Jag busar för tillfället. Jag är i skolan, och ändå skriver jag här. Detta beror på att jag egentligen ska skriva positiva grejer om vattenkraft, men jag har inte tillräckligt med tankekraft för att kunna utvinna energi att hitta på någonting positivt om vattenkraft. Därför har jag det som man i Libanon kallar för "Otur". Otur, så inåt bara bänken.

Någon person i den här världen som kan ge mig inspiration att hitta på någonting häftigt om vattenkraft, kan gärna få tipsa mig. För jag är så himla dålig i skolan så det finns inte!

Jag har märkt att intresset för en blogg ökar, ju mer man skriver. Alltså om jag pepprar hela Sahara fullt med blogginlägg blir Sahara en intressant blogg. Det funkar verkligen. Man gör sig känd liksom, ju mer man skriver.

Därför tänker jag kanske göra ett försök att skriva mer. Men då krävs det starkare intresse för en grabb som mig. Kanske lite människor som erbjuder mig jobb på fiskrensarfabriker i Kuwait, kanske människor som plockar bär i skogen och tänker på mig, kanske någon inföding i Sydafrika som vill bli min kompis och så vidare..

Amazonas, ja. Där vill jag bli rik någon gång. Jag vill vaska guld bland Amazonas blanka stränder..

Den bistra sanningen måste bli offentlig, även om det inte är någonting jag helst vill skryta om. Det handlar om kärlek. Och som man säger i den Nordamerikanska regeringen "Ingen kärlek varar forever".  För det är precis vad den inte har gjort för mina föräldrar. Mina föräldrar har nämligen separerat och flytt sin kos ifrån varandra.  Detta är inget hemligstämplat material, för er som nu var sugna på att tömma min själ på alla hemligheter som jag bärt på under dom senaste dagarna.

Nu är jag ensam. Ypperligt ensam med min mamma. Enbart min mamma. Jag, mamma och 0,75 liter blåbärsglass. Det är allt som finns kvar av vårat annars ganska perfekta familjeliv, som inte existerar mer än vad Olof Palme gör. Ganska tragiskt, kanske man kan tycka. En del kanske tycker att "No love lasts förevigt", men vad vet jag?

Så här kommer resten av livet alltså bli för mig. En pappa som nästan rest så långt bort en människa möjligen kan traska på ett ben. Skattkärr, för tillfället. Anledningen till att den bara är tillfällig är för att han bara bor inneboende hos min farmor och farfar.. Och jag är osäker på om farmor och farfar vill ha sin unge snyltandes på deras vänliga gästfrihet.

Så därför bor jag här. Mitt i den bistra sanningen. Mitt i "Ingen love varar forever". Det är som att bo i ett smörpaket utan salt..

Ni har grubblat er fördärvade över vart gossen kan ha tagit vägen, antar jag. Era huvuden har börjat bukta nedåt, på grund av fingrar som kliat era ömtåliga skallben. För ni har undrat som bara sjutton över vart jag kan ha tagit vägen.

Jag ger er svaret direkt, så att ni slipper grubbla mer. Jag tycker nämligen synd om era nedåtbuktande skallben, och tycker faktiskt inte att någon förtjänar sådana huvuden. Jag har varit i Sälen. Sälen, tänker ni nu. Alltså Dalarna. Dalarna? Har inte grabben varit i Dalarna tre veckor under denna femveckorsperiod?

Jo. Det stämmer faktiskt, mina härliga kamrater! Först var jag i Älvdalen, sedan var jag hemma och i skolan en vecka, sedan blev det Idre under sportlovet, sedan skola och hemma, för att slutligen avrunda femveckorsperioden med en härlig vistelse i Sälen.

Men nu är jag trött på Dalarna. Jag tror att jag vill vara hemma ett tag. Eller så vill jag äventyra imorgon, efter en natts sömn. Jag vill rida genom gurkplantage i Mexico imorgon. Det är ett äventyr som heter duga!

/Månen.

Jag inväntade tolvslaget, för att kunna slå en fluga i en smäll. Genom att invänta tolvslaget så fyller jag ytterligare en siffra i kalendern, genom att det nu är den 6:e mars. Så nu, den 6:e mars klockan 00:00 ska jag presentera min Morrissey-frisyr för er.


Dom saker som jag har en pil mot visar dom nya saker jag skaffat. Min älskade skjorta är från Myrorna, min härliga trätavla på en joddlare som röker pipa är från Myrorna och min kära Morrissey-frisyr har min kompis Sebb fixat till mig, genom att ha en kamratlig bror, som fixar klippningar för ynka 50 riksdaler.







Såhär ser min nya Morrissey-frisyr ut framifrån då, för dom som undrar. Och så får ni se skjortan och joddlaren från ett nytt perspektiv igen..


Här är jag såpass snäll att jag låter er jämföra med Mr Original..

Kära bloggläsare. Eftersom jag föredrar er framför Hammarö Utbildningscenter (Skolan dit jag traskar med en tragisk klump depression i halsen, ca 2 Deciliter, varje morgon) så skriver jag nu detta inlägg, för att jag mest vill undslippa skolarbetet som jag annars hade behövt göra. Dessvärre tänker jag inte göra mitt skolarbete alls.

Detta på grund av dom förhållanden som råder. Jag blev mycket mer frestad att skriva av mig lite här, samtidigt som jag glufsar i mig en burk svarta oliver, än att skriva om något som jag egentligen inte har någon aning om vad jag skriver, utan en burk oliver vid sidan av. För idag är jag late Månen.

Eller i princip är jag det varje dag. Men idag så är jag det extramycket, för att jag hellre bloggar om min ganska tråkiga dag, istället för att skriva en bokrecension om en fjantig ADHD-flicka som blir gravid med en knarklangare.. För jag orkar verkligen inte skriva saker som någon kommenderar mig att skriva. Jag skriver bara bra om det är mina egna tankar som får spridas hur fasen dom än vill, och bara använda Cyberspace som ett kladdpapper. För genom detta enorma kladdpapper kladdar jag av mig och skapar konst...

Nej. Konst kan man inte kalla det för, för det är skrytsamt. Så jag kallar det för "kreativa tankar från en filosoferande Måne" istället. Det låter bra!

Men nu ska jag skriva om min dag. Min dag gick ut på att vara i skolan samt ännu mer i skolan, på grund av ett utvecklingssamtal. Min frånvaro var inte så hög som jag hade föreställt mig, faktiskt! Den var på ynka 13,5%! Jag är en mycket lyckad pojke, för mitt undermedvetna måste ha fjäskat sig till högre närvaro av någon underlig anledning. Jag kan inte själv minnas dom 86,5 procent som jag närvarat under utbilningen..

Nu ska jag ge er en vänlig hälsning på engelska: Peace. I am you're brother. I am The Cornman. Today we're gonna learn how to cook fish in an oven, without burning the garlic. I am a king. Jesus was a friend to me. He is not cool. We like you. When I'm turning young I'm gonna fish fishes in the river. Have a wealthy life.

/The Moon..

Mina glada vänner. Jag har en otroligt ny frisyr, som jag skulle vilja sprida till min glada värld, när jag reser omkring på mina glada äventyr. Alla som vet hur Morrisey ser ut, kan i alla fall tänka sig ett litet frisyrplagiat från min sida. För Morrisey är en häftig sångare! Och Månen rådiggar grabbens stil!

Förresten så har Månen (jag) träffat ett av mina fans idag. Jag har tydligen nämligen skaffat ett fan genom att ha blogg. Detta fan var en nästintill okänd Skårebo som smygläst min blogg. Hon heter någonting som kan förknippas med en påse mandariner.. Nämligen Malinda.

Denna ypperligt trevliga Malinda råkade stöta på mig när jag diskuterade politik och väder (det vardagliga Svenssonpratet) med mina ypperligt trevliga kompanjoner Jos och Ogge. Hon gav mig positiv kritik, och sa någonting om att bloggen var underhållande.

Sådana små smygfans rekomenderar jag er starkt att bli. För sådant gör mig till en glad bloggare. En nästintill överlycklig bloggare!

Återigen, för att komma tillbaka till min frisyr och min häftiga lilla idol Morrisey. Morrisey är sångaren till bandet The Smiths, och hans sköna röst överrumplar mina öron helt galant, och gör sedan en stilren entré för att muntra upp stigbygeln, trumhinnan, båda hjärnhalvorna, och allt det andra. Bland annat så kurrar magen fint i takt till till exempel "Big Mouth Strikes Again", "Heaven Knows I'm Miserabel Now", "Panic" och allt annat småkrafs som dessa "Smithsamma" grabbar råkat krafsa ihop . Smithsamma var en ordvits, för dom som inte förstod.

För att avsluta detta inlägg så säger jag: Hej, Malinda! Härligt om du läser det här, för då vet jag att du är ett pålitligt fan. Hälsa dom där hemma. Have a nice time and drink a lot of juice, 'cause juice is tasty.

PS: Jag har även skaffat mig en skjorta idag. Jag kanske lägger upp bild på mig själv och min frisyr för att återliva modebloggen som sakta dog ut.(http://moonlander.bloggagratis.se/2009/01/04/1252688-for-att-bevisa-att-london-inte-var-en-logn/)

Bilden föreställer Morrisey.. Snart kanske det även läggs upp en bild på min likadana frisyr. Vem vet?

Ni, mina små undersåtar (även kallat "bloggläsare") tror säkert att mitt liv är ett spännande inferno av magiska underbara kvällar och dagar. Det är precis vad jag önskar att det var, även jag. Ibland kryddar jag mina texter, för att i fantasin få uppleva det. Min fantasi är rätt spännande, nämligen..

I min fantasi så vore jag just nu på väg till en outforskat yta, där jag springer omkring i min fina lastbil och plockar äpplen för att sälja till ett främmande folk som inte vet vad äpplen är. För lastbil är magi. I min fantasi så är mina dagar helt olika varandra. Jag åker till exempel iväg varje dag för att utforska nya platser. Mitt hjärta känner sig så otryggt och rastlöst när dagarna bara är en spegelbild av föregående dag.

Jag vill nog aldrig etablera mig, och framförallt vill jag nog aldrig bo i Filipstad, Deje, Hagfors eller Grums.. Jag vill bli en strövare, egentligen. En luffare, som bara har landsvägen framför ögonen. Som knappt känner någon, men som lär känna nytt folk ju mer man vandrar. Dock bara överger man sitt liv för att ströva dit drömmarna tar en..

Åh. Den som ändå fick vara luffare! Äventyra sig genom hela livet.. Jag vill krydda mitt liv, inte bara mina fantasier..

Jag ska fasiken göra slag i saken och bara rymma ifrån världen, någon dag..