Kära bloggläsare. Om ni tror att jag har lämnat er, så kan jag svara: Nej, det skulle jag inte göra utan att först skriva självmordsblogg.
Självmordsbrevet och självmordsbloggen kommer inte vara samma sak, för i självmordsbrevet ska jag skriva personliga saker, som till exempel att farmor är den kvinna som alltid kommer ha störst plats i mitt hjärta, även om jag hittar en drömjänta.
Massor av mer saker som är personliga, tänker jag skriva, som till exempel att jag inte är homosexuell och farfar ska få veta att jag inte satsar på att bli rikast i världen, eftersom det är det han tror jag vill.

Visst, det skulle vara fint att vara rik. Men jag vill inte bli en skrivbords-snubbe som stressar inför chefen, för att sedan nå toppen och sälja färska livsmedelsvaror till någon rik oljeshejk.
Jag vill bara bli brandman, satsa stenhårt på drömyrket och skita i vad allt med entreprenörer, ingenjörer och Volvo-chefer heter.
Farfar, jag behöver inte bli stenrik. Jag behöver bara ha så att jag lan försörja mig, dig och farmor resten av livet.

Hoppas jag blir den där brandmannen, nu då. För det vore ju ledsamt om jag råkade hitta ett rakblad och råkade skära sönder handlederna om bara någon vecka.
Eller om jag skulle binda fast en tå i ett broräcke och en älgkalv i min tumme, sedan hoppa från bron, så att tån slets loss och själv drunknade jag för att en satans älgkalv drog ned mig i vattnet.
För älgar är inte experter på att simma, förutom en älg. Jag tror den älgen lyckats simma till Danmark, om jag inte har fel. Eller var det Kanada? Nej, för från Kanada har jag köpt en älgkeps.
Med horn på. Och om man skryter med älgkepsar i Kanada, då måste väl dom för fasen ha älgar där?

Fast är kanadensare att lita på, det är frågan?

Oj. Just det. Några kanske vill veta vart jag varit. Alltså, ni som inte redan vet, kanske vill veta?
Så här är det: Jag har varit i Dalarna, landskapet med dom fantastiska fjällen och den underbara skogen där det ibland kan gömma sig renar och älgar och mullvadar.
Idre, närmare bestämt. Där har jag åkt skidor, badat i snö, frusit, badat bastu, åkt längdskidor utan tröja och köpt kalaspuffar för att fräscha till mitt urin lite grann.
Urinet luktar nämligen kalaspuffar då, eller som jag säger. Partypuffs.
Partyt blir först när man pissar. Då blir det kalas och man får människor överallt som flockas med att få lukta på lite partypuff-urin.
Synd att jag pissade i snö, bara. Då försvann lukten ganska mycket. Det är bättre i ett helt luktneutraliserat badrum, där man bara kan få njuta av aromerna utan att en massa snö förstör allting.

När jag åkte längdskidor utan tröja så åkte jag runt en mil. Vi betade snö på många ställen, och föreställde oss att vi var kossor. Fast dom äter inte snö, men gräs.
Men vi betade och var utan tröjor, så liknelsen med kossor är ganska bra, för kossor har inte tröjor. Inte så vitt jag vet i alla fall.
Och vitt, det är ju snö. Men inte om man häller Fanta på. Efter att man ätit den snön kan man skryta om att man ätit gul snö.

Jaja, längdturen var underbar. Det var mest kalasigt när hittade sot. Då log jag.
Och så tänkte jag skämtet: Nu blev det svart på vitt.
För sotet var svart, snön var vit. Så det blev att jag småskrattade lite för mig själv, för vilken komiker jag var.
Dock var skämtet för dåligt för att förklara för Flippan. Så någon pangkomiker var jag då inte!
Skämtet var jättetråkigt, och det var onödigt att det poppade upp i min skalle. Helt enormt jättetråkigt, det borde ha dykt upp i någon tråkig människas skalle, typ hon den där komikern som är med i Parlamentet. Programmet alltså.
Pia någonting heter hon.

Det var alltså min Idre-resa. Jag har för övrigt också åkt backen Chocken. Då fick jag värsta chocken (ordvits). För nej, det fick jag inte. Bara första gången, då jag bara gled ned för hela backen.
Dom andra två var jag bara glad för att jag fick inandas skön fjälluft. Det var ungefär som Milkos messmör. Fjällbrynt heter det. (Milko är Värmlands ledande mejeri-företag).
Och så har jag flugit ungefär massvis av meter i ett svart hopp, farligt hopp alltså. Ett hopp som inte är för nybörjare.
Är jag inte galen, så säg? Men jag tror på hoppet (ordvits).

Dagens ordspråk: Den som inte har något vettigt för sig, kan lika gärna samla in ved inför vintern.

/Månen.