Jag väntade med att skriva detta inlägg tills nu. För nu är klockan nästa dag. Jag har nämligen redan skrivit ett inlägg igår.
Och två inlägg per dag blir då allt för mycket läsning för era trötta ögon, antar jag!

Nu ska jag berätta om ett band som kommer regera skivmarknaden om några få månader. Om det nu kommer finnas någon skivmarknad att regera, då alla laddar ned allting nu för tiden.
Men, låt oss säga att dom kommer regera funken i Sverige om några få månader.
Bandets namn är Rostbrun Chili Con Carne!
Råmaffig funk där Josef Ljungströms röst febrilt sjunger "I wanna funk you" kompat av en bas spelad av självaste Woodpig himself (http://woodpig.bloggagratis.se). Även kallad Oskar Nyström.
Takten bestämdes denna afton av en blott okänd trummis, som idag vikarierat för den världsberömde Martin Thyberg (Årets snällis/snällo? år 2006, tror jag det var).

Denna afton var en helt ny stil på bandet. Bongotrummorna hade sumpats, endast bas som stränginstrument, vilket gjorde ett otroligt funkigt sound och trummorna var som ett maratonlopp. Trumpinnarna gick som en aborre jagad av en vithaj med jetpack över dom spända hinnorna på trumman. Detta, kominerat med Josefs vilda show där det ingick shorts, pannband och t-shirt, skuttanden över ett golv så lackat att man skulle kunna tro att det vore självaste kungen (Karl XVI Gustaf Bernadotte) hade lackat det.
Om nu han är bra på att lacka golv, det vill säga.

Om ni nu undrar vart jag sett detta band, så kan jag svara som såhär: Ung kultur möts.
Ni måste se dom, och ni gubbar som läser denna blogg, ni måste ge dessa guldgossar skivkontrakt. Det är en större tragedi än om en psykopat skulle bestämma sig för att rida på älgar och manipulerar deras hjärnor till att slå sönder alla livsmedelsaffärer i Sverige, än om ni inte skulle ge dessa små underbara funkiga gossar skivkontrakt.

För övrigt så har jag hela bandets autografer på en otroligt tillsnitsad orange tavla, som dom givit mig. En tavla där alla bandmedlemmar (vikarien, inte Martin-guden) målats av. Vem konstnären i bandet är, som målat tavlan har jag ingen aning. Men nu hänger den snyggt på min svarta vägg i mitt rum. Där delar den plats med en stor svartvit affisch av The Strokes, en tavla på en tjock gubbe som dricker öl (även denna svartvit) och en älgskylt (denna röd, gul och svart. I reflexmaterial. Av äkta vara, välsnodd från Sveriges motorvägssystem någonstans).

Där platsar den, och jag gav inte mer än noll svenska riksdaler för att få den. Dessa bandmedlemmar är ena hyvens karlakarlar.
Funk on!

PS: UKM var jättetrevligt, jag har bjudit en främling på Burger King-Kids Meal. Då fick man festliga hattar.
Och inte bjöd jag pôjkvaskern för att jag tyckte att: Oj, vad rik jag är, utan för att jag ändå hade kuponger till det. Jag köpte en Whopper och fick en Kids meal på köpet.
Så nu har jag jättemånga vänner.
Leksak fick jag också. Den skrev jag autograf på och gav iväg till en flicka. En söt Snobben som åker motorcykel var det jag gav bort.

Rostbrun Chili Con Carne var bästa bandet. Annars var det bara en störd hip hopar-fjolla som skrek EMO-saker. Han var så ful att jag spydde. Ungefär. Inombords dog jag, för att han var så mullig, så tjock, så ful, så hip hopare.
Med byxor till golvet.
En ren och skär fjant.

Där fanns även äckliga småbarn som jag önskade kunde dö under en lastbil på väg mot Kiruna, så att barnen fastnade på motorhuven och transporterades till Kiruna. Där kunde dom få dö ännu mer av kylan.
Så önskade jag. Ett av småbarnen dödade mina testiklar genom att köra en stålpinne från ett fotbollsspel i 150 km/h rakt in i skrevet på mig. Då påpekade jag på riktigt att han kunde få självdö under en lastbilskofångare. Och så klappade jag honom på huvudet och sa: FÖRSVINN!
Då gjorde han det.

Annars har jag även skejtat, och det gick väl lite sådär. Jag ramlade lite. Lite ganska mycket.

/Månen.