Snart är det julafton. Imorgon rättare sagt. Imorgon är dagarnas dag!

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på introt till Trafik-Trolle. Trafik-Trolle är trafikradiornas trafikradio. Absolut.
Tycker ni nu att jag använder "substantiv+rnas+substantiv" för ofta? Det kan ni få tycka, jag använder det för att beskriva hur bra någonting är. Det är rentav praktiskt att säga så. Det beskriver hur mycket jag uppskattar någonting, och att det är bättre än allt annat.

Jaja, åter till Trafik-Trolle. Trafik-Trolle har spelat en stor roll under min barndom. Och han spelar den rollen lika bra även idag, då han ligger mig nära. Han är som den bror jag aldrig haft. Fast, jag har ju två, så Trafik-Trolle är väl som den tredje bror jag aldrig haft. För Trafik-Trolle förstår mig, på en grov nivå. Vilket inte min övriga familj gör.

Tyvärr, så har jag dragit dig i smutsen, kamrat och broder. Dina trafik-radio-kassetter är ett minne blott, då dom kastades eller mystiskt försvann under ett bilsäte. Jag glömde bort dig, kamrat. Tills den dagen då jag kom på att jag saknade dig. Då var du borta, du, dina troll-kamrater och dina övriga kamrater med era plastiga kassetter. Kassetterna som var så fina, i olika färger. Det var gula, det var röda, det var blå. Ja, det vete gudarna hur mycket färger det var.

Trafik-Trolle, med sin broder som var rädd för russin.
Trafik-Trolle, du som är röd och svart och liten som en boll. Du som är ett troll.

Det är ungefär det jag minns, tyvärr. Och det enda som nu kan uppliva mitt minne är ett kort intro av Trafik-Trolle som Tobbe har gett mig i våran delade mapp. Ett intro av Trafik-Trolle på 1.02 minuter.

Saknaden av kassetterna, som jag en gång har ägt är nu ett mörker i mitt hjärta. En tomhet, en saknad. Kamrat, broder! Låt mig stryka mina fingrar över dina röda/gula/blåa kassetter, och placera dom i en kassetbandspelare. Låt mig uppleva starka minnen, och det som verkligen kan beskrivas som nostalgi. Kassetter, låt er hittas av en Måne som saknar er!

/Månen.

Månen, mästaren av Paint har gjort det igen!
Jag pysslade med Paint, och tankarna kretsade kring jul.
Och ni ser ju resultatet! Något av det mest genialiska och kreativa ni någonsin sett. Ni kan inte ana hur mycket mycket tid, blod, svett och tårar jag lagt ned på det. Att bara komma på idén tog mig timmar. Men är det inte fantastiskt, vad eran Måne kan skapa med sina bara händer, en datormus och Paint?

Vem sjutton skulle kunna komma på att studera varenda vrå av en bild på mig själv i "satellitperspektiv", måla dit en luva, sudda ut hak-delen, rita dit ett svart streck som mun och två svarta prickar som ögon? Jo, endast eran Måne kan komma på något sådant.
För vem sjutton skulle ens komma på tanken att dra en paralell mellan en röd luva, ett vitt skägg, ögon och mun - Med jul?

För det är just det jag ser med julen! Skägg! Röda luvor! Jag har ingen aning om vart jag fick idén ifrån, men vips blev min blogg mycket mer intressant och framförallt mer julig!

Ja, eran käre Måne är geniernas geni. Kreativisternas kreativist (Finns det någonting som heter så? Nej, jag tror inte det. Men ordet var fiffigt, så jag använder det ändå).
Ja, jag är en gentleman som bryr sig om era ögons välbefinnande. Eller hur?

Se inte detta som ett tecken på självbelåtenhet, som om jag vore en besserwisser. För det är jag inte. Jag är bara bäst i världen på att designa juliga månar.

/Den juliga Månen.

Att vakna klockan 14:30, tänk er vilken känsla! Eller varför inte vakna 19:26? Det vore också underbart. Att sova i ett flertal timmar. Men just idag så har jag bara sovt till 14:30. Jag får satsa på att sova till 19:26 någon annan dag.
Eller varför inte sova till 12:51, då det finns en The Strokes-låt som har den titeln. The Strokes måste hyllas på något sätt, så varför inte hylla dom genom att vakna till det klockslaget en av deras låttitlar har? Här skall hyllas!

Och nu kanske ni icke allmänbildade fjantar undrar varför jag sover så länge på en vardag, då man ska till skolan? Jo, svaret är som så här: Månen, samt andra barn på olika utspridda skolor i hela Sverige har jullov. Härligt värre, inte sant? Alla ni som inte har jullov, är ni avundsjuka?

Jag har någon konstig smärta i min bröstkorg på vänster sida. Där hjärtat sitter. Hoppas jag inte dör. Det vore ju tråkigt, så här i juletid.

Och så har jag tjuvlyssnat på en tant som inte ville fira jul. Hon tyckte inte om jul. TANT!
På jul får man ju julklappar och har det mysigt. Hur in i böfvelen kan man ogilla det?

Nu tänker jag på vad tusan mamma har senap på julskinkan för. Vad onödigt, vad tusan är det bra för? Kan man inte få en god och normal julskinka, som har den dära underbara smaken av en aning sälta. Inget mer än den dära sältan. Det är gott, det! Senap vill inte Månens smaklökar veta av.

Idag har jag sett två katter, ingen fisk och inget norrsken.

Övriga saker som hänt idag är att jag varit på julkalas, där endast tre personer kom. Oj, vad alla personer som inte kom har missat någonting. Varför dom har missat någonting tänker jag inte berätta, det berättar jag på annat sätt någon annan gång. Men ack, så vi frös där ute i kylan. Men kul, ja det var det!  Var nyfikna kamrater!

För dom som inte är nyfikna och inte tänker fråga mig vad jag gjort på julfesten så är svaret: Vi åt köttbullar och grillkorv mitt ute i den mörka skogen. Inga explosioner förekom alls. Jag kan svära på min pappas grav att det är sant.

/Månen.

Då är den näst sista terminen i nian avklarad. Underbart. Eller förjävligt. För det är som så att jag fortfarande har en termin kvar att gå på. Jag behöver ju i och för sig inte gå på dom, men jag tror jag gör det. Jag vill nämligen ha åtminstonde hyfsade betyg.

Nu har jag fått denna termins betyg. Dom var väl bra, 8 VG och ett MVG. Jag är nöjd, är jag. Dock tycker jag inte att jag förtjänade mitt MVG. Så jag ska nog ringa upp träslöjdläraren och be honom sänka det betyget. Då blir jag helnöjd!

Annars så har jag vaknat, missat lite av dagen på grund av att min klass dåligt nog placerat sig i samlingssalen och sett på film, utan att jag blivit informerad. Eller så blev jag informerad, men lyssnade inte.
Det sista alternativet var nog det rätta.

Och under denna fullkomligt onödiga dag där vi pysslat och spelat spel är det enda vettiga jag gjort att måla en hasselnöt blå med krita och spelat något zoo-spel med gänget. Vi körde att man skulle döda varandras djur och köpa lite djur här och var. Alltså körde vi utan regler. Och så har jag spelat "Med andra ord", där jag skulle förklara för Filip ordet "mamma". Jag sa "din", och pekade på Filip. Han förstod inte. Till slut kom jag på att man kunde säga "kvinnan som födde dig". Oturligt nog kom jag på det precis efter att tiden tagit slut.

Om man nu kan kalla detta vettigt, det vet jag inte. Men, det är så min dag har varit i alla fall. Och just det ja, vi har vunnit en volleybollmatch mot lärarna.
Jag hejjade fram min klass, genom att säga att vi skulle tänka oss att vi vart som hajar.
Jag påpekade att vi skulle tänka oss att bollen var som en aborre, att vi skulle simma framåt för att överleva och att vi hade tänder starka som stål. Så som en haj tänker alltså.
Sedan så påpekade jag att vi skulle känna oss som hajar också. Att vi skulle känna havsvågorna klucka mot våra hajöron. Sedan funderade jag på att bjuda laget på sushi om vi vann. Jag sa att jag skulle det, men eftersom laget inte verkade så suget på sushi just vi det tillfället sumpade jag den idén.
Och, resultatet av det tycks ju ha blivit bra. Vi vann ju! Hajarna i 9B vann!

En död katt/annat djur/sak är inte något att ha. Därför slänger man/begraver det. Fiffigt måste jag säga!

Med en död sak menade jag en sak som inte fungerar längre. Till exempel din playstation som oturligt nog hamnat under din grannes ångvält. Eller din traktor som du råkat köra ut från kanten på Grand Canyon, men egentligen har du inte råkat. Du har gjort försäkringsbedrägeri. Sådana saker, stora som små, dom slängs. Fiffigt!

Och en del saker, dom återvinns! Ditt gamla soffbord ligger helt plötsligt på ditt köksbord men nu i form av morgontidningen. Fiffigt!

Och en del saker slängs i sjöar. Då kanske din hobby att tillverka stora monument av wunderbaumar blir ett hem åt en fisk. En mycket vänlig fisk kanske får just ditt Collosuem i skala 1:1000000 (Påhittad skala) gjord av wunderbaumar (Heter det wunderbaumar eller wunderbaums i plural?) Fiffigt!

En del saker kan man gå lös på med baseball-trä. Att totalt förstöra saker är minsann trevligt till tusen! Det är alltid härligt när stora saker kan få förstöras. Att utlösa alla sina agressioner på en stor låda med pianos. Många pianos. Ska vi säga fyra?
Ja ja, för att komma till saken: Så trevligt att man kan få slå på sådant som ändå ska kastas bort/återvinnas/kastas i sjöar. Fiffigt!

Jag känner att jag är lite osäker på saker i plural. Jag borde någon gång träna in det. Men inte idag. Idag behöver jag sömn för att kunna tänka ordentligt. Förhoppningsvis har jag lärt mig att säga saker i plural om ett år.

/Språklärlingen Månen.

När man står för stora val i livet, då har man problem. T.ex om man ska ha häst eller katt, om hästen/katten ska heta Milgot eller Roskildefestivalen, om den ska få morötter eller fisk. Och så vidare och så vidare. Men dom där valen dom måste beslutas någon gång. Så då väljer man drastiskt, och därmed fel.

Eller så skaffar man sig helt enkelt en ko med namnet Zerk som man föder upp med zebramat. Då har man inte valt något utav dom två första alternativen, utan helt plötsligt ändrat sig och blivit helnöjd med det nya man valt. Vad bra!

Så här är det för många med gymnasieval. Dom tvekar och tvekar. Till slut så blundar dom och har en katalog med alla gymnasieprogram i Skellefteå. Och så pekar dom bara på något. Och så har dom valt helt rätt. Eller, så har dom olyckligtsvis råkat sätta fingret på SÄR. Då har man en otroligt otur måste jag säga. (Om det nu finns SÄR i Skellefteå. Det vet jag inte).

Om du nu olyckligtsvis hamnat på SÄR med fingret, är det förbjudet att peka en gång till. För det är så otroligt festligt att just DU lyckats ha den oturen. Men du får lycka till där, så får du umgås med dina kamrater. Smartast i klassen är du nog i alla fall, det är ju positivt.

Jag däremot behöver inte blunda och peka i någon nedrans katalog för att välja gymnasie. Jag vet redan vad jag vill. Vad bra det känns, måste jag påpeka. Man känner sig fri från alla bekymmer i världen, även fast det bara är ett bekymmer man egentligen är fri från. Problemet med att välja gymnasie.

Om någon vill veta vad jag gjort idag, så har jag spelat Barda-spelet. Mycket och väl. Lvl 9 är jag, och snart kan jag inta Mikkelsborg och döda albinohäxan. Om någon kanske vill köra lite med mig, så heter jag NikMoon. Då kan vi döda albinohäxan tillsammans. Bra va?

Man ska inte kasta sten i glashus! Nej, det ska man verkligen inte. För då går dom sönder. Det vet sådana som jag, Månar.

Glas är nämligen skört och går lätt sönder. Det är därför uttrycket "Det är skört som glas" finns. Det är ingen vetskap, det är någonting man får fundera ut själv.

Nu ska ni inte tro  att jag gått och kastat en sten i ett glashus. För det har jag inte gjort. Jag funderade bara lite kring det. Vad kul att kasta en stor sten igenom ett stort växthus. Vad kul om hela växthuset skulle rasa samman. Fast det gör det nog inte, då det finns massa skarvar och sådant.
Tråkigt!

Och nu något helt annat.
Jag kan inte se siffrorna på min digitala väckarklocka längre, då jag har införskaffat några nya skivor. Skivorna placerar jag nämligen framför min digitala väckarklocka. Och nu har jag 9 skivor staplade på varandra. Ska vi anta att en skiva har djupet 9 mm. Då är det 9*9 man ska räkna på.

9*9 är 81. 8,1 centimeter högt är alltså mitt torn av skivor. Det är tillräckligt högt för att täcka siffrorna på en digital väckarklocka modell: Philips Dual Alarms.
Det är en vetskap värd att minnas livet ut, då man någon gång kanske har användning för det. Kanske kommer frågan med i Postkodsmiljonären, och det är just du som står där och får frågan.
-Tänk, om jag ändå kunnat minnas det här från Månen's glada äventyr-bloggen. Och du tänker och tänker, du drar dig i skägget och vankar fram och tillbaka. Du måste minnas. Du bara måste! Men du har inte läst Månen's glada äventyr tillräckligt ordentligt, så du förlorar din miljon. Ledsamt traskar du hem till din TV-soffa och gråter.

För övrigt är dom nya skivorna jag införskaffat Oasis - Standing On The Shoulders Of Giants och Oasis - Be Here Now. Härlig musik! Sedan har jag införskaffat en hemlig skiva till. Den säger jag inte, för den är en julklapp till någon.

En gång i månan' är Månen full, aldrig jag sett honom ramla omkull. Tralalala, och så fortsätter den. Trevligt att det skrivs snapsvisor om mig!

Pepparkaksdeg är gott. Men nu har jag kommit på att det ligger en viss spysmak i pepparkaksdeg. Men gott, ja det är det fortfarande.

Och snart är det jullov! Oj, så kul!

Och så har jag ätit många baguetter!

Vem har tagit mina strumpor?
Fysjutton så kallt det är i mitt rum! Jag kommer bli förkyld! Vad kul, då slipper jag studera i skolan!

Fast, är det verkligen så praktiskt att bli sjuk precis innan man får jullov?
Nej, det är det nog inte. Så därför ska jag hitta ett par strumpor.

 / Månen.