Regnet öser på, och det är den första december. Det är absolut förjävligt, anser jag.

Så, jag spekulerade kring växthuseffekten, jag gormade och svor. Jag tänkte: Okej, växthuseffekten. Du har vunnit över mig. Nu är jag blott bara en svag själ, på denna planet där växthuseffekten tagit sin verkan. Utan snö är jag ingenting.

Snön, den betyder så mycket för mig, och säkert för flera miljoner mer människor. den påverkar oss, genom att lysa upp våran annars så dystra och mörka höst. Så kommer vintern, med dess ljus. Den lyfter upp oss.

Vad gör det om man får pulsera i snö till skolan? Det är en aning mer prestationskrävande, men, det har absolut sin charm.

Däremot, att en morgon vakna upp en morgon, när regnet faller på. Det, det är verkligen dystert. 

Man blickar upp mot skyn, ser dessa moln. Molnen öppnar upp sig, och ned faller.. Regn. Fyfan.

Regn, regn, regn. Det är absolut det enda vi kommer få uppleva, om det fortsätter så här.

Snälla Farbror Frost. Kom till mig, jag behöver dig!