Mina glada månfingrar skriver duktigt ord varje dag, och det känns som om dom ibland blir överhettade. Då doppar jag dom i smält isglass och kör på, så hårt det går.
Ett inlägg ska alltid bli skrivit, om man väl börjat. Det är mitt motto.

Om längden på inlägget är kortare än vad mänskliga ögon står ut med, då slår jag mig själv med en påse ostbågar och börjar om. Det är hårt, detta med blogg-skriveriet. Så då undrar man: Vad fan utsätter jag mig för denna helvetiska tortyr för?
Har jag blivit överkörd av en släpvagn med kameler? Har jag utsatts för nyputsade porslinsögon? Hatar jag hip hop-kulturen och 50 cent?

Allt det där stämmer, faktist. Det är så man blir en ihärdig bloggare.

Ner med hip hop, död åt Tengil och bränn ner Deje. Om allt detta åtgärdas, då blir jag glad. Om inte, blir jag ledsen.

/Månen.

PS: Ska jag avslöja mitt lösenord till den här bloggen? Okej. Det är ett vattenlevande djur, med en avslutande bokstav i slutet som inte har med själva djuret att göra. Bara att lista ut!

Det tar hårt på en, att vara skolpôjkvasker igen, efter några dagar i det militära. För att placera in lite skryt i detta inlägg ska jag säga: Jag har höjts i grad, inom Flygvapenfrivilliga. Jag är nu FK, förut var jag GK. Förklaringen till vad det betyder kan ni säkert googla om ni har tur.

Jag har i alla fall missat Skåreskolans dag, Kulturnatta och ett prov, för detta sablarns Flygvapen. Och att vara tillbaka i skolan är ungefär som att vara inflammerad i tån.
Det luktar konstigt, och man ser onormala flytningar i ett äckligt sår, som inte ens är symetriskt.

Skolan är ett ställe jag nog aldrig mer vill till. Min klass är omotiverade hip hopar-patrask som knappt vet hur man bänder loss en klädnypa från en iskub. Ungefär tre av dom.

Men i alla fall: Hej, käre kung! Monarki är det bästa som hänt Sverige, sedan dom dubbade Lätta-reklamen (Smöret, ni vet). Där dom i reklamen hoppar från en klippavsats ner i vattnet. Jag skrattar mig till sömns varje kväll, för att jag tycker den reklamen är så sablarns ful. Är det meningen att den ska vara så ful? Dom lyckas i alla fall marknadsföra produkten ordentligt, för jag blir extremt smörsugen av att se den reklamen.

Jag ber mamma nästan varje gång att handla smör omedelbart, så jag kan spendera resten av TV-kvällen med att tugga smör och gnaga på smörförpackning. Det är så reklamer påverkar mig.

Med vänliga hälsningar / Er käre Måne, som tyvärr inte tuggar smör för tillfället.
Snart är jag så sugen att jag kärnar mitt eget, för vispgrädde har vi.

Oj. Under tiden man varit bortrest (jag kallar det tillfälligt för semester, men det är inte vad det var), så har självaste kung Karl XVI Gustaf Bernadotte kommenterat min blogg och sagt att han får Moonlander-abstinens, på grund av det låga antalet inlägg denna vecka.

Mycket härligt att höra, med tanke på att det är självaste kungen som talar ut. Nu är jag fruktansvärt trött, kompanjoner. Så att ni vet.

Men, om det är kungens vilja, då fullföljer jag. Jag ska alltså skriva ett inlägg som är några kvadratmeter stort, innan jag går till kojjs.
Inte fan ska jag behöva putsa kängor innan det idag, inte!

Det är nämligen vad jag gjort dessa dagar, då jag inte existerat. Inte av vad man kan uppfatta genom att läsa min blogg i alla fall.
Åter till kängputsning: Jag har varit på en 5-dagars kurs i Flygvapnets frivilliga. Där putsar man kängor när man har så kallad "fritid".

Äsch. Mina sömnpupill-magi-pulver-brandsläckare är slutkörda. Tur att man inte ska marschera en mil, eller köra hinderbana.
Ett studiebesök i Gripencentrum skulle kanske inte sitta fel, för där kan man sova. Men sova gör man bäst i sin säng. Därför ska jag nu marschera dit.

Förresten har Flygvapnets frivilliga påverkat min psykiska hälsa. Efter att jag kom hem började jag gå i takt med personerna som gick bredvid mig, automatiskt, jag har fått total fobi för oputsade kängor och jag stoppar numera in T-shirten i jeansen. Det är hårt att vara Frivillig Flygvapnare.

Dock har jag inte ännu nått det stadiet att jag kliver upp halv sex för att städa rummet, bädda sängen och baktala Fromell. Det som dom senaste dagarna varit morgonrutinerna. Eller, det vet jag ju faktist inte, eftersom min första morgon efter kursen blir imorgon.

Jag ställer inte väckarklocka, åtminstonde. Det är ett tecken på att min psykiska hälsa inte rubbats allt för mycket.

Om du skriver ut det här inlägget kan du få bränna upp det om du vill. Jag känner att min skrivarförmåga inte var på topp idag, och min mentala och psykiska hälsa är ungefär på min morfars nivå. Ni som vill kan ta reda på mer om min morfar, om ni vill. Men då får ni kontakta mig via radio, telefon eller bredvuva.

Sov gott, kompanjoner!

/Månen.

PS: Om mina glada kamrater ur FVRF läser detta, så kan jag säga: Nu har jag faktist bytt kalsonger.

Som vi alla vet, bor jag i villaförorten Skåre. Den dominerar i snobbhet, och är det lyxigaste man kan bo i.
Där har man pengar, fred och är alltid före allt som har med allt att göra. Till och med Stockholm klassas som efterblivet, om man jämför med Skåre.

Vi har allting, alltid. Först av alla, i hela Sverige. Till exempel introducerades en ny trend alldeles nyligen i Sverige.
Där den först gjorde genombrott, var precis här. I villaförorten Skåre, utanför Karlstad.
Den togs emot varmhjärtat av dom svenska medborgarna. Men ni anar inte hur svettigt det var att bryta igenom med trenden.

Det hela kalasiga projektet har vi jobbat fruktansvärt mycket med. Jag och Flippan.
Modekungarna. Vi skapar ett hett mode, det vill jag lova.

Det hela handlar om Nike-dunjackor, 80-talsoveraller, stickade tröjor, kinesiska kommunistmössor, överdragsbrallor och hela fadderullan - Fast i september.
Fruktansvärt plågsamt och otroligt jävla varmt, men annars funkar det. Snyggt är det framförallt.

Och det är väl vad mode handlar om? Att man ska lida lite, genom att bära kläderna.
Ska man vara fin, får man lida pin.  Då får man det hett om öronen.

Modevisningen har pågått i Sveriges snobbigaste förort Skåre, på gator och i centrum.
Jag och Flippan var modellerna, men catwalken sket vi i. Vi gick som vanliga överviktiga män (Ankgång alltså. För om man har två par överdragsbrallor och en overall över ett par jeans, så påverkas gångstilen en aning). Vi är för fanimej maskulina av oss, och vickar inte stjärten ända bort till södra Kongo.
Nu är det i alla fall introducerat. Vill även du vara en heting i höst?

PS: Jag är inte överviktig. Jag bara gick som en sådan.

/Månen.

Med tanke på att det skulle vara jordens undergång idag, så bränner jag alla mina sidenkalsonger.
Jag, en grabb som inte ens fått ordentlig skäggväxt, ska få uppleva det bara ett fåtal människor får uppleva. Världens undergång!

Fast... är jag inte lite sent ute? Var det inte någon gång i morse det skulle ske?
Om det var så, så håller jag på och bränner mina kalsonger i onödan. Fasen! Jag märkte att sidenkalsonger är plast, i alla fall.
Dom smälte liksom, och det luktar sopförbränning i mitt rum nu. Jag som alltid trott att det var lyxtyget siden jag hade som material i mina fillingar!

Fillingar jag för övrigt använde i femman och sexan. Men, jag har bevarat dom, för någon gång kommer dom komma till nytta. Jag kommer bland annat att ha minnen att visa upp för mina barnbarn senare i livet.
Och vem vet, jag kanske kan bygga barkbåtssegel av dom? Jag har nämligen anmält mig till världens största barkbåtsrace.

The international boat-by-tree-race. I Australien! Där fuskar dom, och gör barkbåtar av Eucalyptus-träd. Dom är mycket smidigare att bygga barkbåtar av, för Eucalyptusträd har speciella celler som tillverkar ämnet Mutstotogen.
Det ämnet verkar bara i kontakt med vatten. Men väl i vattnet så gör det så att trät får en högre fart än vanligt.

Vilket jag anser vara fusk. Men, eftersom australienare alltid varit dom som dominerat på barkbåtsrace, är det australienare som alltid bestämmer reglerna.
Till exempel att Eucalyptos-barkbåtar är tillåtna, och att man får göra kallsongryck på alla som är svenskar.
Konstigt, egentligen. Det är alltid jag som får kallsongryck när jag är på barkbåtstävlingar.

Varför får inte Robert, Klas och Lovisa kallsongryck? Dom är också svenskar! Men det står nog något speciellt om mig i australienarnas regelbok.
Att jag är utvecklingsstörd eller dylikt, och därmed ska jag kallsongryckas för fulla muggar!

Jag har alltid ogillat australienare!

/Månen.

PS: Världens undergång var inte så hemsk som jag förväntat mig. Jag märkte den knappt. Skönt att det är över i alla fall. Synd bara att jorden inte existerar längre.
Det enda jag känner är att jag har lite protonstrålning i skallen. Men det är inte så farligt, faktist. Något man kan leva med.

Ibland tänker man såhär: Vad satan var det där?

Jag gjorde det nu.

Med nystartat band flyter livet på, så att säga. Hört talas om namnet NetNova?
Nej, tänkte väl det. Men det är i alla fall ett gammalt företag som en gång i tiden gick i konkurs.
Numera är det pojkduon som bär det namnet. Och vi bär det med stolthet!

Pojkduon består av mig, på trummor, samt Filip som sångare och på keyboard.
Vi skämtar hejvilt med publiken, så nästa gång vi har spelning vill ni antagligen se oss.
Vi rockar!

Det var galet på repningen. Allt gick så jävla bra! Vi kommer nog bli störst i världen, väldigt, väldigt snart!
Hoppas åtminstonde på det! Nu har jag i alla fall slitit ut stämbandens årsförbrukning på en knapp timme.
Ändå är jag varken körsångare eller förstasångare. Jag var bara i sådan extas att jag skrek efter varje låt vi spelade.

Till publiken, alltså. Som inte fanns där. Det var bara jag, ett trumset, en keyboard och Filip.
Men, det är en viktig grej att kunna skrika till publiken. Bra att träna, tills nästa gång, då det antagligen finns det.

För du kommer väl?

/Månen.

Mitt första intryck av Kellog's K-special Black & Blue Berries var: Oj, här var det väldans mycket bär!

Mitt andra intryck av Kellog's K-special Black & Blue Berries var att dom är dåliga på att beblanda bären med flingorna.

Mitt tredje intryck av Kellog's K-special Black & Blue Berries var att jag kom fram till att svarta och blåa bär antagligen flyter på flingor..

Jag har nämligen dragit slutsatsen: På första portionen Kellog's K-special Black & Blue Berries fick jag bara bär, och ungefär två flingor.

På andra portionen Kellog's K-special Black & Blue Berries fick jag ungefär två torkade blåbär.

På den tredje portionen Kellog's K-special Black & Blue Berries fick jag ingenting annat än flingor..