Kamrater, skrivartalangen har sinat en aning efter att jag varit i Sälen. Jag har glömt bort hur man skriver saker. Inspirationen har dött ut efter min permanenta skallskada jag fick sedan jag tvärbromsade med snowboard och huvudet slogs i backen i en fart som kan liknas vid en gepard med jetmotorer (3 st).

Mitt huvud tog kanske inte så mycket stryk, men huvudet insåg någonting. Att skriva blogg är aningen tråkigt och enformigt. Det skedde en sorts kemisk reaktion, så hjärnan blandade ihop grym tristess med bloggskrivande.
Så nu blir det antagligen så, ni ska slippa denna sörja framöver. Jag kanske drar ned på skrivandet, kanske slutar jag tvärt. Eller så fortsätter jag skriva i samma takt som jag gjort i dessa 5 månader.
Fast kvalitén kommer kanske sjunka, då inspiration och ork dragit åt fanders, så som min nallebjörn försvann på Irlandssemestern för ett tiotal år sedan.

Så om någon röstar för att denna blogg ska överleva, gör det nu! Annars dör den ut och om 160 år kommer den grävas upp av arkeologer som finner den onödig och aktionerar ut den för 5 svenska riksdaler, vilket är jättelite eftersom pengavärdet minskat drastiskt och en inflation dragit över Sveriges uttorkade vidder.
Kronan kommer knappt ha ett värde av 0,8 öre, enligt mina uträkningar baserade på gissningar.
Men så kommer det bli, denna blogg kommer dö ut och försvinna utan att någon minns den.
Likväl kommer jag dö någon dag. Hoppas det blir innan farmor dör, för om hon dör finns det ingen anledning att leva.

God natt, denna blogg har kommit till sitt slut. Inom en snar framtid, det vill säga. Riktigt nu ger jag inte upp min blogg som så länge varit min enda ögonsten om man bortser farmor.

/Månen.