Jag tror att jag hittat Sveriges mest ironiska hemsida. Det hela började när jag som vanligt gjort mina sökningar på lite av allt möjligt, på internet. Allt som har med world wide web att göra. Så jag väljer ut några väl valda ord, i stil med "mattant.se", "kattmat.nu" och "fisklevertran.com", för att få fram en någolunda rolig sida.

Idag var mitt sökord "grums.se". Så då gick jag in på www.grums.se, för att Grums är ett roligt ortsnamn. Efter att jag klickat mig fram till Grums, så ser jag detta. Stora skratt utlovas!:
http://www.grums.se/orter/infoomgrums.4.21f7df6010e427045ce800021811.html

"Här har vi samlat information som kan vara intressant för dig som funderar på att flytta hit till oss i Grums kommun. Tveka inte att höra av dig om du saknar eller behöver mer information.

Ditt hem är din borg, och hur just din borg ser ut väljer du själv. Det vi gör är att ge dig valmöjligheter i form av attraktiva boendeformer. Din dröm är kanske att bo på landsbygden eller centralt med närhet till vatten eller skog - här är valfriheten stor och prisvärd."

Direkt kopierat från deras egna hemsida, så kan jag ju påpeka att dom ljuger. Vem fan flyttar frivilligt till Grums? Då är man fankingen inte normalt funtad i skallen, ska ni veta!

Min uppfattning om Grums ser inte ut som deras Grums! Glada hundar, blommiga blommor och ursnygga femåringar ingår inte i dom tankarna jag har om Grums. Mitt Grums ser ut såhär:

Jag har skrivit en novell, och för första gången i mitt liv medverkar jag i en novelltävling. Det är en väldigt minimal tävling, men om man vinner så läses novellen upp för hela skolan. Så det är bara att hoppas på vinst!

Om jag inte vinner är livet meningslöst. Varför skulle jag då över huvud taget ställt upp i novelltävlingen? Det är ju totalt rubbat av skolan att arrangera en novelltävling, om inte jag blir den som vinner. Så om det nu är så att skolan inte redan fattat vinken, ska jag smygläsa alla bidrag inne på skoltoaletten, för att sedan enkelt tysta ned författarna till de bästa bidragen.

Jag har svettiga strumpor, som lätt kan förgifta ett sjutal författare.  Därefter bör jag känna vinstens sötma, medan mina glada författarkollegor smakar strumpans sälta. Det är ett krav på vinst. Detta är fankingen inte någon jäkla Trisslott. Denna tävling bygger inte på tur. Den bygger på total nedrans skicklighet, och vinsten blir ett värdigt liv. Förlorarar man får man leva med skammen resten av sitt liv.

Folk kommer spotta mig på glasögonen jag inte har, men som jag kommer behöva införskaffa efter den rejäla misshandeln jag förtjänar i samband med förlusten. Dom kommer håna mig och skrika: Där går gossen som inte kan skriva en fjuttig novell, jävla missfoster. Du borde drunkna i alldeles för varm potatis och purjolöksoppa, ditt inkompetenta jubelsvin!

Jag blir lika mycket värd som en bortamputerad högerfot. En avsågad fot som det dessutom regnat på elva gånger! Ingen vill väl umgås med avsågade, blöta högerfötter, en dyster månad som december? I december behövs värme och julafton. Avsågade fötter frånger sig varken värme eller julklappar.

Dom är kalla, bleka, våta och FÖRLORARE!

Bilden föreställer mig, när jag håller om Babben, samtidigt som jag smilar otroligt glatt. Babben ska precis dela ut mitt vackra pris, för att jag har vunnit skolans novelltävlingen, och julstämningen är på tipp topp! Vilken lycka! Babben och jag ser ut att trivas bra tillsammans på bilden.