Ibland drömmer jag om trubadurer vid namn Harry Brandelius, ibland drömmer jag att jag har en speciell Molander-gen, som gör mig dum i huvudet.

Den drömmen hade jag inatt. Jag drömmde att mamma förklarade för mig att jag hade en speciell Molander-gen, som gjorde att jag hade ypperligt liten hjärnkompetens. Att mamma mutade alla mina lärare, så dom fixade höga betyg åt mig och gav mig lättare uppgifter, utan att jag skulle märka.

Så fick jag äntligen reda på att jag hade den där Molander-genen. Den gjorde mig deppresiv i så stor grad, att jag räddade alla mina kompisar genom att göra drastiska själmordsuppgifter. Dock överlevde jag allesammans.

En uppgift gick ut på att vi var inlåsta, jag och ungefär 30 personer till. Dom sov, men det gjorde inte jag. Då såg jag en gunga, så jag började gunga. Jag gungade mig långt åt höger, väldigt långt. Till slut var linan så långt upp i luften att en älg skulle ruttna på vägen ner, innan den slått ner marken. Då gjorde jag ett självmordshopp och hoppade igenom ett ytterst litet fönster. Sedan klättrade jag ner på bananrankor och öppnade dörren där mina inlåsta kompanjoner sov.

Efter det begav jag mig till en stuga, och där somnade alla kompanjoner. Så jag var ensam där och tänkte på min Molander-gen. Att jag inte hade så mycket hjärnceller, och att jag var rentav totalt efterbliven. Jag var arg på mamma, för att hon inte avslöjat min Molander-gen tidigare.

Det var min dröm inatt.

/Pojke med Molander-gen..