Jag har fått trubbel i mitt liv. Inte ett så litet problem heller.
Jag är arg på mig själv. Det går inte bra för mig i mitt liv längre. Jag har helt plötsligt tappat motoriken när det gäller att skära ost med osthyvel. Det blir bara ostklumpar och gropar som fastnar på hyveln. Eller en ostskiva med hål i, och då beror det inte på att det redan är hål i osten, utan för att jag hyvlar konstigt.
Det är konstigt, för just hyvla ost har jag varit expert på hela mitt liv. Jag har till och med kunnat skiva ut passande ostskivor till kavring, och det betyder att man måste göra ostskivan rund!

Men just denna vecka har jag tappar allt jag någonsin lärt mig inom ost-skivar-branschen.
Jag kan inte skära en enda jävla ostskiva ordentligt. Så den hönökaka jag stoppade i mig nu till frukost hade jag smör och små ostklumpar på.
Inga ostskivor, nej inte det inte. Trots mitt fasta oshyvelsgrepp, mitt cyberspacade ögonmått för tjocklek på en normalstor ostskiva och min 15 år långa examen på ostskiveri har jag denna vecka glömt bort allt som någonsin har haft med att hyvla ost att göra.

Förstår ni vilket problem det är? När man kanske tvingas lägga kålrot på mackan för att man inte kan skiva ost ordentligt!
Kålrot är inte alls lika gott som vad ost är! Inte på macka!
Osten står bara där och är gul och ler snopet åt mig när jag inser mina misslyckanden. Den vägrar ge ifrån sig annat än klumpar och hål!

Jäkla ostfanskap, jag ska strypa nästa ost jag ser. Till döds!

/Månen.

PS: För övrigt är jag väldigt glad för att 100% tycker som jag i min omröstning! Ingen har röstat någonting annat än att The Strokes är det grymmaste bandet i världen!
Vad jag är glad. Vad alla människor är bra! Alla tycker som mig!