Kära bloggläsare. Om ni tror att jag har lämnat er, så kan jag svara: Nej, det skulle jag inte göra utan att först skriva självmordsblogg.
Självmordsbrevet och självmordsbloggen kommer inte vara samma sak, för i självmordsbrevet ska jag skriva personliga saker, som till exempel att farmor är den kvinna som alltid kommer ha störst plats i mitt hjärta, även om jag hittar en drömjänta.
Massor av mer saker som är personliga, tänker jag skriva, som till exempel att jag inte är homosexuell och farfar ska få veta att jag inte satsar på att bli rikast i världen, eftersom det är det han tror jag vill.

Visst, det skulle vara fint att vara rik. Men jag vill inte bli en skrivbords-snubbe som stressar inför chefen, för att sedan nå toppen och sälja färska livsmedelsvaror till någon rik oljeshejk.
Jag vill bara bli brandman, satsa stenhårt på drömyrket och skita i vad allt med entreprenörer, ingenjörer och Volvo-chefer heter.
Farfar, jag behöver inte bli stenrik. Jag behöver bara ha så att jag lan försörja mig, dig och farmor resten av livet.

Hoppas jag blir den där brandmannen, nu då. För det vore ju ledsamt om jag råkade hitta ett rakblad och råkade skära sönder handlederna om bara någon vecka.
Eller om jag skulle binda fast en tå i ett broräcke och en älgkalv i min tumme, sedan hoppa från bron, så att tån slets loss och själv drunknade jag för att en satans älgkalv drog ned mig i vattnet.
För älgar är inte experter på att simma, förutom en älg. Jag tror den älgen lyckats simma till Danmark, om jag inte har fel. Eller var det Kanada? Nej, för från Kanada har jag köpt en älgkeps.
Med horn på. Och om man skryter med älgkepsar i Kanada, då måste väl dom för fasen ha älgar där?

Fast är kanadensare att lita på, det är frågan?

Oj. Just det. Några kanske vill veta vart jag varit. Alltså, ni som inte redan vet, kanske vill veta?
Så här är det: Jag har varit i Dalarna, landskapet med dom fantastiska fjällen och den underbara skogen där det ibland kan gömma sig renar och älgar och mullvadar.
Idre, närmare bestämt. Där har jag åkt skidor, badat i snö, frusit, badat bastu, åkt längdskidor utan tröja och köpt kalaspuffar för att fräscha till mitt urin lite grann.
Urinet luktar nämligen kalaspuffar då, eller som jag säger. Partypuffs.
Partyt blir först när man pissar. Då blir det kalas och man får människor överallt som flockas med att få lukta på lite partypuff-urin.
Synd att jag pissade i snö, bara. Då försvann lukten ganska mycket. Det är bättre i ett helt luktneutraliserat badrum, där man bara kan få njuta av aromerna utan att en massa snö förstör allting.

När jag åkte längdskidor utan tröja så åkte jag runt en mil. Vi betade snö på många ställen, och föreställde oss att vi var kossor. Fast dom äter inte snö, men gräs.
Men vi betade och var utan tröjor, så liknelsen med kossor är ganska bra, för kossor har inte tröjor. Inte så vitt jag vet i alla fall.
Och vitt, det är ju snö. Men inte om man häller Fanta på. Efter att man ätit den snön kan man skryta om att man ätit gul snö.

Jaja, längdturen var underbar. Det var mest kalasigt när hittade sot. Då log jag.
Och så tänkte jag skämtet: Nu blev det svart på vitt.
För sotet var svart, snön var vit. Så det blev att jag småskrattade lite för mig själv, för vilken komiker jag var.
Dock var skämtet för dåligt för att förklara för Flippan. Så någon pangkomiker var jag då inte!
Skämtet var jättetråkigt, och det var onödigt att det poppade upp i min skalle. Helt enormt jättetråkigt, det borde ha dykt upp i någon tråkig människas skalle, typ hon den där komikern som är med i Parlamentet. Programmet alltså.
Pia någonting heter hon.

Det var alltså min Idre-resa. Jag har för övrigt också åkt backen Chocken. Då fick jag värsta chocken (ordvits). För nej, det fick jag inte. Bara första gången, då jag bara gled ned för hela backen.
Dom andra två var jag bara glad för att jag fick inandas skön fjälluft. Det var ungefär som Milkos messmör. Fjällbrynt heter det. (Milko är Värmlands ledande mejeri-företag).
Och så har jag flugit ungefär massvis av meter i ett svart hopp, farligt hopp alltså. Ett hopp som inte är för nybörjare.
Är jag inte galen, så säg? Men jag tror på hoppet (ordvits).

Dagens ordspråk: Den som inte har något vettigt för sig, kan lika gärna samla in ved inför vintern.

/Månen.

Någon dag ska jag förklara krig med min ärkefiende, och om ärkefienden inte blir kastad till lejonen eller att hans hår brinner upp inom ett år, då ska jag själv kasta mig till lejonen.
I takt av The Libertines, ska jag dansa fram och få min arm upptuggad.
Sedan ska lejonen få göra vad dom än vill, dom kan få slita min nya, fina cykel i stycken.
Jag kommer inte längre behöva bry mig, för antagligen har jag fullt upp med att bandagera min, låt oss säga högerarm.
Men om dom börjar med att slita sönder min affisch på The Strokes, då ska dom få så mycket stryk som det möjligen går att få med en vänsterarm, två fötter och en stump blodig högeraxel.

För då blir jag arg, det vet ni, kamrater som kastat en tennisboll på min fina affisch!
Ni två, ska jag nämna namn, kanske? Ja, det gör jag. Så att ni för evigt ska stå i skammens hörn, med dumstrut och hela paketet.
Tranan och Jocke! Minns ni, hur arg jag blev? Jag gjorde ninjasparkar över hela rummet, bara för att krossa era pannben.
Dock är jag en dålig karateutövare så det handlade om att jag var den som fick mest stryk.
I lår, rumpa, svanskota och saker. Tur att jag inte bröt någonting, för då hade jag kunnat stämma er. Ni provocerade mig.

Kanske blev det så för att jag inte gått i kyrkan sedan jag konfirmerade mig?
Nej, så är det inte. För det finns ingen gud, förutom Över-Fisko. Och han behöver minsann inga mesiga kyrkor.
Över-Fisko klarar sig på egen hand, utan att han behöver hjälpande fjantiga händer, som ber, dansar och bränner lik.
Inga ritualer alltså. Jag har aldrig förstått mig på ritualer. Till exempel vodoo.
Om det funkade vore det ju genialt, då skulle jag ju kunna skada eller slakta min ärkefiende på det viset.
Men, för er som tror på sådant, så kan jag avslöja: Det finns ingenting mystiskt, gudomligt och magiskt, förutom Farmor, Över-Fisko och kött, potatis, brunsås och lingonsylt. Såklart tillagad av Farmor.
Förresten tror jag inte på att begravningar funkar heller. Det är bara påhitt.

Så jag behöver inte gå i kyrkan. För det som kallas gud är bara ett litet påhitt.
Det enda bra med kyrkor är att dom lånar ut rullstol och att man kan ha tur och få ringa i kyrkklockan. Sent på natten.
Och kyrkkaffe och mysiga pensionärer. Kyrkkaffet ska helst vara våfflor, då är det godast. Med grädde, och om Månen själv får välja så blir det blåbärssylt.
Nu återgår jag till rullstolar. Jag vet inte om alla kyrkor lånar ut rullstolar, men Grava gör det i alla fall.
Och man kan inte sno deras rullstol, för det är grusgångar fram till kyrkan. Grus som rullar undan när man ska sätta hjulen i backen, så antagligen sitter man lite fast, välter eller så funkar det finfint att sno den.

Jag snor självklart inte rullstolar. Jag stegrar bara med dom tills dom går sönder.
Då placerar jag en senil åldring i den, sedan drar jag från stan. Kyrk-folket får göra vad katten dom vill med den virriga tanten.

Hur kan man tro på någonting man aldrig sett? Mesigt! Gud är lite fjantig. Han borde vara lite mer realistisk för att få folk att tro på honom.
Han tror väl inte folk ska tro på sagor, om dom inte får bevis?

Dagens visomsord: Att tro på gud är som att äta rå selleri med rödbettor och okokt spagetti.
Grönsaker hela vägen, fullkornigt och torrt. Inte gott, alltså.

/Månen.

Jag har länge funderat på detta. Väldigt länge. Helt ofattbart länge.
Det har korsat mina tankebanor lite var som helst. Ibland tänker jag på det när jag ska sova, och då får jag sömnproblem så det ryker om det.
Som tur är har jag ingen brandvarnare i mitt rum, för då skulle jag väcka hela familjen med falskalarm (här var det ett extremt roligt skämt, så jag skulle uppskatta om du skrattade).
Ja ja, sömnproblem hit och skämt dit, nu var det tanken som upptar min tankeförmåga något så enormt jag skulle syfta in mig på.

Kan Grand Danoas para sig med Chihuahuas? Och hur ser deras barn ut då?
Det är den tanken som stör mina sömnvanor något så in i norden. Jag somnar ofta inte fören vid 03.00, ungefär. För jag försöker tänka fram en sådan hund, hur den ser ut och så.

Dessutom måste det bli fel vid födseln också. Tänk er själva en Grand Danoa (om ni nu vet vad det är, men ta det lugnt, jag förklarar senare) föder en liten chihuahua-blandning. Vad mycket ungen måste falla, innan den når marken. Då kanske den bryter ben, och får sitta i rullstol. Då blir den ännu mer underlig än den hund jag får fram i min skalle. En underligt liten hund med skitstort huvud och hängiga öron, så är det jag föreställer mig den.
Om den dessutom sitter i rullstol blir den nog antagligen mobbad när den börjar mellanstadiet.

Men nu finns det även ett annat problem som kan inträffa. Om det skulle vara så att chihuahuan är honan, då blir det lite problematiskt om valpen den föder är fyra gånger större än vad själva hunden är.
Aj, säger jag bara. Då spricker nog hela hundskrället, så kanske det är mamman som blir mobbad för sitt konstiga utseende, och inte valpen.
Tur, för i vuxenvärlden existerar inte mobbning, hur ful man än är.

Jaja, allt som har med blandrasen chihuahua och Grand Danoa är helmysko. Om jag fick ett svar på detta problemväckande lilla missfoster, om det nu finns såna här hund-grej-missfoster, så ge mig det svaret.
Jag vill inte fortsätta vara sömnlös.

En annan sak som gör mig sömnlös är att folk kan tycka Lilla Al Fadji är roligt. Jag hatar den lesbande lilla invandraren, som skapar komik på så låg nivå att man hellre käkar grus och ost i fem år, än beskådar den lilla fjantiga turkens nuna och hans helfestliga skämt om "Nurrland".
Samt hans helt groteskt dåliga uppförande och hans dåliga anpassningsförmåga. Det är så att man blir Sverigedemokrat när man tänker på hur råkasst det programmet är.
Ut med amatörkomikern, lämna tittartid åt Anders och Måns.
Anders och Måns, som jag förresten gjort en tipspromenad om, tillsammans med min käre vän Tranan (även kallad Flippan).

12 frågor, bara om Anders och Måns. Det är trevliga saker, det.

För övrigt, om någon undrar vad jag gjort idag har jag sponsrat porrbranchen med min sexiga överkropp.
Det gick bra. Men jag fick jordgubbsvin i håret. Vinet var utan alkohol, för dom som vill veta.

I alla fall är det det snuskigaste jag gjort, och jag tänker aldrig göra om det. Jag visade min överkropp framför en kamera, för att dom ska göra en reklamkampanj mot att man inte ska langa sprit till ungdomar.
Undrar bara vad sjutton min översexiga överkropp har med anti-lagning att göra.
Dom kanske bara ville ha mysiga foton att hänga på väggen, och därför valde dom just mig?
Hoppas bara jag inte finner mitt ansikte på någon äcklig porrsida nu, typ Bilddagboken. Det vore ju allt för tragiskt. Då var det inte värt att snurra en tröja över huvudet och göra råheta moves på ett bord, samtidigt som jag dansade i takt med "Barbiegirl".

För att summera porrbilderna: Jag har låtsas att jag varit full, gjort bort mig, blottat mina pojkbröstvårtor (jag är alltså en pojke, för dom som inte förstått det. Så att ni inte tror jag går och slänger runt med mina flick-bröstvårtor framför kamera) och tvingats dricka ej alkoholhaltigt jordgubbsvin.
Och tvingats umgås med en pojke som inte har snygg frisyr. Simon, heter han.

Allt för att skapa bra arrangerade bilder. Lägg märke till arrangerade! Av en riktig fotograg, utan licens.
Jag har alltså inte gjort det med flit, och inte gratis heller. Jag fick en pizza för besväret.

Dagens visdomsord: Att värma fryst kyckling i brödrost är som att slänga finporslin i verandan.
Kycklingen blir skitkall i mitten och får svarta sträck på sig. Äckligt!

/Månen.

PS: En Grand Danoa är världens största hundras, en chihuahua är den minsta.

Någon i denna hip hop-generation som hört Harry Brandelius?
Någon som avgudar honom?
Någon som tycker att hans låtar är genialiska.
Såsom jag tycker, alltså. Han bevisar att det går att göra svängiga dragspelslåtar som handlar om sjömän och kärlek. Och det otroligaste av allt - för sjuttio år sedan!

Texter behöver inte innehålla snusk, och låtarna behöver inte innehålla techno-synth som går i hundrafyrtio, en mörk och biffig människa som upprepade gånger brölar i mikrofonen (så kallad beatbox) och något fräsigt klickljud, som för övrigt låter som om man kör över en fågelnäbb upprepade gånger.
Det räcker med Harry Brandelius sångröst och ett dragspel som kompenserar rösten.
För att visa vilket geni han är, så skriver jag ned lite ur låten "Salta tåren".

Du ska torka salta tåren lilla vän, den som på lilla kinden rinner klar och kallsam, och ta det lugnt i alla fallsam.

Poesi. Harry Brandelius. Geni.

Låt mig nu komma till en annan sak. Jag hade storgräl med min bror idag, för jag försökte uppfostra honom. Han slog med en tidning överallt i huset. Mest skällde jag ut honom för att jag försökte sova.
Men, bråket ledde från aggresivt betéende till stordebatt om politik, där min bror förklarade många gånger för mig att jag är kommunist. Vilket jag inte är, tror jag.
Då sa jag att han hade lika mycket hjärnceller som vad dinosaurier finns.
Då trodde min bror sa att jag var lika smart som en dinousaurie. Då påminnde jag honom om att dinosaurier är utdöda, likväl min brors hjärnceller.

Sedan började jag prata på om att jag blivit hes för att han tvingat mig skrika på honom. Då krävde jag ersättning i pantburkar, 50 stycken, för att vara helt korrekt. På tre dagar skulle han fixa fram det.
Då sa han att jag skulle ge honom 50 ölburkar så kanske jag skulle få panten.
Jag gissar på att min bror skulle vara dyngpackad, om han ska klämma i sig 50 ölburkar på tre dagar. Men det är bara bra, antar jag.
Då får jag tillfälle att panta burkar, medan han är medvetslös. Jag får ju trots allt utnyttja den pant jag bara kanske skulle få.

Låt mig nu hålla käften. Jag börjar bli dålig, för det har en som undertecknat med falskt namn kommenterat. Mona Sahlin, närmare bestämt.

Dagens visdomsord: Om du spelar fotboll blir du smidig, du får muskler och bollsinne.
Synd att jag slutade.

/Månen.

Bryr sig någon om Engla egentligen? Såklart tycker ni att det är hemskt att något sådant kan inträffa. Men innerst inne, ni bryr er inte ett piss om flickan.
Ni har aldrig träffat henne. Hur kommer det sig då att 80% av kontaktlistan är täckt av rosor?
Ni vill stilla era egon. Ni vill få bättre självkänsla. Eller, egentligen beror det inte ens på det. Ni vill att folk ska tro att ni är underbara människor, som "bryr" sig om denna rara lilla flicka som precis skulle gå igenom det pubertala stadiet.
Men, det missade hon.

Det är verkligen inte flickan Engla jag är arg på. Det är alla ni som söker uppmärksamhet, ni som tror att ni hanterar det där med sympati något så galant. Det är inte ni som hanterar det där med sympati. Ni är istället dom som har allt för egoistiska sinnen, som måste stillas med ett bättre samvete. Ni följer flocken, men i ärlighetens namn. Hur kan flickan bli återupplivad, och hur i hellskotta blir brottet ogjort av en oskyldig ros? Dessutom en ros som är virtuell. Som bara existerar på Msn.

Ni kan inte väcka dom döda med några rosor gjorda av ett hundratal pixlar.

Nu har jag bestämt mig för detta:

Jag ska ta och bli mördad, så att jag också får massa fjortisfanskap att börja tro att dom är perfekta människor, så att dom kan stilla sina egostiska samveten, dom kommer inte bry sig ett piss om mig, utan bara stärka sin självkänsla och få alla att tro att personen då är världens underbaraste människa som "bryr" sig om den som mördats!

Underbart, inte sant? Jag kommer bli "hyllad", dock dessvärre av uppmärksamhetssökande fjortonåringar som bara är såå rara, så söta, så oskuldsfulla. Så hatiskt, äckligt egostiska!

Följ inte strömmen. Det kan ses som en hyllning, men det är inte mer än något fjantigt symboliskt påhitt.
Inte mordet, för nej, det är verkligen hemstk. Jag bryr mig inte om Engla, utan faktist bryr jag mig hundra gånger mer om brottet.
Mord och död, det är alltid hemskt.
Men flera miljoner dör och mördas varje dag. Så varför är denna flicka så speciell?

Låt mig slutligen komma till detta. Hennes släkt och vänner har du antagligen inte på kontaktlistan, så hur hedrar du dom? Och hur hedrar vi en död flicka som aldrig, utan tvekan kommer kunna uppfatta att alla rosor är till för just henne?
Hon är död, om ingen märkt det..

Ja, visst. Kalla mig känslokall.
För jag skrev detta inlägget mest för att bli hatad.

/Månen.

Enligt en tysk källa har jag en tvilling i landet där dom uttalar "R" fel och dom har en bokstav där någon icke språkkunnig ritat ett Ö fel och börjat uttala det som "Y". Bokstaven heter "Ü". Ü som i über och üxa.
Yxa, alltså.
Ja ja, landet där jag tydligen har en tvillingbror heter Tyskland. Där ska det finnas någon som är i princip identisk med mig. Vilket är aningen fräsigt.

Grabben ska tydligen heta Stephen, om jag inte minns fel. Den tyska källan är egentligen en Småländsk källa som har hemlig identitet som tysk, precis just nu. Hon är nämligen på semester där.
Med en konfirmationsgrupp. Mer källor än så, om min tvillingbror, det har jag inte.
Eller, om någon professor nu smygklonat mig när jag var 12 år. Det vet jag inte.
Jag vet inte ens om han verkligen är lik mig. Jag har bara en enda källa att förlita mig på.
Så jag får hoppas på att det är värt att bege mig mot Tyskland för att leta upp min tvillingbror, annars har jag köpt denna Tysklands-biljett förgäves.

Tyskland, The Moon is gonna arrive to your country! Någon dag, då jäklar Tyskland! Och tyska tvillingbror, då ska här talas minnen!
Både tyska minnen, svenska minnen och minnen från rymden. "Brorsan" ska få tala ut om hur hemskt det måste vara att dela land med Tokio Hotel, så ska jag berätta hur hemskt det är att dela land med Basehunter.
Vilka tider vi kommer ha, "Brorsan"!

För jag kommer göra allting för att hitta tvillingen. Jag kommer ta reda på allting om detta fascinerande mirakel.
Jag vet förresten en sak till om honom. Han ska tydligen vara ett år äldre än mig, enligt min hemliga källa som tillfälligt är invånare i Tyskland. Mer än så vet jag inte.

Förresten skojar jag om att jag redan köpt tågbiljett. Men den tyska snubben skall bankemig finnas, om jag så ska behöva spränga en flock med hitkommande flyttfåglar i luften.
Jag, Månen himself har en TYSK TVILLING!
Varför, käre mor och far, har ni aldrig avslöjat det? Eller är det kanske jag som blivit importerad från Tyskland, och inte han som exporterats till Tyskland?

Screw this shit I've learned about DNA, tysktvillingen är nog ändå polare med mig utan att han vet om det.
Även om han inte har exakt den DNA-kedja som jag har.
Men han måste ha en förbankat lik sådan!

När man tänker på Tyskland, då tänker man ofta på mullvadar, fjärilar och varningar.
För det är dom orden jag kan på tyska. Och så kan jag räkna till tolv. Och lite mer småsaker. Låt mig rabbla upp sakerna jag kan i en mening.
Achtung, das maulwurf/schmetterling, mein führer ei dswai drie für funf sex sieben acht noin tsen elf schwulf, elk-schlange.

Det betyder alltså: Varning, en mullvad/fjäril, min ledare ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv, älg-orm.

Ungefär, verkligen på ett ungefär. Ungefär är jag lika säker på det, som jag ungefär är på hur man säger industrimaskinstillverkning baklänges. Ungefär.

Och nu när jag ändå spårat in på det där med älg-ormar kan jag ju berätta att jag fått en ny, fräsig herrcykel som man kan cykla ikapp polisbilar på väg till Skåre pizzeria för att haffa en turkisk maffialiga som inkasserar svarta pengar när dom säljer insmugglad julmust på sommaren med. Så snabb är den! Alltså går den i överljudsfart!
Den är svart, för övrigt. Allt i mitt liv är svart. Som en huggorm, fast svartare.

Dock är jag rädd att ramla med cykeln. Så jag ska nog vaddera den med min madrass. Och tejpa med silkeslen silvertejp. Och sätta cykelhjälm på framlyktan.
Jag är till och med så rädd om den att jag ställer in den i garaget efter använding. Och jag vägrar använda den när det regnar.
Jag vill nämligen inte att min ögonsten ska bli smutsig. Så jag låter bara dom som betalar 200 spänn nudda i den.

För så är det när man köper herrcykel för första gången. Man blir rebellisk och cyklar omkring i C-gäng, knuffar på barn, dricker sockerdricka direkt ur flaskan och säger farliga svordomar till åldringar, som till exempel:
Fank off, lady, du är så nedrans dum som inte låter mig köra över din kristna katt med min cykel!
Fegis!

Och så cyklar man iväg. Sedan så kanske man ramlar med sin jättenya, sprillans nya, helt absolut nytillverkade cykel köpt på COOP forum.
Då blir det ungefär som detta citatet taget från The Libertines låt You can't stand me now:
the boy kicked out at the world, the world kicked back a lot fucking harder now.
"Sparken" är alltså ett dåligt uppförande. Världen ger tillbaka genom att låta pojken ramla.

Nu är ni säkert trötta på att läsa mig pladdra på som självaste jultomten när han ger julklappar till sina egna barn. Men så blir det lätt.
Jag pladdrar på när jag väl pladdrar på, och pladdrar på lite mindre när jag inte pladdrar på.
Logik, alltså!

Låt mig åtminstonde presentera dagens visdomsord:
Om man inte har ett hjärta så tror jag inte man överlever länge till. Det blir lätt så när man har roligt! Vem vet nu vad dom där snorungarna hittar på med hjärtat, som dom snott under kirurgin som gick snett?
Jo, det är fastknutet högst upp på totempålen! Där ser man, vad barn kan vara lustiga, i sina indianlekar!
Även fast indianer är omogna.

/Månen.

Dödsstraff är inte ett sätt att straffa någon. Dödsstraff är egentligen bara bekvämt. Däremot, tortyr och att tvinga någon annan deklarera, det är sätt att straffa folk.
Jag förstår inte hur folk kan vara emot dödsstraff, faktist. Jag har aldrig insett det negativa i att dö.

Okej, omgivningen, den tar det väl ganska sorgligt, men skit i vad alla andra tänker nu. Tänk individuellt.
Tänk som så, att du faktist inte behövs. Du gör ingen nytta alls. Du är en meningslös människa bland flera miljarder andra.
Människor behövs inte. Det enda livet går ut på är att dö fräsigt, för att dö är coolt! Det ger en respekt, och någon annan anordnar kalas åt en!

Jag tror jag ska ta livet av mig. För att få den respekt jag vill ha! Det är säkert festligare än Skara sommarland!

För övrigt har jag fått spasmer-ryck i nacken. Häftiga spasmer-ryck. Jag tror jag får det för att jag tänker på ruskigheter, som till exempel barnen i H2. Särskolan på min skola alltså. Då får jag rysningar i nacken och gör ett ryck.  Jag ser ut som en häst som har en fluga i näsan, tror jag.
Ytterligare en anledning att dö!
Ett läskigt barn förstörde min matlust när jag åt Carte D'or på COOP forum idag (det var smakprov, jag hade inte med mig sked och käkade direkt ur frysdisken).
Han skakade fram och tillbaka, dräglandes i en fart av några kilometer i timmen kom han allt närmare och närmare.
Oförskämt! Jag åt glass! Ta hänsyn!

Det var egentligen assistenten som var hänsynslös. Hon körde honom allt närmare och närmare mig. Kan dom åtminstonde inte torka bort äckelpäckel som drägel, när dom visar upp "barnen" offentligt?

Oj. Vad jag tycker illa om saker. Men jag är säkert lika rädd för sådana barn som vad riktigt mörkrädda är för mörker. Det är sant! Jag är rädd som satan! Jag har förstått hur myter om monster har kunnat uppstå.

Hata mig! Anklaga mig som rasist! Jag kan ändå ta livet av mig och slippa allting!
Eller så kan du ju alltid döda mig själv? Oj, vad jag skakar! Höhö, langa hit pistolen bara så fixar jag det själv! Då slipper du skuldkänslorna efteråt. Här hade det passat bra med en smiley som blinkar med ena ögat. Men det har jag inte!
Döda mig! Oj, vad du straffar mig!

Det är inte ens fegt, det är bara rätt! Mer människor borde inte ha någon glädje över att leva!
Gör som jag, inse att livet är totalt meningslöst!

Dagens visdomsord: Män som inser allvaret i politik har ingen större uppfattning om hur man brer en macka oseriöst.

/Månen.

Jag har aldrig skjutit fåglar med luftgevär, för jag är en trevlig gosse.
Jag aktar mig gärna för utskällningar och lyder till mestadels min käre mor och far.
Jag har en gnutta moral i mig, faktist. Så skulle man kunna uttrycka det. Jag följer inte tonårsreglerna där det gäller att vara så odräglig som helst.

Till exempel är jag mer rädd för att krocka med en cyklist eller fotgängare, än en bil, ett flygplan eller en ubåt.
För jag är mer rädd för att få skäll och att behöva stå ut med det pinsamma att en gubbe skäller ut mig för att jag gjort en buckla i hans cykelhjälm.
När man krockar med någon på cykel, då dör man inte. Då får man bara stå ut med evig skam.

Cykel och fotgängarkrockar är bara individuella, och mycket, mycket pinsamma. Då får man snacka med personen, och han kanske är jättearg.
Om man blir påkörd av en bil så dör man eller så tycker bara gubben som sitter i bilen synd om en.
Då slipper man skäll, och istället får man medlidande och några skrapsår. Eller det härligaste av allt, man får så härliga skador att man avlider på fläcken.
Det vore mysigt! Och vad ledsen gubben/gumman som kört bilen måste vara!
Dom måste känna sig senila och aldrig mer våga köra bil. För så betér sig åldringar.

Dom låter en engångsförtéelse inträffa, och om den är negativa och om någon ligger svårt skadad skyller dom allt på sig själva.
Så vill dom göra allting dom kan för att gottgöra det, till exempel köpa glass åt den påkörde pojken.
Och glass är ju alltid gott!

Däremot, cykelkrasch så blir man bara ersättnigsskyldig. Bland annat kan det handla om ny stänkskärm, ny keps eller helt enkelt ny cykelhjälm. Ack, vilken skam!

Och vi alla vet ju att livet inte går ut på någonting, och att det är helt meningslöst att leva.
Man finns till, för att finnas till. Det finns ingen annan orsak. Man lever, utökar släkten, dör.
Det är livets mening, vi är inte skapta för att göra någonting stort. Det är det bara stora människor som är till för. Till exempel vetenskapsmän.
Och jag är alldeles för dum för att bli vetenskapsman.

Det enda vettiga jag kommit på någon gång, inom upptäckter och uppfinningar, det är att jag har kommit på orsaken till varför man får hål i strumpor. Man klipper tånaglarna lättare då.
Eller så kan man faktist ta av sig strumporna. Men det orkar man ju inte! För det är ganska slappt att bara klippa tånaglarna utan att ta av sig strumpor.

Jag har även gjort den råfräsiga uppfinningen som jag kallar "kall kudde".
Det vet vi ju att även Herkules Jonsson spekulerade kring, och han gjorde en annan modell. En modell som inte alls är lika bra som min uppfinning.
Tyvärr avslöjar jag inte min uppfinning. Den måste patenteras först!

Dagens visdomsord: Den som ramlar, den ramlar. Den som hoppar, den hoppar. Den som springer, den springer. Den som inte fiskar, den fiskar inte.

/Månen.