Det är omöjligt att tänka sig att humor kan vara så mycket.
Det en del skrattar åt, tycker den andre är tråkigt till tusen.

Hur funkar det här egentligen?
Anders och Måns, det är på ett ungefär det enda jag skrattar åt.  Dom har klockren humor. Pizzasalladland kan jag skratta mig gråtande av. Vad är felet på Sveriges övriga komiker? Varför kan dom inte få mig att skratta?

Gänget jag umgås med, dom kan också få mig att skratta.. 
Ta till exempel Daniel i gänget, han får mig att skratta minst tio gånger mer än vad jag skrattar åt (låt oss ta som exempel) Johan Glans och David Batra.

Några i klassen sa att Mia och Klara (Aldrig hört talas om förut) skulle vara jätteroliga. Jag åkte hem, jag och Flippan såg några klipp av dom på Youtube. Garanterat något av det tråkigaste jag sett, i hela mitt liv. Vi var helt tysta och extremt förvånade över att NÅGON kunde tycka att detta var roligt..
Sedan så har jag en kanske lite könsdiskriminerande teori också: Tjejer, kan dom verkligen vara roliga? Jag kan inte minnas att jag faktist asgarvat åt någonting en tjej sagt.. Kanske, nån gång har jag väl skrattat lite smått..
Många andra, ja dom tycker att mycket är roligt. Men inte jag, jag håller mig till en speciell typ av humor.

Men, så är det ju såhär. Det är sällan jag skrattar åt någon utanför gänget, så det kanske är såhär: Det är bara gänget jag umgås med och Anders och Måns som kan vara roliga!
Eller så beror detta på att jag har en gnutta speciell humor, som resterande Sverige inte har..

Förlåt mig, om det nu skulle vara så att ni känner er kränkta. Det är väl bara jag som är tråkig, och inte inser det roliga i så mycket.. Men detta är i alla fall min åsikt om humor.