Jag ska självklart bestiga månen, när jag blir äldre. Kanske till och med bo på den. Det är ju en ren självklarhet att Månen ska bo på månen.
Resan dit bekostar jag genom att säga: Jag betalar senare!
Sedan gömmer jag mig någonstans på månen, och kommer aldrig tillbaka till jorden. 
Då blir man av med den skulden, lätt fixat.

Jag livnär mig på min tomatodling. Alltså tar jag med mig lite blomjord och några fina tomatfrön, så att jag kan grundlägga en tomatodling. Kanske till och med en tomatfarm. Sedan blir det till att smaska tomater, resten av mitt liv. Mums, alltså!

Är det lätt att sköta tomatodling på månen?
Och hur fasen tror du jag ska veta det? Dum fråga!

Jag ska även ta med hunden Hunden och guldfisken Niklas. (Läs blogg: Framtidstankar.) Dom ska följa med på alla dom spännande äventyr jag kommer göra i mitt liv.

Sedan ska jag ta med mig en förjäklarns massa målarfärg, och måla en glad gubbe över den yta av månen man kan se från jorden. Så ska jag ringa en vän, och fråga om det syns. Om det syns så skulle det vara så otroligt häftigt, så att jag antagligen skulle svimma.

Svimma, ja det kan man ju göra av syrebrist.
Syre, det finns det inte på månen. Så antagligen kommer jag svimma väldigt ofta, när jag bor där. Därför ska jag anpassa mina lungor, innan jag åker upp på månen, genom att bo i skorstenen till pappersfabriken i Grums, Billerud tror jag den heter. Där, där finns det säkert inte något större överflöd av syre. Då lär sig mina lungor anpassa sig till -  Ja, ingenting annat än utsläppsgaser.


Sedan, efter att jag bott i den skorstenen i några år, då kan jag flytta till något sorts vattendrag. Då ska mina lungor anpassa sig till inget syre alls, istället för utsläppsgaser och möjligtvis väldigt lite syre.
Kanske Ilandasjön, kanske! Då ska jag bo under vattnet, och leka med Niklas hela dagarna. (Guldfisken, inte mig själv). Fysatan vad festligt.

Men svimma på månen, det kommer jag nog göra ändå. Även om mina lungor anpassat sig i så stor grad det går.

Vem ska sköta min grav, när jag dör på månen?
Ja, det finns inte direkt någon kyrkogårdsförvaltning på månen. Så jag får väl helt enkelt bara låta Hunden och Niklas äta upp mig. Då slipper man hitta någon som ska mata dom, också. Det är ju bra.

Månen är det mest älskvärda enorma klot jag vet. Och så är det ju så otroligt lustigt att det har samma namn som jag.

Mina tankar är väl en aning orealistiska. Men festligt. Ja, det skulle det verkligen vara!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...