Nu har vi det kallt. Oj så kallt vi har det här i Sverige. Jättejättekallt.
Nu har vintern kommit med stormsteg, och blåbärssäsongen är slut. MEEEEN! Jag som var så sugen på lite nyplockade blåbär! Ja, men så är det i alla fall. Blåbärssäsongen är slut. Två tummar ned för det, 5 tummar upp för att det är vinter!

Kylan får en att tänka. Varför har inte någon uppfunnit inbyggd värme i kläderna? Det skulle vara fränt och modernt. Och framförallt skulle man vara varm..

Eller kanske en värmereglerbar eld som man kunde ha. Om man till exempel dränkte in sig i bensin och så bestämde man värmen på elden som man vill ha vid just det tillfället. Oj, vad kul att brinna hela dagarna! Och vad varmt och gott och mysigt man skulle ha det.

Men, det finns väl bieffekter. Om man hade en brinnande jacka på sig, så slänger man av sig jackan i hallen. Då börjar hallen brinna. Men jättevarm eld, det blir det ju inte!

Om jag skulle ha värmereglerbar eld i bakfickan skulle jag jämt och ständigt brinna. För eld är otroligt häftigt. Så häftigt att man varje dag känner för att slänga en molotov cocktail i brevlådan.
Men nu är det ju som så att jag inte slänger en molotov cocktail i brevlådan varje dag på grund av ekonomiska skäl och moroliska skäl. Dom ekonomiska skälen är höga bensinkostnader, flaskkostnader, tygstycke/servettkostnader och tändstickskostnader/Andra eventuella eldavgifter. Dom moraliska skälen är att jag skulle få polisanmälningar, skada brevbäraren, utskällningar av omgivning, jag har vett i skallen och att jag möjligen skulle kunna starta en rejäl brand här på gatan där jag bor.

Men fysjutton så hemtrevligt med en explosion i brevlådan sådär på morgonkvisten! Någon gång måste jag då göra det, trots mina ekonomiska och moraliska små problem som hindrar mig. En brevbärare hit och dit gör ju ingenting, då vi har ett jäkla antal brevbärare i Sverige.
Dock ska jag nog ändå gå på brevbärarens begravning.

Med pyromaniska hälsningar / Månen.

PS: Nej, jag har inte híttat en sabeltandad tiger, jag ville bara att rubriken skulle locka er att läsa detta. DS.

Jag och Filip har en tävling, och den förlorar blir totalt ruinerad. Prissumman för att vinna tävlingen är en kvarts miljon (250 000) svenska riksdaler.

Därför måste jag bara vinna denna tävling! Men hur?
Bli påkörd av ett tåg? Sätta huvudet i en rävfälla? Lukta i Tobias sko?

Jag funderar och funderar på sätt att dö på. Ett smart sätt.

Tror ni nu att jag ska ta livet av mig för att jag håller på att förlora den här tävlingen och därmed ruineras och få ett pissliv, och ser därför självmord som en utväg från att slippa skulder?
Nej!

Själva tävlingen går nämligen ut på vem som dör först. Så om jag dör så vinner jag! Oj, vad fint det skulle sitta med 250 000 svenska riksdaler i bakfickan.

(Inre dialog).
-Månen, är du helt dum i huvudet eller? Man har inte plånboken i bakfickan, då den är lättast för tjuvar att norpa där.

-Okej, då har jag väl min kvarts miljon i en annan ficka då! Nöjd?

-Nej, Månen! Man går inte omkring med 250 000 svenska riksdaler i fickan! Man sätter in dom på bankkonto!

-Okej, då placerar jag väl mina pengar på ett bankkonto då!

-Härliga takter, då betalar banken ränta åt dig på någon procent per år! Då bli du väldigt lite rikare, men åtminstonde rikare för varje år också!

Vad tur det är att Flippan inte dött än! Och att han inte dör nu! Då är jag en fattig och ledsen Måne.
 
Nej, nu ska jag gå och reta upp en argsint råbärkad tuffing, så att han kan bita mig i örat tills jag förblöder. Då inkasserar jag dessa läckra kontanter!

En trudilutt alla barn älskar är: ta da da da da, ta da da da da, ta da, da da, da da!
Synd att ni inte kunde höra melodin som jag nynnade på när jag skrev allt det där "tadada". Men i alla fall, som ni kanske genom rubrikens namn redan listat ut så är låten jag syftar på glassbilens signaturmelodi.

När man hör denna trudilutt så förstelnas man, man bli paraliserad och kvickt beger man sig ut med "plånkan" i högsta hugg!
För när glassbilen kommer, då är glass det enda hjärnan kan rikta in sig på. Glass! Jag vill ha glassbils-glass!
För det är något speciellt med just glassbilsglass. Det finns många glassmärken som säljs i lyvsmedelsaffärer, tobaksaffärer och köpcentrum. Men ingen glass där kan ens mäta sig med glassbilens.

För det är något speciellt. Servicen spelar stor roll! Att få glassen nästan hemkörd är ju något av det underbaraste som kan hända!
Plus att man inte betalar extra för servicen, det är ju helt toppen!

Glassbilen, denna magiska bil. Människor lockas ut i blötan, lämnar över en hundralapp, får en låda glass, och nöjt beger man sig hem med sitt nyinköpta kap. Glassbilsglass.

Nu är det som så här, att Månen inte har handlat glass från glassbilen på åratal!
Ändå, varje gång man hör signalen blir man lockad att köpa. Har mitt barnasinne rubbats en aning, då jag inte längre beger mig ut och köper glass? Dåligt till tusen, då glassbilen är något av det mest magiska av det som går att vara magiskt. Jag vill se en skärpning på dig, Månen.
Ditt barnasinne måste fyllas på igen, ungefär som en pez-automat.

Just nu är jag i alla fall väldigt sugen på att handla hejvilt, om en glassbil helt plötsligt skulle passera. Så nästa gång "Ta da da da da, ta da da da da, ta da, da da, da da" spelas, då bankemej ska ni inte bli förvånade om en Måne kommer springande och skriker i hög stämma: GLAAAASSBIL!!!!!

Sluka dina päron, päronslukare!
Gå på din citronmatta, citronmatt-traskare!
Gräv upp dina tomater, tomatskattgrävare.

Vad mycket frukt det finns alltså! Otroligt mycket! Frukt, frukt, frukt.
Varför finns det en hel avdelning enbart för frukt i livsmedelsaffärer, när inte ens kattleksaker har en egen avdelning.

Frukten tar upp allt för mycket plats i vårat samhälle. Tänk om frukten tar upp så mycket plats på jorden att det blir så trångt att man måste äta frukt hela tiden för att överleva det enorma tryck som skulle uppstå. Och möjligtvis syrebrist. I alla fall, vad mätt man skulle vara då! Man kanske inte gett plats till att djur fått överleva. Dom hade slaktats. Alla utom dom fruktätande. Dom hade fått hjälpt till oss människor att äta upp all frukt.

Men man löser problem med svält på jorden.Sedan det kanske blir lite enformigt med enbart frukt var eviga dag.
Månen har lösningen.
1: Dels kan man variera sig, och till exempel äta mango en dag, äpple en dag och annanas en annan.
2: Man kan odla kryddor och krydda sina frukter vid förtärning.

Och vad nyttiga alla skulle bli. För godis skulle det heller inte få plats med! Då skulle man få en mandarin istället när man gick påskkärring. (Fast det får man ju alltid ändå).

Och så skulle man få problem med att röra sig, i alla högar av frukt.
Men det blir otroligt jättebra för Månen! För är man rörelsehindrad (Frukten hindrar en från att röra sig, alltså är man rörelsehindrad) får man rullstol.
Rullstol är ett av dom objekt som fascinerar Månen absolut mest! Han är som i ett paradis när han vidrör en rullstol. Kan ni då tänka er vilket paradis han är i när han får ÅKA rullstol?

Jag är som i sjunde himlen, jag svävar som på rosa moln!
För rullstolar har absolut sin charm! Att stegra, att välta.. Att bara åka! Genom fruktöverfyllda korridorer, fruktöverfyllda limousiner, fruktöverfyllda djuraffärer och fruktöverfylla fruktodlingar! Vilken dröm!

Nu är det som så att man kan åka rullstol i världen när den inte är fruktöverfylld också. Det är kanske roligare till och med. Då har man inga sharonfrukter som stoppar rullstolshjulen.

Ja, det är nog trevligare med en fruktfri värld. Då får man bankemej inga rullstolsproblem.

Vad skulle en gungstol vara utan tyngdlagen? Ingenting! Det skulle i alla fall inte vara lika festligt att gunga i en gungstol då.
Den skulle bara flyga runt och så.

Men vad kul det skulle vara om man kunde flyga! Då kan det festliga med gungstolen gå och slänga sig i väggen. Mycket roligare att flyga än att gunga gungstol. Det är lite synd att tynglagen bara inte kan avskaffas, lika lätt som andra lagar.

Är det verkligen så lätt att avsakffa en lag?
Det vet jag inte, men lagändringsförslaget måste nog gå till en förjäklarns massa politkergubbar/gummor. Passera städer, byar, brevlådor, tågstationer, kommuner och län innan det till slut kommer till en jätteviktig gubbe som säger "ja" eller "nej" till det. Sedan så har man kanske lyckats avskaffa en lag. (Om den viktiga gubben sagt "ja", det vill säga).

Förresten, gällande tynglag. Var Newton så smart?
Han kom på att det var en kraft som gjorde att saker föll nedåt.
Att saker faller nedåt har varit ett faktum för mänskligheten i all dess historia.

Newton kom på namn till jordens krafter. Samt sätt att mäta krafter. Genialiskt!

Månens (inte jag) låga tyngdkraft är spännande. Mycket faschinerande faktist. Så jag funderar på vad grym man kunde bli på att trixa med BMX på månen. Man skulle kunna göra massvis av volter och coola saker. Det skulle nog fungera med alla trixiga saker. Såsom rullstol, gungstol, cykel, skateboard, inlines, cross, bil och buss. Häftigt!

Så varför anordnas då inte en stor skatetävling på månen?

Svaret är ju: Det är för dyrt!
Men tänk er själva, vad grymt att göra tjugo bakåtvolter och sedan landa stilrent på en månkrater. Vilken känsla alltså! Vilka adrenalinkickar man skulle få, och vad lätt det skulle vara att lära sig skateboard. För det är mindre risk att skada sig också (om inte någon sticker hål på din syrgastub, då ligger du risigt till). Men jag syftar på att det borde inte göra så ont att falla när man faller i en fart som knappt märks. Att sakta, åka i backen med ett knä kan väl inte göra så ont.
Eller, så kanske man inte ens faller nedåt. Man kanske flyger ut i den stora världsrymden när man åker det stora tremeters big-air-hoppet. Det skulle ju vara lite trevligt.

Men, ack så ensam man skulle vara. Att flyga omkring där med endast sin skateboard som kamrat. Till slut skulle man nog dö. Antagligen av syrebrist, vätskebrist eller näringsbrist. Om man inte har en brattwurst och en Festis i fickan, och bosätter sig i en syrgasbubbla som kanske skulle existerat. Då skulle man klarat sig. Men man skulle  fortfarande vara ensam.

Och ensamheten kanske bryter ned en psykiskt.

Så akta dig nästa gång du har en trevlig resa i universum, så du inte stöter på denna ensamma möjligvis jättehungriga och jättetörstiga psykopat. Han kanske tuggar på din arm om du har otur.
För äta armar kan endast psykopater/jättehungriga göra. Och denna föredetta skateboardåkare är en blandning av dom båda. Så då kanske du får två armar uppätna, dubbelt upp.

Fortfarande sugen på en resa i det stora universum? Inte? Tänkte väl det!

Med kosmiska tankar/ Månen.

Jag har gått upp i gryningen och sett på julkalendern, efter det hade jag god tid på mig att förbereda mig inför min nya dag, så jag stekte ägg och myste i vårsolen.

Skolan flöt på, med två slappa lektioner där vi endast såg på film, två kreativa lektioner där vi arbetade. Efter att skolan var avklarad så visade jag en otroligt ny sida av Månen. En sida som jag sällan visar.
-Hemmafru-Månen.

Efter skolan traskade jag till ICA, inhandlade jag pepparkaksdeg och andra onyttigheter. För jag och Flippan hade bestämt pepparkakshusbak. Väl hemma så vi började knåda och banka på denna pepparkaksdeg. Men oj, så jobbigt det var. Så vi pausade med ett litet bus.

Detta buset vill jag inte avslöja. Inte nu i alla fall. Någon gång senare, kanske efter nyår. Då kanske jag avslöjar det. Men inte nu, då en/flera personer kanske tar illa upp.

Alltså, pepparkakshusbaket.
Det gick helt underbart. Vi blev färdiga med vårat helt briljanta pepparkakshus.  Nonstops, Wertherskola (mjuk och hård), kristyr och smält socker. Mums fillibabba, kommer det säkert vara. Jag har inte vågat smaka den än, för den är så fin.

Och sedan gick Flippan, precis när vi var färdiga med baket. Av två orsaker.
1. Han ville slippa diska.
2. Han hade träning.

Så eran godtrogne Måne åttog sig jobbet. Månen är allt en händig karlakarl när det väl kommer till skott, och en skötsam hemmafru när det väl kommer till skott.

Jag diskade, jag borstade bort fastbränt smält socker från plattan med Svinto, jag plockade in i diskmaskinen, jag dammsög golvet från brända pepparkakssmulor. För jag är en ung man i vänlighetens tecken. Jag lät polar'n undslippa skitgörat. Tänk er själva hur vänlig jag är! (Skala 26-69:69). OJ! 69 i vänlighet, av 69 möjliga!? Månen måste ju vara en av dom snällaste människorna/Månarna på denna jord!

Japp, det stämmer så väl det.

Jag kanske hade kunnat lägga in lite bilder på pepparkakshuset, men det är så förbankat jobbigt att plugga in USB-kontakten i mobilen samt datorn, och sedan starta programmet "LG-phonemanager". Så därför blir det nog inga bilder på pepparkakshuset. Inte i dag, inte.

I alla fall luktar det pepparkaka i hela mitt rum nu. Mumsigt!
Så nu kalasar jag runt i mitt rum med näsborrarna vidöppna. Jag dansar och ler, för sådan skönhet till doft har då aldrig genomborrat mina näsborrar. Pepparkakshusdoft+Måne's näsborrar=En av dom gladaste månar man kan träffa på.

Sedan har jag även kommit på att man är totalt socialt handikappad utan msn. Om jag helt plötsligt skulle blocka alla mina kontakter, eller sluta logga in på msn. Hur sjutton är man då social mot sina vänner?
Att leka, på riktigt i verkligheten är ju liksom lite ute nu.

Om ni undrar hur det gick med blödningarna igår, så blödde jag inte mer i morse. Men mitt öra var fullproppat med torkat blod, då det runnit lodrätt ned från precis över örat nära tinningen, ner i örats hål. Så jag hade hörselproblem, tills jag tagit mig en dusch. Häftigt till tusen!

Nu undrar ni självklart: Vad fasen har du emot vegetarianer? Där sitter du och vrider ditt ansikte till dom allra argaste minerna, och hatar mig.

Har jag sagt ett dyft om att jag har något emot vegetarianer?
Nej! Jag har inte sagt ett dugg om vegetarianer i detta inlägg.

Men, jag kan i alla fall säga som såhär:
Vem tusan föredrar stuvad purjolök, när det erbjuds flintastek? Stackars tankebefriade själar!

Jag är ledsen för att det kom två inlägg denna dag, jag hoppas det inte störde dina ögon alltför mycket. Jag kan försöka hålla mig till ett inlägg/dag, såsom jag brukar göra.

/Hemmafru-Månen.

Här sitter jag och blöder. Blödningen har inte stoppats, och ändå var det två timmar sedan det inträffade.

Jag, Flippan och Joakim körde en liten fight på låtsas i Flippans soffa.. Och så helt plötsligt får jag en spark, flyger iväg genom luften och tinningen träffar en bordskant.. Oj, vad det blödde.. Och oj, vad det blöder. Ty den här rackarns olyckan leder nog till min död, då jag sitter här i min ensamhet och förblöder.. Sakta. Väldigt sakta. Först forsade det ut blod, nu kommer det bara blod lite då och då. Jag har för övrigt vackra bilder på denna tragedi. Det är massor av blod. Oförståeligt mycket blod.

Sedan har jag två filmer. En när olyckan inträffade och hur mycket blod det var då. Och en film en halvtimma efter olyckan, hur mycket blod det är då. Efter en halvtimma, efter att jag redan tvättat såret en gång..
Otroligt mycket blod, för att vara en halvtimma efter vill jag säga..

Jag känner även hur min hjärnkapacitet förtvinar. Antagligen kommer jag vara helt dum i huvudet imorgon, eller så är jag död.
Väldigt död. Så död det går att vara. Oj, så kul det skulle vara.

Tro nu inte att det förekommer överdrifter i det här inlägget, för det är faktist så att jag blöder fortfarande. I måttlig mån, men jag blöder.

Jag vill för övrigt tacka Joakim och Filip för att dom verkligen förgyllt min dag. Sådana här coola saker händer då inte alltid i en ung pôjkvaskers liv.
Nu har det vart nära att jag dött två gånger på samma dag. Mycket mycket festligt.
Den ena gången av en jättefisk, den andra gången av mina kamrater.
Hoppas nu inte min möjliga död lägger sig på erat samvete, Flippan och Joakim.
Det var bara festligt!

Och för övrigt. Om jag vore döende så borde jag inte kunna skriva blogginlägg. Därför dör jag nog inte. Jag har nog bara förlorat en förjävla massa hjärnceller.

/En blödande Måne.

Vad uppfriskande med en nypa luft tänkte jag. Så jag begav mig ut i löpspåren. Mitt ute i den djupa skogen kom funderingar.
Jag tänkte jätteskarpt på om det skulle komma ett livsfarligt monster bakom mig. Precis då såg jag en stor skugga sträcka sig över backen.

Där stod han!
En till som var ute i spåret och joggade med sin hund. Men jag hade blivit dödsförskräckt, vid tanken om att den skuggan kunde ha kommit från en jättestor landlevande fisk med huggtänder skarpa som smörknivar. Som dessutom sköt laser ur ögonen och med fötter som kunde krossa en radiostyrd bil lika lätt som en pojke äter upp sin kålstuvning.

Jag var helt paraliserad i en microsekund. Tills jag kollade bakåt och såg den där joggaren med sin hund. Vilken lättnad det var.

För fy sjutton gubbar, vad läskigt det hade varit om det varit den dära jättestora landlevande fisken. Tänk om den kidnappat mig  kanske till sveriges regering. 
Och där hade Reinfeldt fått peta på mig, Bodström fått peta på mig och den dära Kristian som är moderat som var på besök i våran skola för några dagar sedan. Han hade också petat på mig. 

Usch, vilka läskiga tankar jag hade fått vid det ögonblicket.

Tänk, om eran käre bloggskrivare inte överlevt denna kväll. Tänk om jag hade suttit i hundratals olika bitar, som varit irriterande för jättefisken att rensa bort från tänderna. Och eftersom fiskar inte har armar kan dom heller inte använda tandpetare. Så några av mina hundratals väl tuggade smådelar kanske suttit kvar i jättefisken käft för alltid.

Hade ni då kommit på min begravning, kära bloggläsare? En begravning där man inte hittat min kropp, för att jag var som bortblåst i en sciens-fiction-saga.

Hade ni det? Hade ni ägnat en tanke åt en död pôjkvaskers korta liv?
Jag bjuder er på Alladin-choklad om ni gör det.

Jag bjuder härmed in alla mina bloggläsare till att få komma på min begravning. Alla får komma. Om ni vill veta hur min begravning kommer bli så får ni läsa ett tidigare blogginlägg jag skrivit som heter "Månens begravning i punktform".

/Månen.