Bryr sig någon om Engla egentligen? Såklart tycker ni att det är hemskt att något sådant kan inträffa. Men innerst inne, ni bryr er inte ett piss om flickan.
Ni har aldrig träffat henne. Hur kommer det sig då att 80% av kontaktlistan är täckt av rosor?
Ni vill stilla era egon. Ni vill få bättre självkänsla. Eller, egentligen beror det inte ens på det. Ni vill att folk ska tro att ni är underbara människor, som "bryr" sig om denna rara lilla flicka som precis skulle gå igenom det pubertala stadiet.
Men, det missade hon.

Det är verkligen inte flickan Engla jag är arg på. Det är alla ni som söker uppmärksamhet, ni som tror att ni hanterar det där med sympati något så galant. Det är inte ni som hanterar det där med sympati. Ni är istället dom som har allt för egoistiska sinnen, som måste stillas med ett bättre samvete. Ni följer flocken, men i ärlighetens namn. Hur kan flickan bli återupplivad, och hur i hellskotta blir brottet ogjort av en oskyldig ros? Dessutom en ros som är virtuell. Som bara existerar på Msn.

Ni kan inte väcka dom döda med några rosor gjorda av ett hundratal pixlar.

Nu har jag bestämt mig för detta:

Jag ska ta och bli mördad, så att jag också får massa fjortisfanskap att börja tro att dom är perfekta människor, så att dom kan stilla sina egostiska samveten, dom kommer inte bry sig ett piss om mig, utan bara stärka sin självkänsla och få alla att tro att personen då är världens underbaraste människa som "bryr" sig om den som mördats!

Underbart, inte sant? Jag kommer bli "hyllad", dock dessvärre av uppmärksamhetssökande fjortonåringar som bara är såå rara, så söta, så oskuldsfulla. Så hatiskt, äckligt egostiska!

Följ inte strömmen. Det kan ses som en hyllning, men det är inte mer än något fjantigt symboliskt påhitt.
Inte mordet, för nej, det är verkligen hemstk. Jag bryr mig inte om Engla, utan faktist bryr jag mig hundra gånger mer om brottet.
Mord och död, det är alltid hemskt.
Men flera miljoner dör och mördas varje dag. Så varför är denna flicka så speciell?

Låt mig slutligen komma till detta. Hennes släkt och vänner har du antagligen inte på kontaktlistan, så hur hedrar du dom? Och hur hedrar vi en död flicka som aldrig, utan tvekan kommer kunna uppfatta att alla rosor är till för just henne?
Hon är död, om ingen märkt det..

Ja, visst. Kalla mig känslokall.
För jag skrev detta inlägget mest för att bli hatad.

/Månen.

Enligt en tysk källa har jag en tvilling i landet där dom uttalar "R" fel och dom har en bokstav där någon icke språkkunnig ritat ett Ö fel och börjat uttala det som "Y". Bokstaven heter "Ü". Ü som i über och üxa.
Yxa, alltså.
Ja ja, landet där jag tydligen har en tvillingbror heter Tyskland. Där ska det finnas någon som är i princip identisk med mig. Vilket är aningen fräsigt.

Grabben ska tydligen heta Stephen, om jag inte minns fel. Den tyska källan är egentligen en Småländsk källa som har hemlig identitet som tysk, precis just nu. Hon är nämligen på semester där.
Med en konfirmationsgrupp. Mer källor än så, om min tvillingbror, det har jag inte.
Eller, om någon professor nu smygklonat mig när jag var 12 år. Det vet jag inte.
Jag vet inte ens om han verkligen är lik mig. Jag har bara en enda källa att förlita mig på.
Så jag får hoppas på att det är värt att bege mig mot Tyskland för att leta upp min tvillingbror, annars har jag köpt denna Tysklands-biljett förgäves.

Tyskland, The Moon is gonna arrive to your country! Någon dag, då jäklar Tyskland! Och tyska tvillingbror, då ska här talas minnen!
Både tyska minnen, svenska minnen och minnen från rymden. "Brorsan" ska få tala ut om hur hemskt det måste vara att dela land med Tokio Hotel, så ska jag berätta hur hemskt det är att dela land med Basehunter.
Vilka tider vi kommer ha, "Brorsan"!

För jag kommer göra allting för att hitta tvillingen. Jag kommer ta reda på allting om detta fascinerande mirakel.
Jag vet förresten en sak till om honom. Han ska tydligen vara ett år äldre än mig, enligt min hemliga källa som tillfälligt är invånare i Tyskland. Mer än så vet jag inte.

Förresten skojar jag om att jag redan köpt tågbiljett. Men den tyska snubben skall bankemig finnas, om jag så ska behöva spränga en flock med hitkommande flyttfåglar i luften.
Jag, Månen himself har en TYSK TVILLING!
Varför, käre mor och far, har ni aldrig avslöjat det? Eller är det kanske jag som blivit importerad från Tyskland, och inte han som exporterats till Tyskland?

Screw this shit I've learned about DNA, tysktvillingen är nog ändå polare med mig utan att han vet om det.
Även om han inte har exakt den DNA-kedja som jag har.
Men han måste ha en förbankat lik sådan!

När man tänker på Tyskland, då tänker man ofta på mullvadar, fjärilar och varningar.
För det är dom orden jag kan på tyska. Och så kan jag räkna till tolv. Och lite mer småsaker. Låt mig rabbla upp sakerna jag kan i en mening.
Achtung, das maulwurf/schmetterling, mein führer ei dswai drie für funf sex sieben acht noin tsen elf schwulf, elk-schlange.

Det betyder alltså: Varning, en mullvad/fjäril, min ledare ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv, älg-orm.

Ungefär, verkligen på ett ungefär. Ungefär är jag lika säker på det, som jag ungefär är på hur man säger industrimaskinstillverkning baklänges. Ungefär.

Och nu när jag ändå spårat in på det där med älg-ormar kan jag ju berätta att jag fått en ny, fräsig herrcykel som man kan cykla ikapp polisbilar på väg till Skåre pizzeria för att haffa en turkisk maffialiga som inkasserar svarta pengar när dom säljer insmugglad julmust på sommaren med. Så snabb är den! Alltså går den i överljudsfart!
Den är svart, för övrigt. Allt i mitt liv är svart. Som en huggorm, fast svartare.

Dock är jag rädd att ramla med cykeln. Så jag ska nog vaddera den med min madrass. Och tejpa med silkeslen silvertejp. Och sätta cykelhjälm på framlyktan.
Jag är till och med så rädd om den att jag ställer in den i garaget efter använding. Och jag vägrar använda den när det regnar.
Jag vill nämligen inte att min ögonsten ska bli smutsig. Så jag låter bara dom som betalar 200 spänn nudda i den.

För så är det när man köper herrcykel för första gången. Man blir rebellisk och cyklar omkring i C-gäng, knuffar på barn, dricker sockerdricka direkt ur flaskan och säger farliga svordomar till åldringar, som till exempel:
Fank off, lady, du är så nedrans dum som inte låter mig köra över din kristna katt med min cykel!
Fegis!

Och så cyklar man iväg. Sedan så kanske man ramlar med sin jättenya, sprillans nya, helt absolut nytillverkade cykel köpt på COOP forum.
Då blir det ungefär som detta citatet taget från The Libertines låt You can't stand me now:
the boy kicked out at the world, the world kicked back a lot fucking harder now.
"Sparken" är alltså ett dåligt uppförande. Världen ger tillbaka genom att låta pojken ramla.

Nu är ni säkert trötta på att läsa mig pladdra på som självaste jultomten när han ger julklappar till sina egna barn. Men så blir det lätt.
Jag pladdrar på när jag väl pladdrar på, och pladdrar på lite mindre när jag inte pladdrar på.
Logik, alltså!

Låt mig åtminstonde presentera dagens visdomsord:
Om man inte har ett hjärta så tror jag inte man överlever länge till. Det blir lätt så när man har roligt! Vem vet nu vad dom där snorungarna hittar på med hjärtat, som dom snott under kirurgin som gick snett?
Jo, det är fastknutet högst upp på totempålen! Där ser man, vad barn kan vara lustiga, i sina indianlekar!
Även fast indianer är omogna.

/Månen.