Jag har aldrig skjutit fåglar med luftgevär, för jag är en trevlig gosse.
Jag aktar mig gärna för utskällningar och lyder till mestadels min käre mor och far.
Jag har en gnutta moral i mig, faktist. Så skulle man kunna uttrycka det. Jag följer inte tonårsreglerna där det gäller att vara så odräglig som helst.

Till exempel är jag mer rädd för att krocka med en cyklist eller fotgängare, än en bil, ett flygplan eller en ubåt.
För jag är mer rädd för att få skäll och att behöva stå ut med det pinsamma att en gubbe skäller ut mig för att jag gjort en buckla i hans cykelhjälm.
När man krockar med någon på cykel, då dör man inte. Då får man bara stå ut med evig skam.

Cykel och fotgängarkrockar är bara individuella, och mycket, mycket pinsamma. Då får man snacka med personen, och han kanske är jättearg.
Om man blir påkörd av en bil så dör man eller så tycker bara gubben som sitter i bilen synd om en.
Då slipper man skäll, och istället får man medlidande och några skrapsår. Eller det härligaste av allt, man får så härliga skador att man avlider på fläcken.
Det vore mysigt! Och vad ledsen gubben/gumman som kört bilen måste vara!
Dom måste känna sig senila och aldrig mer våga köra bil. För så betér sig åldringar.

Dom låter en engångsförtéelse inträffa, och om den är negativa och om någon ligger svårt skadad skyller dom allt på sig själva.
Så vill dom göra allting dom kan för att gottgöra det, till exempel köpa glass åt den påkörde pojken.
Och glass är ju alltid gott!

Däremot, cykelkrasch så blir man bara ersättnigsskyldig. Bland annat kan det handla om ny stänkskärm, ny keps eller helt enkelt ny cykelhjälm. Ack, vilken skam!

Och vi alla vet ju att livet inte går ut på någonting, och att det är helt meningslöst att leva.
Man finns till, för att finnas till. Det finns ingen annan orsak. Man lever, utökar släkten, dör.
Det är livets mening, vi är inte skapta för att göra någonting stort. Det är det bara stora människor som är till för. Till exempel vetenskapsmän.
Och jag är alldeles för dum för att bli vetenskapsman.

Det enda vettiga jag kommit på någon gång, inom upptäckter och uppfinningar, det är att jag har kommit på orsaken till varför man får hål i strumpor. Man klipper tånaglarna lättare då.
Eller så kan man faktist ta av sig strumporna. Men det orkar man ju inte! För det är ganska slappt att bara klippa tånaglarna utan att ta av sig strumpor.

Jag har även gjort den råfräsiga uppfinningen som jag kallar "kall kudde".
Det vet vi ju att även Herkules Jonsson spekulerade kring, och han gjorde en annan modell. En modell som inte alls är lika bra som min uppfinning.
Tyvärr avslöjar jag inte min uppfinning. Den måste patenteras först!

Dagens visdomsord: Den som ramlar, den ramlar. Den som hoppar, den hoppar. Den som springer, den springer. Den som inte fiskar, den fiskar inte.

/Månen.