Detta blir det andra året i rad jag missar påskafton. Idag far jag till Örebro, förra året var jag på fotbollsmatch i Borås.
I Örebro ska jag på spelning med avskyvärd musik. Men jag åker inte dit för musiken, utan för att få vara med i moshpit!

Påsken är ändå bara gul och färgglad, vad spelar det för roll om man missar en högtid hit och dit?
Eller så är jag kanske bara avundsjuk, för att inte även jag får gå ut som påskkärring och tigga godis?
I och för sig, det kan jag ju göra i Örebro. Men det känns lite som om man inte är hemmastadd med folket där.
Och så är det lite fjantigt i min ålder.

Jag ska åtminstonde hinna med att äta lax. Och borsta tänderna! Sedan, klockan 16:25 far jag med buss till det stora Örebro!
Klockan börjar närma sig 12:51, kamrater! När klockan blir det är det som två högtider på en dag!
Då har man två anledningar att fira och hoppa runt och dansa.
Men man får inte dansa kvart-i-två-dansen, utan man ska bara dansa och vara glad.
När klockan sedan är kvart i två, då får man dansa kvart-i-två-dansen.
Jag längtar till 12:51, då ska jag sopa rent på dansgolvet och köra mina bästa salsa-moves.

Ni kanske inte firar klockslaget 12:51 så som jag gör, och ni kanske inte över huvud taget vet om varför man gör det!

Traditionen har gamla anor, ända sedan 2003 faktist. Då den underbara guldgossen Julian Casablanca skrivit färdigt låten "12:51" och bandet släppt skivan Room on Fire. Sedan dess har hela världens befolkning dansat, målat krukor, fiskat, ridit på elefanter och ätit festmåltider varje dag klockan 9 minuter i ett.
Självklart spelar man även låten.

Förresten, alla minns vi väl Över-Fisko?  Jo, jag har inte hört av honom på ett par dagar, kanske veckor.
Jag är lite osäker på den punkten om han lämnat återbud eller inte, men han är nog fullt upptagen med att mata sina fisk-kompanjoner.
Så vi får se om han kommer nu på påsklovet eller inte.

/Månen.

Ja, alla hatar vi antagligen Mark Chapman. Och vi ska för alltid hata honom. Någon psykisk sjukdom hit och dit, det kvittar! Han borde hängas.

För alla älskar vi väl The Beatles? Visst snurrar vi runt och betér oss som om vi fått  en alltför hög LSD-kick av Ticket to Ride?
Visst blir man överlycklig av The Beatles? Allt var väl ändå bättre förr i tiden, på 60 och 70-talet. Maten man fick var hemlagad, Beatles spelades i varenda grammofon och radioapparat, kungen var inte gråhårig och allt var frid och fröjd.

Jag säger som Pontiak Johansson: Åttiotalet, vart tog du vägen?
Pontiak är världens näst skönaste östgöte, väl placerad bakom Anders Johansson.
Oj, båda heter Johansson kom jag att tänka på nu! Är dom kanske släkt?
Det är upp till fiskhandlarn att avgöra, jag nöjer mig med ett svar.
Fast jag tror inte Anders och Pontiak är släkt. Anders är allt för klyftig för att vara besläktad med hip hopar-patrask.
Även om nu Pontiak är den coolaste hip hoparen, med sin östgötska och sin gyllene dress som han har i TV-intervjun. Och sin magiska röst som förhäxar varenda liten tonårstös i åldern 17-65. Rösten, personligheten, dialekten, hans festliga utseende och sin inbyggda humor han inte vet om. Det är Pontiak det!
All annan hip hop är som kylskåp med inbyggd pennvässare. Onödigt!

Den åttonde december vill jag dö. Som en symbolisk gest, för att visa mitt hat mot Mark Chapman.
Helst hade jag velat dö den åttonde december 1980. Men det är lite för sent för det nu.

/Månen.

PS: Igår klippte jag tånaglarna. Så nu är dom korta och prydliga. 

PS (igen): Fiskhandlarn har ingenting med Anders och Pontiaks släktskap att göra. Sedan är det en till sak som inte har med en annan sak att göra, vad, det får ni själva klura ut. Jag ger er poäng om ni listar ut det!

Det finns en man med hemlig identitet. Eller så har han bara ett väldigt annorlunda namn. Inte för att vara könsdiskriminerande, men män är oftast dom som beter sig på ett barbariskt vis. Så därför antar jag att det är en man.
En man som jag hatar. Han hatar nämligen mig, och har mordhotat mig. Han dödar mig varje gång jag går till skolan och kastar fläsk på pensionärer. Han är en rebell, som man bör akta sig för. Han borde fastna under en papperskorg full med bly och döden dö.

"Dålig blogg" är härmed utnämnd till min ärkefiende. Han skall styckas i den grad att man bara ser örsnibbarna sticka upp från asfalten. Ungefär likadant som en maskros. Fast en maskros med bara örsnibbar.

Jag ska även efterlysa denna gosse och skänka honom två säkerhetsnålar som fastnar i händerna och låta honom koka i varm lava. Och be honom dra åt fanders.
Apråpå fanders, det rimmar på Anders. Och vem är inte bättre än Anders Johansson? Jo, svaret på den frågan är: Ingen.
Och varför vill jag spåra in på honom helt plötsligt? Jo, det är så här. Han har skapat ett programm avsett för barn som heter "Fiska med Anders". Det är lite synd att han sänkt sig till den nivån att han sysslar med barnunderhållning. Barnen förstår säkert inte ens att han är den bästa människan i världen, utan tror bara att han är en lustig farbror. Om dom ens förstår att han är en lustig farbror.

Programmet är hysteriskt bra, och flickan Agnes som medverkar spelar sin roll bra. Hon är tystlåten och säger inte ett jota.
Vilket är underbart, för det ger Anders mer tid att prata. Utan Agnes skulle programmet vara underbart. Med Agnes är det snäppet under.
Agnes förstör. Hon är tråkig och hon tar värdefull plats från Anders. Hon är en föjävla linslus som alltid ska vara med på film.
Anders däremot är bara underbar.

Däremot förstår jag inte varför det ska ligga på Bolibomba. Jag är då mer intresserad av det programmet är än vad min sjuåriga kusin är.
Men, det kanske beror på att jag dyrkar Anders?  Jag menar, vem kan vara bättre än honom? Och framförallt roligare?
Nu svarar ni så klart: Björn Gustafsson.
Nej, dra åt fanders med den småroliga amatörkomikern! Vi kräver rejäl komik, skapad av professionella komiker som Anders och Måns!
Björn är bara lite rolig en gång, och det är när han pratar om horoskopet för sitt fadderbarn i Kongo.
Då drog minsann Månen lite på smilbanden.

Däremot när det gäller Anders och Måns skrattar jag sönder mina inälvor flera gånger om.

/Månen.

Jag är vaken denna dag. Jag är en slusk denna dag.
Jag upptäckte det, då jag vadade omkring i mina smutskläder på golvet och hittade ett omkullvält juicepaket av lågprismärke drällande på golvet.
Min första reaktion var inte att slänga paketet, utan att kolla om någonting var kvar. Jag halsade vätskan, som nu var rumstempererad. Det kluckade fint i kistan, så jag plogade undan smutskläder på golvet, i hopp om mer sorts näring.
Kanske skulle jag hitta en flinga under en tröja? Eller en fisk med flinka fingrar under en hög tidningar? Eller varför inte en rostad kastanj under en trasig bit garderobsdörr?
Jag letade på, men fann då icke något.
Jag får då bankemej bege mig till köket om jag vill föda upp mig själv i detta huset!

Då får jag motion på köpet!
Så jag gick dom ungefär sju steg det krävs för att ta sig till köket (köket är rummet bredvid mitt rum) och öppnade kylskåpet, där jag inte hittade någonting ätbart.
Fullkornigt och nyttigt, det var så synen såg ut för mig när jag öppnat kylskåpsdörren.
Jag tänkte: Nej, detta går icke att äta. Så jag funderade på vad jag helst ville äta: Kylskåpsdörr eller sågspån? Jag tvekade med att sätta tänderna i kylskåpsdörren, och istället begav jag mig tillbaka till mitt rum.
Jag kom på en sak på väg tillbaka till mitt rum. Jag var ju för fasen inte ens hungrig. Varför hade jag då tänkt käka kylskåpsdörr?

Är jag en tjockis som kräver mat hela tiden? Ja, det är nog så. Egentligen borde jag låta mitt liv förfalla åt sällskapssjuka demoner som vill spela schack. Jag borde egentligen bli besatt av något så festligt! Kanske ska jag även bli psykiskt störd och galen?
Jag vill bli en enstöring. En galen enstöring som intervjuas av Filip och Fredrik i Hundra Höjdare.
Jag ska ha galonbyxor, fiska pangasus ur mitt akvarium och jaga älg. Och äga en festlig hatt. För sinne för humor, det har enstöringar!
På vintern ska jag ha en overall av det varmare slaget.

Och så ska jag bo i en gul lekpark och äta juice i fast form och sand. Samt skrämma barn. Men bara elaka barn som mobbar sin oskyldiga vindögde kamrat. Det vindögda barnet ska få äta juice med mig och vara glad tillsammans med mig!
Fast då kom jag på att jag inte blir en enstöring, om jag helt plötsligt ska gå och ha vänner! Så då får jag placera pojken i en brevlåda när någon skattegubbe kommer och inspekterar min boning.
Jag vill ju inte få gubben att konstatera att jag inte ska få ha mitt enstöringsbidrag, som jag har just för att jag är enstöring.
Så gubben får inte se mig ha några vänner alls. Jag ska bli mysig!

/Månen.

PS: Jag fantiserade bara ihop någonting. Jag är bara lite så som jag beskrev, och just dom framtidstankarna har jag inte.
Jag har andra. Dom tankarna finns beskrivna i inlägget "Framtidstankar." och i inlägget "Tomatodling."
När jag ändå är i krokarna kan jag göra reklam för mitt bästa inlägg genom tiderna, i alla fall så som jag anser det. Inlägget heter "Spara disk!", så det är något du nya bloggläsare borde läsa!

Nu har jag börjat studera genetik i NO:n, och därmed kommit fram till en vetenskaplig upptäckt. Se nu detta inte som ett rasistiskt påhopp, det är statistik framtagen av forskare, det är bara jag som spekulerat vidare och dragit en egen slutsats.
Inom genetik får man 23 kromosomer av varje förälder, det ger en 46 kromosomer som människa.
Det finns även "människor" som skapas med 47 kromosomer. Det tyder då på att dom inte är människor. I alla fall inte till 100%. Till 50%, för med deras extra kromosom har dom ett mellanting antal kromosomer mellan människans kromosomer och tobaksplantor samt schimpansers antal kromosomer. 48 kromosomer, som det då är tobaksplantan och schimpansen har.

Så är det då så att föräldrarna kanske parat sig med en tobaksplanta eller en schimpans? Vad annars kan gå så snett att man skapar något mellanting mellan människa och tobaksplanta?

Sedan har jag även funderat på detta: Kan schimpanser para sig med tobaksplantor, och få antingen schimpansungar eller tobaksplantungar?  Eller är det mer som spelar in än antalet kromosomer? För det har jag inte studerat så noga.

I alla fall anser jag det vara en vetenskaplig upptäckt, och tänker aldrig mer kalla ett barn med Down's syndrom för människa. Eller så kallar jag den det var tredje gång, ibland får den heta tobaksplanta, ibland får den heta schimpans och ibland får den heta människa. Jag kanske kan fälla in "Down's syndrom-folket" som ord i genetiska tabeller.

För visst fasen är det en vetenskaplig upptäckt? Det är för fasen något jag bevisat nu! Down's syndrom-folket är inte människor, utan en 50-procentig blandning av människa och tobaksplanta och schimpans (Inte en 33-procentig blandning av alla tre, det är bara det att tobaksplantan och schimpansen har lika många. Det är samma ras, fast i olika utseenden. Ungefär).

Oj, vad folk kommer anklaga mig som rasist nu. Men det är bara en teori jag tagit fram på ren vetenskap!

/Månen.

För övrigt har jag skämtat med alla jag kunde hitta idag. Jag hade en gummiguldfisk i fickan hela dagen, som jag gjorde en magisk rörelse med och sa: Oj, titta vad jag hittade i currysåsen/saften/räkpåsen/bakom örat.
Och så sprattlade jag med den. Den ville inte sprattla själv, så det fick jag sköta själv.

Denna dag är jag mindre dyster. Igår var jag det, och som tack fick jag agressiva påhopp av någon ocool snubbe som kallade sig "Dålig blogg". Kan mycket väl varit en jänta.
Denna "Dålig blogg" hatade mig. Jag var snäll tillbaks. Då hände ingenting mer.
Han hade nog inte förväntat sig snällhet, för det har nog den fjanten aldrig upplevt.
Han är nog uppväxt med en knarkande pappa som inte varken vattnar blommorna eller städar bort heroinfläckar.
Läs kommentarer till inlägget "Slutet är nära.", så får ni en klarare uppfattning om mina påhopp.

Men idag, denna vackra vintermorgon vaknade jag upp. Jag var glad, men det var då bankemig inte för att det var skola.
Jag var glad för att jag skulle slå sönder min ärkefiende "Dålig blogg". Jag hittade honom/henne inte. Så det fick kvitta, gladheten hängde i sig.
Det hoppas jag att han/hon också gjorde. Fast ta bort ordet "i".

Ska jag berätta om mitt spännande liv? Livet enligt Månen, alltså.
Föregående vecka var jag ju som sagt i Sälen. The Seal, if you want it translated in English. But you might' don't want that.
I Sälen var jag skuttig och överenergisk. Jag ville bygga en snögrotta och bo där hela veckan.
Jag ville hoppa i snö, jag ville vara vintern nära. Jag tänkte: Detta är nog den sista snö jag upplever.
Vilket visade sig vara ironi, för när jag kom hem var en snöstorm i Karlstad på full gång, och denna morgon vaknade jag som sagt var upp med en vintermorgon.

Över till Sälen igen.
Sälen spenderades med 5 sjundedelars normal åkning i pistade backar med skidor/snowboard och en dag med onormal åkning i pistade backar (längd).
Längd, oj det låter spännande, tänker du! Längdåkning kan man väl inte åka i Lindvallens största pist nedanför snögubben?
Jo, det kan man visst det! Eller kan och kan, en och annan framåtvolt och ett fyrtal korsade skidor får man räkna med.
Och om man inte har varken jacka eller vantar blir det så in i helvetes jäkla kallt så fingrarna protesterar med att bli blå. Och det blev dom.
Och dom dunkade något infernaliskt! Det var som om hjärtat placerats i handflatan och någon förvandlat dom till smurfar. Fast utan varken vit mössa, ansikte, festliga näsor eller röd luva samt skägg (Gammelsmurfen).

Så jag klarade backen nedför Lindvallen med livet i behåll och ett fåtal näsben brutna. Dock med smurf-dunkande händer.
Sedan skulle vi hämtas vid stora vägen, för att vi hamnat någon mil bortom det området vi egentligen skulle möta mina föräldrar.
Så då passade vi på att stila lite inför bilister, så vi körde runt i en liten mysig rondell med längdskidor. Hoppas dom insåg hur vacker längd-åknings-teknik jag har!

Förresten så hade vi tagit en lift upp till Lindvallens topp, och det var faktist inte meningen alls att vi skulle till Lindvallens topp. Det bara blev så, med hjälp av liften som förde oss till det vi trodde var "Ingenstans".

Sedan stal jag varm choklad i en skiduthyrnings-firma. Jag hällde ned chokladen i byxfickan och skrek till. Det var varmt!

Nej. Så gick det inte till. Jag tror till och med chokladen var gratis och till för kunderna. Men det känndes mycket fräsigare att säga att vi stulit den, för vi frågade faktist inte ens om man fick ta! Vi bara hällde upp i muggar och tog för oss!
Så inga sönderbrännda testiklar och om möjligen en polisanmälning vid just det sammanhanget minsann!

Jag och Flippan var det som hittade på dessa otyg. Glass åt vi! Jag har prövat tre av GBs nya glassar, tack vare att jag tiggde av min mor att få glass varje gång jag var i affären.
Cornetto med citron tog jag två gånger. Tack för glassinkomsten mamma!

/Månen.

Kamrater, skrivartalangen har sinat en aning efter att jag varit i Sälen. Jag har glömt bort hur man skriver saker. Inspirationen har dött ut efter min permanenta skallskada jag fick sedan jag tvärbromsade med snowboard och huvudet slogs i backen i en fart som kan liknas vid en gepard med jetmotorer (3 st).

Mitt huvud tog kanske inte så mycket stryk, men huvudet insåg någonting. Att skriva blogg är aningen tråkigt och enformigt. Det skedde en sorts kemisk reaktion, så hjärnan blandade ihop grym tristess med bloggskrivande.
Så nu blir det antagligen så, ni ska slippa denna sörja framöver. Jag kanske drar ned på skrivandet, kanske slutar jag tvärt. Eller så fortsätter jag skriva i samma takt som jag gjort i dessa 5 månader.
Fast kvalitén kommer kanske sjunka, då inspiration och ork dragit åt fanders, så som min nallebjörn försvann på Irlandssemestern för ett tiotal år sedan.

Så om någon röstar för att denna blogg ska överleva, gör det nu! Annars dör den ut och om 160 år kommer den grävas upp av arkeologer som finner den onödig och aktionerar ut den för 5 svenska riksdaler, vilket är jättelite eftersom pengavärdet minskat drastiskt och en inflation dragit över Sveriges uttorkade vidder.
Kronan kommer knappt ha ett värde av 0,8 öre, enligt mina uträkningar baserade på gissningar.
Men så kommer det bli, denna blogg kommer dö ut och försvinna utan att någon minns den.
Likväl kommer jag dö någon dag. Hoppas det blir innan farmor dör, för om hon dör finns det ingen anledning att leva.

God natt, denna blogg har kommit till sitt slut. Inom en snar framtid, det vill säga. Riktigt nu ger jag inte upp min blogg som så länge varit min enda ögonsten om man bortser farmor.

/Månen.

Jag och Flippan har hamnat i ekonomisk obalans och tänkte jämna ut våran ekonomi på ett stadigt sätt. Därför skapade vi en firma, som utför mängdtals av tjänster. Bolaget är döpt till:
ToM - Mat och Saneringstjänst. Det står inte för "Till och Med -  Mat och Saneringstjänst", utan för Tranan och Månen - Mat och Saneringstjänst.

Det finns ingen som heter Tom som är anställd, för övrigt. Om någon nu inte förstått det.
Tjänster vi är specialiserade på är bland annat matlagning (det hörs ju i namnet), förstöra och ta bort getingbon samt få getingarna att försvinna (där riskerar vi våra liv, så vi tar ganska mycket betalt för den tjänsten. Cirka 150 kronor) och att ta bort stubbar.

Priserna ligger på runt 100-300 kronor, men om du vill ha alla samtliga uppräknade tjänster får du ett rabatthäfte så du får hela paketet för 500 kronor.
Du får en stubbe borttagen, ett getingbo borttaget och en maträtt lagad.

Vi utför även andra simpla tjänster, men gränsen går vi att passa barn. Om ni vill få oss till att göra det måste ni punga ut med dryga tusenlappen är jag rädd, samt en livsförsäkring till ditt barn. Sånt är vi inte lämpade för.
Men be oss gärna att bygga små lustiga stugor av marmorsten, det kan vi öva upp oss på så att vi blir bra och får skills, som man säger på engelska och MMORPG-spel.
Till slut blir vi mästare på även det, och kan då ta högre betalt än vad vi tar för att bygga lustiga små marmorhus under praktiken.
Under praktiken tar vi ungefär 300 kronor, på ett ungefär.

Alla materialkostnader betalas själva, det är tjänsten vi tar betalt för.

Så om ni är alldeles för upptagna för att bygga marmorstugor, förstöra getingbon, laga mat och ta bort stubbar, för att ni har en stor jäkla mammut som attackerar din garderob dagligen och du måste förbruka hela dagarna med att hålla mammuten undan från dina underkläder, då kan ni ringa oss så utför vi tjänsten.
Mammuten var bara ett exempel, du kan även vara upptagen med andra saker såsom ditt jobb, din familj och din festliga huvudbonad.

Ring mitt mobilnummer om du har det, för lägga ut här på bloggen är alldeles för osäkert. Jag vill inte ha några psykopater som ringer och pladdrar på om deras nyss utförda folkmord. Det intresserar inte mig, men kanske polisen?

Så jag skriver upp polisens nummer istället.
114 14, där har ni psykopater. Ring dit istället och berätta om eran 2-åriga dotter som ni styckat och placerat i skorstenen där liket förruttnat och i ögonen bor tre maskar som kalasar på pupillen. Dom vill nog gärna ha den informationen, så att dina grannar inte behöver stå ut med rökmoln där likmaskar flyger runt och sprider väldoft.

Någon dag ska jag även skriva ut annonser och sätta upp på ICA, så får jag locka kunder även på deras anslagstavla.

Nu över till något helt annat.
Jag har varit i Göteborg och sett ett totalgrymt band vid namn Mando Diao. Där var jag tokig och hoppade runt som en stofil som trampat på en vass legobit. Jag gjorde för en gångs skull exakt som alla andra gjorde, vilket är unikt för att vara mig.
Sedan var vi uppe i ett högt torn och funderade ut hur härlig känslan av att spotta ned/kasta ägg är. Vi testade inte, för tornet vi var i var inglasat. Så det skulle bara sakta och slemmigt omformatera sig och strikt gå i en linje nedåt glasskivan, där det till slut skulle fusionera sig med golvet ungefär 1,60 meter nedanför mitt ansikte. 
Heltäckningsmatta var det för övrigt på golvet, så det var därför det skulle fusionera sig med det. Då beblandar det sig nämligen med mattan. Äggsubstansen och salivet, alltså.

Så vi spottade aldrig. Och vi kastade inte ägg heller.

Vi spelade även Warhammer och var inne på en tobaksaffär som hette Röda Knut, vilket är det lustigaste affärsnamn jag varit med om. Så det var anledningen till att vi gick in i den.

Mando var världsbäst, Göteborg var underbart och livet lekte. Det var härliga tider det!

/Månen.

PS. Imorgon drar jag till Sälen, så detta är det sista inlägget för en vecka framåt. Om jag inte beger mig upp i ottan imorgon och skriver, vilket inte är så troligt.