Jag vaknade upp. Skottade snö. Väntade. Blev hämtad. Åkte på spinning. Cyklade hem.
Så skulle jag kunna skriva min blogg.
Om dagens händelser med kortfattade meningar. Hade jag då haft läsare över huvud taget?

Så därför ska jag ge er en utförlig dagsrapport istället.
Igår så röjde jag runt på MultiKulti och rockade sönder golvet. Jag, samt mina kamrater skrek och diggade. Till MultiKulti cyklade jag, vilket jag återkommer till senare.
Sedan lurade vi en pojke att alla affärer borde vara öppna eftersom det är helgen innan askonsdagen. Så har det ju nämligen varit varje år, helgen innan askonsdagen ska alla affärer vara öppna på nätterna!

Idag, då vaknade jag upp. Aningen trött efter gårdagens röj, men ändå klar i knoppen. Så klar i knoppen att jag kunde följa en order, till och med. Så jag gick ut och skottade snö för en femtiolapp.
Sedan kom jag in, värmde mina frusna ögonfransar och åt frukost. Gröt, för att vara noga. Efter det väntade jag ett litet tag, sedan blev jag hämtad av Fredrik med ytterligare 50% av hans familj. Då åkte vi bil och hamnade bakom en plog. Otur! Så det gick segt och så, sedan kom vi fram och då körde jag spinning vilket var jobbigt. Jag var svettig, men det gjorde ingenting. Dom hade nämligen en svettig instruktör, tror jag. Jag vet inte riktigt om han var svettig, men det var han nog. Så det gjorde ingenting.

Sedan blev vi hämtade av den resterande 25% av Fredriks familj som inte varit med i den första biltrippen. Där blev jag skjutsad till torget och hämtade där efter min cykel, som jag lämnat utanför MultiKulti igårnatt. Jag hade nämligen åkt buss hem. Så jag cyklade hem, trött som en flamingo och hungrig som en småfisk. Väl hemma åt jag tekakor, ungefär 6. Med ost på. Gul ost. Hushållsost.

Och nu sitter jag här, utvilad, ohungrig (ordet "mätt" kan också användas här, det är mer korrekt och så, men just ohungrig passade bättre in just här) och trött. Jag lyssnar på Albert Hammond JR-skivan Yours To Keep för 46:e gången, ungefär.

Nej fyfan vad tråkig jag är som skriver sådan här skit om min dag som ingen egentligen vill läsa om. Jag hatar mig själv för att jag har så dåliga saker att berätta om. Men, ni fick i alla fall en utförlig dagsrapport, vilket jag lovade i början av inlägget.

Pussar och kramar och goda saker såsom tacopaj / Månen.

Två inköp, sedan är mitt liv komplett. Då har jag en säng, mat, grön marmorgris från Kina och - nu kommer dom två slutliga inköpen - The Strokes - Is This It? Och en Pizzasalladland-T-shirt.
Detta är saker som jag ska akutinköpa, så fort jag får en köp-impuls.
Tyvärr har jag ingen direkt köp-impuls än. Så det kan få vänta ett litet, litet tag. Tills mitt köp-sinne väckts en aning.

Inatt har jag sovt, för att det har varit helg. En mysig liten helg har påbörjats. Denna helg ska jag kanske göra tre saker samtidigt. Men det vet jag inte än, jag har inte bestämt mig riktigt.

Oj, vad det snöar! Och nu måste det vara kallt och snö fram tills den sjunde februari, åtminstonde! För då är det Swedish Rally, fysatan i gatan så småtrevligt! Jag ska jobba där, nämligen! Oj, så underbart!

Nu kommer jag inte på saker att skriva mer, så jag kan fylla i det här blogginlägget med ett julkort jag aldrig skickade till en gammal tant nere i Mölndal (läs blogg: Favorittant nummer 2, det finns en sökfunktion i bloggen där du kan söka på det, eller så beger du dig mot den 11:e november och kollar där istället). Jaja, här kommer då det julkortet jag aldrig skickade:

Tjenare moss, Essy (Eller om det är Margareta du heter).
Kommer du ihåg oss? Två pojkar och en flicka. Vi gav dig en TIA-lott, på grund av din snällhet. Dina vägbeskrivningar, ditt utlånande av kappa samt ditt allmänna pratande.
Du ska veta att det värmde i hjärtat, när man insåg hur snälla människor det kan finnas på denna jord.
Filip värmdes säkert också av din kappa, som du lånade ut till honom.

Om inte du funnits så vete fåglarna om vi hade hittat till varken busshållsplatsen eller livsmedelsaffären. Utan dina vägbeskrivningar hade vi varit hopplöst vilsna, i detta stora Mölnlycke.
Du bettyde mycket för oss där, och betyder fortfarande väldigt mycket för oss.

Du har ett sådant tillit till ungdomar, även fast det går så mycket fördomar om ungdomar nu för tiden.

Jaja, vi tog din adress innan vi åkte, och sökte på den på www.eniro.se. Vi bestämde att vi skulle skicka julkort till dig, redan innan vi kommit hem till vårat kära Karlstad.

Du är en helt underbar människa, du är som en extra farmor / mormor.

Ha en god jul!

Med vänliga hälsningar

Vad pigg jag är idag! Jag gick och la mig vid nio (21:00), dock var jag ändå tragiskt morgontrött på morgonen. Men det gick över efter en förmiddag, och nu på eftermiddagen drack jag till och med kaffe! Oj, vad pigg jag blev! Så nu är jag piggare än lärkan himself.
Att jag gick och lade mig så tidigt igår var anledningen till att jag inte skrev blogg igår. Jag hann helt enkelt inte, då jag kom hem ungefär 21.00 från Karlstad stad. Och på dagen hade jag varit i skolan, när jag kom hem från skolan var jag bara hemma i ungefär 2 timmar och dom försösade jag genom att prata med farmor och sova, samt lyssna igenom Albert Hammond JR-skivan Yours To Keep.

Sedan har jag haft fel och rätt idag.
Jag hävdade att jag var empatisk i en rasist-film vid namn This Is England (Jag tyckte synd om utlänningarna som spelade fotboll, inte rasisterna).
Jonas hävdade att ordet "empatisk" inte finns, utan menade att ordet jag sökte efter var sympatisk. På sätt och vis var det väl nog det, ändå.
Men, jag hade i alla fall rätt i att ordet "empatisk" finns! Det är ju positivt.
Så, bara för att vara på den säkra sidan kollade jag upp det med en allvetare jag känner. Wikipedia.

Här är två utdrag från Wikipedia:
 Sympati är en känslomässig samhörighet med en annan person. Ofta innebär det att en person upplever ledsamhet, inte på grund av egen bedrövelse utan för att någon annan person som denne är välvilligt inställd till är ledsen.

Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.

Jonas, du hade nog rätt. Sympati var det ordet som behövdes för att beskriva att man tycker synd om något. Grattis, Jonas. Men lägg märke till att empati är nära besläktat, och att det kan vara lätt att säga fel. Det är inte ofta jag måste erkänna att jag haft fel.

Men, din lilla lurifax! Du får heller inte glömma att ordet "empati" visst finns, och att du hävdade hejvilt: Det finns inget sådant ord, Månen. Det finns inte!
Din lilla galning! Klart som katten att det finns!

Kaffet var inte gott, men jag drack ändå en hel halv kopp. Den andra hälften "spillde" jag ut. Jag hade för övrigt en sockerbit i, men ingen sked. Så det låg bara socker på botten. Det var i alla fall godare än vad själva kaffet var.

Och just det! Jag hade visst inte tappat bort 200 spänn, kamrater. Jag hade visst redan gett dom till Filip, det var bara så att jag och Filip glömt bort att jag gett honom det. Så alla ni som startat en insamlingsfond kan gärna få ge tillbaka pengarna till pensinärerna ni vänt upp och ned på. Om ni inte nödvändigtvis vill ge mig ett extra litet påskott, för att jag är så snäll och skriver på min fina gröna blogg (nästan) varje dag.