Detta meningslösa liv har börjat spåra ur. Min existens bör ifrågasättas, borde jag inte avlivas?
Allting vore lugnare utan någon ocool snubbe som verkar ha ADHD och är rädd för saker man inte bör vara rädd för. Till exempel dreggelbarn.

Sådär kan det låta om man är självmordsbenägen. Tur att jag bara är det lite grann.
Ungefär så mycket att jag inte orkar städa rummet.
Tur att jag inte är värre än så, för då kanske jag redan vore död, och det vore ju synd, för då skulle det inte skrivas något i denna bloggen.

Jag har två saker jag kan skryta om i mitt liv. Det ena är att jag brutit näsbenet på min far, så han började blöda näsblod så in i helvete.
Han har fortfarande sne näsa, vilket är praktiskt, för det bevisar incidenten som råkade inträffa när jag och farsan lekte actionhjältar efter att vi sett på TV, och vi låtsasbråkade och jag råkade få till en så underbar högerträff att näsbenet krossades som en eka i en båtkrock med en oljeplattform.
Den andra saken jag kan skryta om är mitt totalhäftiga ärr jag har på magen.
Det ger mig ungefär 9 statuspoäng.

Det vill ni såklart veta vart det kommer ifrån. Svaret är simpelt, och pinsamt.
Det är inte någon psykopat som knivhuggit mig i Stockholm, eller en haj med en vass linjal som framtand, som bitit ett rakt sträck mitt i magen.
Det är så tråkigt som att jag skulle häva mig ned från en stupränna som hängde i ett tak.

Stuprännan hängde i krokar, och olyckligtvis fastnade en i magen på mig. Tur att jag har alla organ i behåll, även om såret mest var ytligt.
När jag fick det helcoola såret var det ungefär som att min mage blödde näsblod, fast det var ur magen.
För övrigt har jag bara blödit näsblod en enda gång, och det var när jag skulle hoppa ifrån "kompisgungan", då jag istället gjorde en halv framåtvolt och landade på näsan.

Jaja. Ärret är i alla fall ett sätt att identifiera mig om mitt ansikte blivit påkört av en flock invandrande afrikanska sengångare,  som låtsas att dom kör traktor-race och banan dom kör på är just mitt ansikte.
Då blir traktorerna ungefär som ett lämeltåg på mig, och det vore ju fräsigt.
För lämlar kör också traktorer. Volvo, tror jag. För det mesta i alla fall.
Jag vill kolla på en lämel. Och klappa

För övrigt är jag väldigt osäker på vad en lämel är. Jag har bara hört talas om deras tåg som dom gör.
Jag är osäker på deras betéenden, deras läten, deras parningssätt, hur dom ser ut, hur deras fotspår ser ut. Och om dom verkligen kör traktor, och om det i så fall verkligen är Volvo dom föredrar.
Tja, i princip allt om lämlar är jag osäker på.

Däremot vet jag precis vad en afrikansk sengångare är. Dom färdas långsamt och härmar lämlar jättemycket.
Lämlar bor i Norrland, tror jag, för det har jag läst i Plupp. Det där söta blåhåriga trollet, som också bor i Norrland och bygger en flotte.
För flotte, det tror jag då att han bygger någon gång, om jag inte minns fel.

Apropå invandrare. Jag har kommit på ett skämt. Detta skämtet ska jag säga till någon spinkin invandrare, på grund av två skäl.
1. En spinkig slår inte så hårt.
2. Om det inte är en spinkig invandrare blir skämtet inte så bra.

Här kommer det då: Är du en invandrande pinne?
För det finns en insekt som heter vandrande pinne, och det är lite lustigt att invandrare ungefär heter som vandrande pinnar, fast invandrare heter inte så, för dom heter Abdullah, Alamatak och Ali Fesko Mas Treschote.
Ungefär så i alla fall.

Nej, nu ska jag tala om en sak. Jag är lite trött, trots att ni tror detta inlägg är skrivet 22:11.
Just den tiden stämmer inte, för klockan just nu är egentligen 23:19.
Det är bara det att jag började skriva detta inlägg, sedan kollade jag på TV, så då blev det som såhär.

Dagens visdomsord är i alla fall: Om du levt på knäckebröd hela ditt liv är det nog idé att testa något nytt, så att du inte får näringsbrist och vitaminbrist, och allt vad det nu heter. Allt sånt där farligt man kan få av felaktig kost, det är det bäst att passa sig för.

/Månen.