Dagen borde egentligen firas med chips. Men för tillfället är jag för mätt för chips. Men chips har vi hemma, så jag skulle ju kunna ta mig ett chips. Nja. Jag var inte så värst sugen på chips, och jag är alldeles för mätt.

Att äta saker är gott, ibland. Inte när man är mätt, för då är det bara äckligt. Om maten man äter (i mitt fall chips, alltså inte mat, utan snacks) är äcklig, är det heller inte gott. Vad gör då mat gott, och varför finns det äcklig mat?

En del människor anser att det finns moraliska skäl till varför dom tycker något är äckligt, ta som exempel vegetarianer. Vegetarianer är ett folkslag som tycker att kött är äckligt, men det behöver inte vara så att det är deras smaklökar som säger: Nej tack, det här smakade inkokta larver. Nej, så är det faktist inte i alla händelser inom det här ämnet.

Vegetarianer lurar nämligen sina smaklökar, för att smaklökarna ska tro att kött är äckligt, för att dom tänker annorlunda än vi vanliga människor. Dom tänker att kött är döda djur, och döda djur är inte gulliga, dom är äckliga. Så tänker inte jag. Jag tänker att kött är kött.

Däremot kan smaklökarna lura själva vegetarianen till att äta kött ibland, bara för att smaklökarna verkligen vill ha det där lilla extra. Det där som smaklökarna så länge längtat efter. Ett sånt här lurendrejeri skedde faktist idag, i min jäntas boning på Hammarö. Hon råkade nämligen äta köttfärs, och efter att hon fått reda på att det var köttfärs skrattade jag så att jag nästan balanserade salladshuvuden på näsan. Så kul var det!

Hon däremot tog det hårt. Hon kände sig antagligen som en nersupen, frånskild cricketspelare i Londons slumkvarter, dagen efter att den tagit livet av sig, samtidigt som dess son hamnat i fängelse för han snott en cykel från en annars så glad, cyklande liten söt femåring. Som pricken över i har säkert sonen provat knark också.

Oj. Nu spårade det ur. Jag ska förklara en annan sak för er i detta inlägg också, kom jag på. Det skälet till att det finns äcklig mat, som är äcklig på riktigt, och inte ens muterade stålbeklädda smaklökar skulle klara av.

Skälet till att det finns äcklig mat (på riktigt) är: Om man skulle kunna äta äcklig mat, skulle man även kunna tugga grus på fritiden. Det smakar nämligen likadant, bara det att grus smakar mer stenigt, och äcklig mat smakar mer som sockerfri müsli med 50 % torkad banan.

Sådär, då har man förklarat något vi alla människor alltid funderat på.

Idag har jag gjort någonting speciellt. Någonting som är lika speciellt som det jag gjorde igår. Igår åkte jag buss fem timmar, men denna dag åkte jag bara tre timmar.

Jag åkte i bland annat i någonting som är oranget utanpå och svart inuti. Kan ni gissa vad det är? Just det, stadsbussen till Kronoparken! Kronoparken är ett främmande land, där dom spelar arabmusik på gatorna och försöker pracka på en flygande mattor vart man än kommer. Såklart kan man pruta på dom, men om man prutar för mycket kan man få en vanlig hallmatta utan varken inbyggd stereoanläggning eller flygmekanism.

En annan sak som är fräck med Kronoparken är att det luktar kebab så genomträngande starkt att man inte skulle kunna hålla undan lukten ens med tre kilo betongmur.. Och att dom har lite andra exotiska maträtter, som till exempel köttbullar i havresås!

Sådär, nu har jag beskrivit Kronoparken för er. Men för att beskriva det ännu bättre, tänkte jag beskriva det med lite bilder. Föreställ er att jag (bild två) är ute och går i Kronoparken (bild ett). Då får ni en bättre uppfattning om vad Kronoparken innebär.

Kronoparken innehåller mycket kakao, för att sammanfatta det hela, liksom. Jag innehåller väl mycket mjölk, antar jag. Om man slår ihop oss två får man alltså mjölkchoklad!

PS: Tänk nu på att kakao är bättre än mjölk, så att ni inte får för er att jag är i pakt med Hitler. Det är inte så. Jag gillar flygande mattor-konceptet dom har i Kronoparken, faktist!

Nu har jag äntligen tagit mitt mod till fånga. Jag ska faktist låta er få veta vem som skriver den här bloggen! Det krävs mod för att lägga upp bilder på sig själv, och jag tycker man är lite av ett monster om man lägger upp bilder på sig själv.

Nu får ni i alla fall reda på att det är en cool tonårsdöing med lätt överbett,  som varken äger en låda äpplen eller en fräsig tomahawk. Bedöm själv. Är jag den cooling ni trodde jag var?

PS: Ni som vet vem jag är kan ju försöka ignorera bilderna. För er är det här inlägget onödigt.

Vilka värmlänningar vet att Värmlandsoperan är två hus? Det är så jädrans galet dumt att man tappar löständerna, när man tänker på det. Vem sjutton kom på något så onödigt? Hur många kan denna bluff egentligen förvirrat?

Därför tycker jag att dom som har med Värmlandsoperan att göra, borde slänga sig i en nymurad tegelvägg och inte ens förtjäna statusen "hip hopare". Hip hopare är nämligen den lägsta statusen man kan ha, om man går efter min människoskala.

Såhär ser den ut:
12 - En sån som förvirrar en, med hjälp av två Värmlandsoperor.
11 - Hip hopare. (Eminem, 50 Cent och så)
10 - Fjortisar.
9 - Våldtäktsmän.
8 - Luffare.
7 - Låginkomsttagare.
6 - Höginkomsttagare.
5 - Höginkomsttagare med humor.
4 - Modiga människor.
3 - Låginkomsttagare med humor.
2 - Skårebor.
1 - Anders och Måns.

Ta nu denna lista med en nypa salt, och förstå att jag inte anser dessa människor vara värda att leva. För Paradis-Oskar verkar vara en hyvens karlakarl, och ändå är han luffare, alltså grad 8 på statusskalan. That's the reason!

/Månen.

För att komplettera all gratis varm choklad jag snyltat från Nordeabanken, ska jag ge er ett inlägg. Alltså är detta ett inlägg totalt tillägnat min favoritbank - Nordea!

Nordea och jag har varit polare ett tag, men det var först efter att jag insåg att man kan suga ut dom stackars bankkunderna på så otroligt mycket pengar, genom att varje dag ta en kopp varm choklad efter skolan, som jag och Nordea blev riktigt tighta. Det känns liksom som Nordea är en sån som det är skönt att gå ut och plocka svamp med, en tarftlig onsdagkväll.

Nordea ligger liksom i mitt blod, nu för tiden. Kanske inte direkt Nordea, men deras kaffeautomat. Att snylta på samhället har nu blivit min stil på något vis. Jag gillar att leva loppan med luffarmetoder, och att utnyttja varenda gratisförmån ett mänskligt öga kan upptäcka.

Till exempel skogen. I skogen har du som en hel lunchbuffé, ihoppackad till ett stort dunderkalas. Gratis! Och det är precis den lunchbuffén jag ägnat min tarftliga onsdagkväll åt. Jag har plockat svamp, i totalt mörker, med min underbara kompanjon Joakim. Vi hittade två korgar fulla med svamp, och avrundade svampplockningen med lite fika.

Fikat hade jag dock inte snyltat från någon Nordeabank, nännemän! Egen medhavd varm choklad, och Joakim bjöd på digestivekex och saft! Efter en härlig fika gick vi lite vilse, och sedan såg vi en raggarbil. Efter det var det dags att fara hem, så vi lämnade tillbaka våran lånade ficklampa (tack Martina), och skröt om våran otroliga skörd. Sedan slängde vi ut svampen på en bilväg, som ett litet pojkstreck.

För vilken bilägare vill ha skogssvamp under bildäcken?

Tack Nordeabanken, för att du är så snäll. Jag fyller år snart, och då blir du bjuden på mitt kalas! Förresten, förlåt ni stackars räntebetalare, om räntorna nu mystiskt börjat skjuta i höjden. Det blir så när man börjar gymnasiet.

/Månen.