Någon dag ska jag förklara krig med min ärkefiende, och om ärkefienden inte blir kastad till lejonen eller att hans hår brinner upp inom ett år, då ska jag själv kasta mig till lejonen.
I takt av The Libertines, ska jag dansa fram och få min arm upptuggad.
Sedan ska lejonen få göra vad dom än vill, dom kan få slita min nya, fina cykel i stycken.
Jag kommer inte längre behöva bry mig, för antagligen har jag fullt upp med att bandagera min, låt oss säga högerarm.
Men om dom börjar med att slita sönder min affisch på The Strokes, då ska dom få så mycket stryk som det möjligen går att få med en vänsterarm, två fötter och en stump blodig högeraxel.

För då blir jag arg, det vet ni, kamrater som kastat en tennisboll på min fina affisch!
Ni två, ska jag nämna namn, kanske? Ja, det gör jag. Så att ni för evigt ska stå i skammens hörn, med dumstrut och hela paketet.
Tranan och Jocke! Minns ni, hur arg jag blev? Jag gjorde ninjasparkar över hela rummet, bara för att krossa era pannben.
Dock är jag en dålig karateutövare så det handlade om att jag var den som fick mest stryk.
I lår, rumpa, svanskota och saker. Tur att jag inte bröt någonting, för då hade jag kunnat stämma er. Ni provocerade mig.

Kanske blev det så för att jag inte gått i kyrkan sedan jag konfirmerade mig?
Nej, så är det inte. För det finns ingen gud, förutom Över-Fisko. Och han behöver minsann inga mesiga kyrkor.
Över-Fisko klarar sig på egen hand, utan att han behöver hjälpande fjantiga händer, som ber, dansar och bränner lik.
Inga ritualer alltså. Jag har aldrig förstått mig på ritualer. Till exempel vodoo.
Om det funkade vore det ju genialt, då skulle jag ju kunna skada eller slakta min ärkefiende på det viset.
Men, för er som tror på sådant, så kan jag avslöja: Det finns ingenting mystiskt, gudomligt och magiskt, förutom Farmor, Över-Fisko och kött, potatis, brunsås och lingonsylt. Såklart tillagad av Farmor.
Förresten tror jag inte på att begravningar funkar heller. Det är bara påhitt.

Så jag behöver inte gå i kyrkan. För det som kallas gud är bara ett litet påhitt.
Det enda bra med kyrkor är att dom lånar ut rullstol och att man kan ha tur och få ringa i kyrkklockan. Sent på natten.
Och kyrkkaffe och mysiga pensionärer. Kyrkkaffet ska helst vara våfflor, då är det godast. Med grädde, och om Månen själv får välja så blir det blåbärssylt.
Nu återgår jag till rullstolar. Jag vet inte om alla kyrkor lånar ut rullstolar, men Grava gör det i alla fall.
Och man kan inte sno deras rullstol, för det är grusgångar fram till kyrkan. Grus som rullar undan när man ska sätta hjulen i backen, så antagligen sitter man lite fast, välter eller så funkar det finfint att sno den.

Jag snor självklart inte rullstolar. Jag stegrar bara med dom tills dom går sönder.
Då placerar jag en senil åldring i den, sedan drar jag från stan. Kyrk-folket får göra vad katten dom vill med den virriga tanten.

Hur kan man tro på någonting man aldrig sett? Mesigt! Gud är lite fjantig. Han borde vara lite mer realistisk för att få folk att tro på honom.
Han tror väl inte folk ska tro på sagor, om dom inte får bevis?

Dagens visomsord: Att tro på gud är som att äta rå selleri med rödbettor och okokt spagetti.
Grönsaker hela vägen, fullkornigt och torrt. Inte gott, alltså.

/Månen.