt, och gav Klas-Edward en sliskig blöt puss.

Detta var då novellen som jag har skrivit på några svenskalektioner, äntligen blev den upplagd. 

Inspiration till ett skämt (Carolina Klüftpotatis), Anders och Måns.

Månen har fått problem. Han kan inte avgöra om föregående natt var dröm eller verklighet.

Det hela har gått till så här: Månen tror sig ha drömt att han kollat på sin väckarklocka hela natten. Han är dessutom helt förvirrad, eftersom att drömma att man kollar på sin väckarklocka en hel natt verkar väldigt meningslöst. Därför funderar han på att han faktist  kunnat varit vaken hela natten och kollat på sin väckarklocka.

Han "vaknar" upp.
Han vet inte om han vaknat upp av väckarklockan, eller om han varit vaken medans väckarklockan ringde. I alla fall är han väldigt väldigt trött. Tröttare än vanliga vardagsmorgnar. 

Trött som satan, hela dagen. Det är han ju i vanliga fall också, men denna dagen är det något extra.

Hjälp, jag vet inte om jag har sovt inatt eller varit vaken och stirrat på min väckarklocka en hel natt! Detta är ett grovt bekymmer, och jag skulle göra mycket för att få reda på om jag faktist sovt!

Sömnlös eller sovande?