Frasen "Fear of sleep", som jag lärt mig från en The Strokes-låt, den passar inte in på mig.
Jag är inte rädd för att sova, däremot är jag rädd för att få en fotboll i ansiktet när jag somnat eller är på väg att somna.
Det gör att jag ofta inte somnar på nätter. På nätter är jag mer otrygg, eftersom jag då i totalt mörker är osäker på om en fotboll kommer flygandes eller inte.

Opassande. Tur att min säng inte står placerad på en fotbollsplan i alla fall. Då hade jag nog oroat mig några timmar extra varje natt.
Jag vill ha en riddarhjälm att sova i. Då skulle jag känna mig tryggare.

Dagar passar mig förundrande bra att sova på. Då har jag klar sikt för fotbollar som ska komma flygande i ansiktet. Fram tills dess att jag somnat, men då är det försent att oroa sig.
Om inte i drömmarna, vilket jag inte har något direkt minne av om jag drömmer om eller inte.
På nätterna drömmer jag om hemliga agenter och självmord. Och en läskig pirat-morfar med läskiga saker i sin barnvagn. Typ flygande knivar och megaläskiga monster.

Den sist beskrivna drömmen var en mardröm jag haft en gång, när jag var några år yngre och bodde i en stuga i Sälen. Jag vaknade alldeles kallsvettig och trodde jag var död.
Klockan var tidigt på morgonen, ungefär klockan sex. Så jag vaknade alldeles ensam med det traumatiska ögonblick som förföljt mina tankebanor ända fram tills nu.

Så numera är jag även rädd för pirat-morfarar. Jag vågar inte springa från lok som står på lokmusuem och varna piratmorfarar för att det bor en djävul som dödar allting som finns, längre.
Så stackars du gamle gubbe, som kommer i en barnvagn när det händer något sådant.
Jag kommer inte våga röra mig ur fläcken, för att informera dig om farorna som råder på gatorna. Jag kommer verkligen inte våga det.

Fantastiskt vad min hjärna kan hitta på fiffigheter. En annan cool dröm, det var att jag hittade en hemlig gång bakom ett täcke som min mormors mor sytt.
Det hänger på våran vägg, och den gången ledde till en ö mitt ute i havet. Det var mörkt och grejer, men jag var så extremt överväldigad att jag bara traskade rakt ut i mörkret, in i ett extremt råfräsigt svart slott.

Där hann jag inte minnas någonting ifrån, för jag är osäker på om jag upplevt drömmen längre än så.
Jag hatar att vakna mitt i en cool dröm. Jag vill veta hur den slutar.

Jag har kollat många gånger om efter den hemliga gången, bakom täcket. Den finns inte. Den har nog brunnit upp, efter min dröm. Sorgligt värre!

Dagen var minst sagt bra. Jag dog inte under natten, varken av fotbollar eller farliga pirat-morfarar.
Nätter är farliga.

Dagens visdomsord: Okej då, det blir väl några få visdomsord i fortsättningen. Men ni får nöja er med dom.

/Månen.

PS: Jag har aldrig testat amfetamin. Jag känner inte heller suget till att göra det.
Däremot verkar ecstasy lite häftigt, eftersom man inbillar sig saker. Som en dröm, fast till och med mer verkligt.

/Månen.