Idag, mina glada vänner, ska jag skriva om något coolt. Vad det coola är, har jag ännu inte kommit på. Så jag får fantisera ihop något lite snabbt.

Kanske ska jag skriva om dagen, ändå? Jag kommer inte liksom på något coolt. Inte just idag. Idag cirklurerar det mesta jag tänker på kring söta små koalor. Och så Anders och Måns.
Jag har småskrattat mycket för mig själv idag. Jag har varit ensam, eftersom skolan har haft en förbankad temadag där man placeras i grupper där man inte känner någon alls. Vi har lekt lekar, dansat och sett på film. Dundertoppen!
Eftersom jag har varit tvungen att spendera dagen i total ensamhet eller med en hårdrockarfjolla från sjuan, så har jag helst velat vara ensam. Med min iPod. I ett hörn.
Och visst, jag såg väl ensammen ut. Jag såg väl ut som om jag senast pratade med min farmor för tre år sedan, för att ingen vill prata med mig. Jag såg väl ut som om jag inte kunde några sociala små knep, för att få till det där med att "prata" med folk. Och inte katten tror ni väl att jag är en sådan människa?

Svaret är: Jo, faktist. Jag är otrygg och blyg utan gänget jag umgås i. Jag lever på farlig mark. Andra människor är inte så som jag förväntar mig att människor ska vara. Dom är för coola.
Alldeles för coola. Det är faktist så att jag tycker dom utstötta är mycket trevligare än dom coola.
Men just idag var även dom utstötta för coola för mig.
Idag har jag i ensamhet spenderat tid på att småskratta åt Anders och Måns. Åt saker dom har gjort.

Vad jag måste sett fjantig ut, som helt plötsligt började fnissa för mig själv. När ingen pratat med mig på hela dagen. Jag tänkte på massa saker ur avsnitt 10, säsång 1. Rönnijuice.
Jag tänkte på megamycket saker som har med Anders och Måns att göra. Jag tänkte på "Ja, och det kan man ju inte göra med ett franskbröd", jag tänkte på när Anders stänger av musiken till "Rö-ööönnijuice, röönnijuice, rönnijuice" och Måns står alldeles för sig själv och sjunger och smådiggar.

Vad jag är störd i huvudet. Vad jag nog anses vara störd. Vilken psykopat jag är. Skratta för mig själv och stänga ute världen med en iPod. Ensam. Otrygg. Med en uppfattning om att resterande del av världen utanför korridoren med mitt gäng, såsom min vardag brukar se ut, den är otrygg. Människorna är farliga saker, som är helt oacceptabla att prata med. Det går inte. Dom har ingen humor.

Så jag, Månen, psykopaten himself, tillbringade denna dag i ensamhet. Och inte heller var han vidare stolt över det.
Antingen är det jag som är riktigt socialt handikappad och efterbliven, eller så är det världen.
Vad vet jag? Jag är bara en Måne.

/Månen.