Petter traskade iväg från frukosten. Han var bitter. Petter var besviken på Agda, som denna dag lagat omelett med grönsaker till frukost.
Petter låste in sig på toaletten och tog tre alvedon. Han trodde nämligen att man behövde en alvedon för varje kroppsdel man har ont i. Just idag hade Petter ont i knäskålen, armhålan och bukspottskörteln.
Efter en halvtimma på toaletten, med frenetiskt Bamse-läsande stod han inte ut mer med bamse och alla hans glada vänner.
Han var alldeles för butter för att se någon annan glad. Och inte spelade det någon roll om den glada var tecknad eller inte.

Bittert går Petter ut från toaletten och sätter sig på en pall. Denna pall har endast tre ben, så både Petter och pallen välter.
Petter svär. Sedan reser sig Petter upp och käkar fyra torra knäckebröd som han hittat i paraplystället.
Han är för arg för att beställa fyra ostskivor från Tradera.
Efter dom fyra påläggslösa, torra knäckebröden smeker han sin mätta mage och bestämmer sig för att baka lussekatter som en liten förlåtpresent till Agda. Hon gjorde ju trots allt frukost, även om nu grönsaksomelett är det värsta Petter vet.

Så där står Petter. Han har en degkavel i handen och ett rosa förkläde med Hello Kitty-figurer på. Det är egentligen Petters barnbarn Inga-Lills förkläde. Men hon hade glömt det hemma hos Petter, när Agda hade haft bakardag med alla barnbarnen i syskonskaran (Inga-Lill, Claes-Magnus och Tom-Roger).

Petter tar upp dom ingridienserna han tror ingår i lussekatter. Däribland ingår rosmarin, grillkrydda, fem paket jäst och Frostis-flingor.
Och självklart även vetemjöl, vatten och socker. Lite vett har minsann Petter i skallen!
Petter har inget recept, så han gör allt ifrån skallen.
Han blandar ihop allt, formar degklumparna som bildats till lussekatter och lägger in en plåt lussekatter i microvågsugnen på högsta värme. 30 minuter ställer han timern på, sedan går han iväg och berättar om förlåtpresenten för Agda.

Agda är skeptisk, eftersom senaste gången Petter var i ett kök försökte han stoppa in katten i luftkonditioneringen.
Petter hade skyllt på att katten behövde frisk luft.
Men varför katten var indränkt i aprikosmarmelad, det kunde han inte förklara.

Agda har rätt till att vara skeptisk. När båda traskar in i köket bemöts dom av en fyra kubikmeter tjock, brinnande degklump.
-Det var inte jag, gnäller Petter.
Agda tror honom inte. Agda går iväg, ringer brandkåren och hyperventilerar.Det borde hon inte göra när det ligger tät brandrök i hela huset, tänker Petter.
Till slut svimmar Agda, så Petters teori stämde. Man ska inte andas fort i tät brandrök.

Petter släpar ut tanten och placerar henne på en pulka. Sedan traskar han iväg till Lidl och köper brattwurst, att småtugga på i all tragedi.
När han kommer tillbaka är huset släckt, och på pulkan ligger en lapp.
På den står det:
Petter! Din jubelidiot, jag vägrar leva med dig!
/Agda

Petter gråter, snyftar och hostar, och det slutar med att han hostar upp löständerna i näsborrarna.
Petter får andningsproblem och lägger sig på marken. Han kollar upp mot januarisolen.
Sedan lägger han huvudet på sned och blickar i sydlig riktning mot Italien.
Han försöker se Italien, men misslyckas.
Det är för långt bort från Grums, där det då är Petter bor.

När Petter upptäcker sitt misslyckande låtsas han att den stora betongbyggnaden som tillhör ICA är Italien.
Där finns en färgglad skylt med ett extraerbjudande på pasta. Man får köpa 14 kilo pasta för bara 121,90 kronor!
Petter tänker på vad mycket pastakalas han kan anordna för 14 kilo pasta, så han reser sig från marken och ger sig iväg mot en kundvagn, någon slarvig grumsbo glömt på parkeringsplatsen.
När han kommer fram till kundvagnen placerar han ena foten på en stålpinne och den andra sparkar han glatt i backen.
Han använder den som sparkcykel fram till ICAs entrédörrar, där dumpar han vagnen och mumlar:
-Stanna där du är, och rör dig inte ur fläcken, din tölpiga kundvagn!
Kundvagnen lyder, så Petter traskar in i affären.

Väl inne letar han efter pasta, men Petter är inte van vid livsmedelsaffärer, så han går vilse på djurbefodringsavdelningen. Nu när han ändå är här lägger han 5 säckar kaninfoder i varukorgen.
Sedan frågar Petter om vägen till pastan, och en vänlig pojke berättar vägen. Pojken berättar även att han är sju år gammal, och att han vill ha godis.
Petter ger grabben en hundring att köpa godis för, som tack.

Pojken går iväg, samtidigt som Petter iakttar honom noggrant från pastaavdelningen.
Pojken köper glass istället för godis.
Detta tycker verkligen inte Petter om. Pojken hade nämligen sagt att det var godis han skulle köpa, så nu har ju pojken ljugit Petter rakt upp i ansiktet.

Petter lämnar pastaavdelningen, nu är han riktigt förbannad. Petter går fram till pojken och ger honom en ordentlig snyting.
Pojken börjar blöda näsblod och gråta. Reaktionen det väcker hos pojken och folket runt omkring, hade inte Petter räknat med.
Folk runt omkring ringer polisen, folk skriker hemska saker och folks starka avsky mot Petter syns så väl. Så Petter springer iväg utan att betala för kaninfodret.
Pasta har han ännu inte hunnit lägga i varukorgen.
Petter passerar kundvagnen i all hast. Han klappar den på handtaget, sedan viskar han:
Förlåt, käre vän. Det var inte meningen att svika dig!

Sedan springer Petter. Fort som attan springer han. Han springer hem till sitt nedbrunna hus, spottar i marken och lägger ned sin favoritmedicin i fickan. Alvedon.
Sedan börjas det höras sirener. Panikartat sätter han sig i bilen och trampar gasen i bott.
Bilen kör så det ryker i vägbanan.
210 kilometer i timmen, med en rostig Amazon, det är inga dåliga grejer det!
Petter har nämligen satt in turbomanicker och trimmat sin kära Amazon till max.

Efter ett tag, på riksväg 61 viker han av för att plocka svamp. Han hinner plocka 2 frostbitna kantareller, innan han hör sirenerna igen. Polisbilarna är cirka 150 meter bort.
Petter sätter sig i bilen igen, trampar gasen i ännu mer bott än förut och kör i en obeskrivligt hög fart för att vara en Amazon. Nu kör han så fort att han inte hinner med att se på vägen.
Och det var ju tråkigt, för just nu har några tågbommar placerat sig så dåligt att dom ska vara nedfällda precis när Petter ska passera dom.
Petter märker ingenting. Men det gör bilen. Den protesterar med ett motorstopp, men tajmar det aningen olämpligt.
Bilen har placerat sig mitt på rälsen.
Petter har tappat uppfattningen om vad som händer just för tillfället.
Då hör han högljudda tutanden. Han kollar åt höger, och där kommer ett lok med elva tillhörande vagnar, farande i ilande hög fart.
Petter ber till gud, till Äppelpojken och till sin meningslösa, senila gamle mor.
Och sedan blir det en kollision så stor att ljuden från en blåval som gör magplask från tian bara är som att tappa en pez-automat på lilltån i jämförelse med detta.

Petter vaknar upp efter cirka 3 timmar. Han ligger nu på sjukhus. Han beställer mat, tackar gud och suckar förnöjt med sitt råfestliga liv.
Han har glömt bort att han förmodligen kommer få sitta i fängelse för det lilla otyg han råkade utföra.

SLUT!

/Månen.