Snart är det julafton. Imorgon rättare sagt. Imorgon är dagarnas dag!

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på introt till Trafik-Trolle. Trafik-Trolle är trafikradiornas trafikradio. Absolut.
Tycker ni nu att jag använder "substantiv+rnas+substantiv" för ofta? Det kan ni få tycka, jag använder det för att beskriva hur bra någonting är. Det är rentav praktiskt att säga så. Det beskriver hur mycket jag uppskattar någonting, och att det är bättre än allt annat.

Jaja, åter till Trafik-Trolle. Trafik-Trolle har spelat en stor roll under min barndom. Och han spelar den rollen lika bra även idag, då han ligger mig nära. Han är som den bror jag aldrig haft. Fast, jag har ju två, så Trafik-Trolle är väl som den tredje bror jag aldrig haft. För Trafik-Trolle förstår mig, på en grov nivå. Vilket inte min övriga familj gör.

Tyvärr, så har jag dragit dig i smutsen, kamrat och broder. Dina trafik-radio-kassetter är ett minne blott, då dom kastades eller mystiskt försvann under ett bilsäte. Jag glömde bort dig, kamrat. Tills den dagen då jag kom på att jag saknade dig. Då var du borta, du, dina troll-kamrater och dina övriga kamrater med era plastiga kassetter. Kassetterna som var så fina, i olika färger. Det var gula, det var röda, det var blå. Ja, det vete gudarna hur mycket färger det var.

Trafik-Trolle, med sin broder som var rädd för russin.
Trafik-Trolle, du som är röd och svart och liten som en boll. Du som är ett troll.

Det är ungefär det jag minns, tyvärr. Och det enda som nu kan uppliva mitt minne är ett kort intro av Trafik-Trolle som Tobbe har gett mig i våran delade mapp. Ett intro av Trafik-Trolle på 1.02 minuter.

Saknaden av kassetterna, som jag en gång har ägt är nu ett mörker i mitt hjärta. En tomhet, en saknad. Kamrat, broder! Låt mig stryka mina fingrar över dina röda/gula/blåa kassetter, och placera dom i en kassetbandspelare. Låt mig uppleva starka minnen, och det som verkligen kan beskrivas som nostalgi. Kassetter, låt er hittas av en Måne som saknar er!

/Månen.