Jag har gått upp i gryningen och sett på julkalendern, efter det hade jag god tid på mig att förbereda mig inför min nya dag, så jag stekte ägg och myste i vårsolen.

Skolan flöt på, med två slappa lektioner där vi endast såg på film, två kreativa lektioner där vi arbetade. Efter att skolan var avklarad så visade jag en otroligt ny sida av Månen. En sida som jag sällan visar.
-Hemmafru-Månen.

Efter skolan traskade jag till ICA, inhandlade jag pepparkaksdeg och andra onyttigheter. För jag och Flippan hade bestämt pepparkakshusbak. Väl hemma så vi började knåda och banka på denna pepparkaksdeg. Men oj, så jobbigt det var. Så vi pausade med ett litet bus.

Detta buset vill jag inte avslöja. Inte nu i alla fall. Någon gång senare, kanske efter nyår. Då kanske jag avslöjar det. Men inte nu, då en/flera personer kanske tar illa upp.

Alltså, pepparkakshusbaket.
Det gick helt underbart. Vi blev färdiga med vårat helt briljanta pepparkakshus.  Nonstops, Wertherskola (mjuk och hård), kristyr och smält socker. Mums fillibabba, kommer det säkert vara. Jag har inte vågat smaka den än, för den är så fin.

Och sedan gick Flippan, precis när vi var färdiga med baket. Av två orsaker.
1. Han ville slippa diska.
2. Han hade träning.

Så eran godtrogne Måne åttog sig jobbet. Månen är allt en händig karlakarl när det väl kommer till skott, och en skötsam hemmafru när det väl kommer till skott.

Jag diskade, jag borstade bort fastbränt smält socker från plattan med Svinto, jag plockade in i diskmaskinen, jag dammsög golvet från brända pepparkakssmulor. För jag är en ung man i vänlighetens tecken. Jag lät polar'n undslippa skitgörat. Tänk er själva hur vänlig jag är! (Skala 26-69:69). OJ! 69 i vänlighet, av 69 möjliga!? Månen måste ju vara en av dom snällaste människorna/Månarna på denna jord!

Japp, det stämmer så väl det.

Jag kanske hade kunnat lägga in lite bilder på pepparkakshuset, men det är så förbankat jobbigt att plugga in USB-kontakten i mobilen samt datorn, och sedan starta programmet "LG-phonemanager". Så därför blir det nog inga bilder på pepparkakshuset. Inte i dag, inte.

I alla fall luktar det pepparkaka i hela mitt rum nu. Mumsigt!
Så nu kalasar jag runt i mitt rum med näsborrarna vidöppna. Jag dansar och ler, för sådan skönhet till doft har då aldrig genomborrat mina näsborrar. Pepparkakshusdoft+Måne's näsborrar=En av dom gladaste månar man kan träffa på.

Sedan har jag även kommit på att man är totalt socialt handikappad utan msn. Om jag helt plötsligt skulle blocka alla mina kontakter, eller sluta logga in på msn. Hur sjutton är man då social mot sina vänner?
Att leka, på riktigt i verkligheten är ju liksom lite ute nu.

Om ni undrar hur det gick med blödningarna igår, så blödde jag inte mer i morse. Men mitt öra var fullproppat med torkat blod, då det runnit lodrätt ned från precis över örat nära tinningen, ner i örats hål. Så jag hade hörselproblem, tills jag tagit mig en dusch. Häftigt till tusen!

Nu undrar ni självklart: Vad fasen har du emot vegetarianer? Där sitter du och vrider ditt ansikte till dom allra argaste minerna, och hatar mig.

Har jag sagt ett dyft om att jag har något emot vegetarianer?
Nej! Jag har inte sagt ett dugg om vegetarianer i detta inlägg.

Men, jag kan i alla fall säga som såhär:
Vem tusan föredrar stuvad purjolök, när det erbjuds flintastek? Stackars tankebefriade själar!

Jag är ledsen för att det kom två inlägg denna dag, jag hoppas det inte störde dina ögon alltför mycket. Jag kan försöka hålla mig till ett inlägg/dag, såsom jag brukar göra.

/Hemmafru-Månen.

Här sitter jag och blöder. Blödningen har inte stoppats, och ändå var det två timmar sedan det inträffade.

Jag, Flippan och Joakim körde en liten fight på låtsas i Flippans soffa.. Och så helt plötsligt får jag en spark, flyger iväg genom luften och tinningen träffar en bordskant.. Oj, vad det blödde.. Och oj, vad det blöder. Ty den här rackarns olyckan leder nog till min död, då jag sitter här i min ensamhet och förblöder.. Sakta. Väldigt sakta. Först forsade det ut blod, nu kommer det bara blod lite då och då. Jag har för övrigt vackra bilder på denna tragedi. Det är massor av blod. Oförståeligt mycket blod.

Sedan har jag två filmer. En när olyckan inträffade och hur mycket blod det var då. Och en film en halvtimma efter olyckan, hur mycket blod det är då. Efter en halvtimma, efter att jag redan tvättat såret en gång..
Otroligt mycket blod, för att vara en halvtimma efter vill jag säga..

Jag känner även hur min hjärnkapacitet förtvinar. Antagligen kommer jag vara helt dum i huvudet imorgon, eller så är jag död.
Väldigt död. Så död det går att vara. Oj, så kul det skulle vara.

Tro nu inte att det förekommer överdrifter i det här inlägget, för det är faktist så att jag blöder fortfarande. I måttlig mån, men jag blöder.

Jag vill för övrigt tacka Joakim och Filip för att dom verkligen förgyllt min dag. Sådana här coola saker händer då inte alltid i en ung pôjkvaskers liv.
Nu har det vart nära att jag dött två gånger på samma dag. Mycket mycket festligt.
Den ena gången av en jättefisk, den andra gången av mina kamrater.
Hoppas nu inte min möjliga död lägger sig på erat samvete, Flippan och Joakim.
Det var bara festligt!

Och för övrigt. Om jag vore döende så borde jag inte kunna skriva blogginlägg. Därför dör jag nog inte. Jag har nog bara förlorat en förjävla massa hjärnceller.

/En blödande Måne.