Vad jag blev ledsen. När jag nu själv läste min blogg lade jag märke till att mina bloggar har börjats delas upp på två sidor. Om du nu vill läsa mina tidigare bloggar måste du gå längst ned och trycka på en tvåa som kommer efter en etta. Ledsamt, men sant.

Jag har alltid haft en stor kärlek till Farmor. Hon är farmorn i mitt liv!
Med kärlek menar jag då inte att jag är kär i denna helt fabulösa kvinna som är bra på alla sätt och vis. Med kärlek menar jag att hon har betytt absolut mest i mitt liv, så tyvärr vänner. Ni kommer på en andra plats.

Ja, nu undrar ni såklart varför jag satte stor bokstav före Farmor? Det är ju så här att "Farmor" är vad hon kallas, och nästan till och med heter! Jag har nästan aldrig kallat min farmor för Ingrid. Nu lade ni säkert lagt märke till att jag inte satte stor bokstav före "farmor". Det var bara för att just vid det tillfället var det inte hennes smeknamn, utan en beskrivning av vad hon är.

Varför Farmor är snäll.
Nu kanske ni tycker att jag är en bortskämd snorunge. Det får ni så gärna tycka, faktist. Jag har kanske själv till och med dåligt samvete ibland, då jag har det väldigt ostädat i rummet.

Okej, ostädat rum och Farmor. Vad är det man kopplar ihop där?
Det är så här att min farmor faktist kommer och städar mitt rum nästan varje vecka. Konstigt nog är det alltid stökigt i mitt rum nästan alltid ändå! (Förutom den tiden då Farmor precis varit hemma hos mig).

Bra julklappar, ja det får man faktist också av Farmor.

Ojdå, jag glömde visst nämna att hon bringar hembakt med sig varje gång hon besöker oss. Kakor i dess godaste form, för att vara petnoga.

Pepparkakshus.
Japp, varje år fram tills jag var ungefär 10 så bakade jag pepparkakshus med Farmor. Jag skulle faktist vilja fortsätta att göra det, men jag har min vuxenhetsstatus att följa. Det var en grymt stor gemenskap när man bakade pepparkakshus med Farmor, det minns jag. Och så överfyllde jag mina pepparkakor med nonstops. Gott som satan kommer jag också ihåg att det var.

Snäll mot alla! Hur lyckas man?
Ja, det är faktist så att varenda vän jag tagit med hem har min farmor varit snäll mot! Ja, Filip har hon till och med klappat på huvudet och sagt: Då ses vi väl nästa vecka då!

Farmor på heltid?
Ja, det skulle man faktist kunna kalla det. Pensionerad snällo, som fortsätter vara ett snällo efter pensionen.

Dock är det sällan jag visar min farmor min kärlek. Sällan får hon kramar, även fast jag gärna vill visa min tacksamhet på något vis.

Denna blogg tillägnar jag dock dig, Farmor. Du är tanten i mitt liv. Om jag skaffar jänta så är du fortfarande tanten i mitt liv. Jäntan är ingen tant, hon blir då flickan i mitt liv.

För att du samla coolhetspoäng ska jag jag skaffa någon sorts skäggväxt. Polisonger eller skepparkrans närmare bestämt.

För er som inte vet vad en skepparkrans är så kommer förklaring här:http://sv.wikipedia.org/wiki/Skepparkrans

Snitsigt, inte sant? Och vad vuxen mannen på bilden ser ut! Dessutom är han cool till tusen, och tjejerna faller nog för honom som stuprör som faller!
Månen ska försöka samla vuxenpoäng, så att han blir lika vuxen som Wikipedia-gubben på bilden!

Kaffedrickande. På väg att lära mig, men det går åt fanders. Mina smaklökar klarar inte av total beskhet.

Körkort. Ingen möjlighet att skaffa det ännu, på grund av min låga ålder.

Skäggväxt. Jag vill, jag vill jag vill! Skepparkrans, kom till mig!

Jänta. Ingen.

Alkoholhaltiga drycker. Nej, inte det heller.

Arbete. Farfar anställer mig till alltiallo ibland. Han är allt bra snäller. 

Jaha, då ser man hur vuxen jag är på en skala. Ingenting alls ju! Vad fasen är det här?

Vad håller jag på med?
Mitt senaste inlägg är en extrem flopp. Det var absolut inte meningen att det skulle bli så! Det bara blev! Jag hade skrivit ett inlägg men suddade ut det, sedan tryckte jag på enter istället för att kryssa ned rutan.

Månen har dabbat sig, som vanligt!