Tragik. Nedlåtelse. Depression.
Jag hade en vän för två timmar. Några skojjfriska grabbar hade gett mig en födelsedagspresent en dag senare än min födelsedag - Idag alltså..

Jag stod i bildsalen och hade designlektion. Helt plötsligt kommer gänget in, med sig har dom en råtta, en bur, foder, hamsterhjul och allt som behövs för att sköta en råtta. Jag blir väldigt förvånad, men väldigt glad. Detta skulle nämligen bli mitt första husdjur.  Glädjen varar endast i ett fåtal timmar, min mor vägrar nämligen låta den stackars kraken bosätta sig hos oss. Varför? Varför ska min absolut bästa vän inte få accepteras? Endast för att han är ett djur med dåligt rykte!

Om ni nu vill veta det namnet jag hade gett honom under dom 2 timmar jag fick ha honom så var namnet: Råttan.

Om ni nu föreställer er en skabbig kloakråtta så har ni fel. Råttan Råttan var nämligen vit och svart, och något av det sötaste man kan tänka sig, liten och nätt.

Varför sådan fobi, över ett så ynka harmlöst djur? 

Jag förstår inte! Jag tyckte den var så otroligt söt, och jag ville verkligen behålla den.. Jag har redan fått en speciell relation till den. Det är nämligen Råttan och jag.. Vi är som ämnade för varandra, han förstår mig och jag förstår honom. Det känns hopplöst när man får en sådan nära vän och endast får behålla honom i ett fåtal timmar.

Jag vill ändå tacka grabbarna i "gänget" för eran fina gåva! Jag uppskattade den verkligen, även om jag blev en gnutta förvånad..

Varför, mamma? Varför?